Rikards födelsedag med besök

Dagens jubilar skårar tårtan!

Det är inte utan att jag tycker lite synd om R. Hans födelsedag ligger alltid där den ligger i augusti och de senaste sex sommarloven har vi flyttat fyra gånger just omkring R's högtidsdag. Det går inte att göra något åt att den blir lite försummad. För två år sedan bestämde vi helt enkelt att han inte fyllde den aktuella dagen, utan två veckor senare. Det vill man dock inte göra för ofta, så nu SKULLE han firas även om vi flyttat in i huset två dagar tidigare. R's bror hade erbjudit deras hus att fira i, men om möjligt ville vi gärna vara hemma hos oss, så att därmed även småkusinerna skulle få se hur vi bor och så blev det.

Upp tidigt IGEN alltså. Gjorde tårta, väckte barnen och så gick vi in till jubilaren och sjöng. R blev verkligen glad för sina presenter och de hade inte varit lätta att komma på med tanke på att han inte önskat sig något alls. Tjejerna hade dock varit kreativa och kommit på en del roliga grejer. Bland annat hade vi köpt en hel HÖG med foto-tidningar från England. Han gillar fotografering och det finns flera bra magasin att välja på där. Jag hade köpt spelet "Mästarnas mästare" dagen innan. Vi har inte prövat det än, men det verkar kul. En middag på nya byns bästa restaurang, som inkasseras lite längre fram fick han bl a också. Vi är i den där trevliga upptäckarfasen som infinner sig när man är ny på något ställe och då är "pröva stans restauranger" en trevlig underhållning.

Solen strålade även denna dag så det blev familjens klassiska tårta ute i trädgården, innan frukost. Därefter var det fullt ös igen. Nya gäster var på ingång och inte bara pga födelsedagsbarnen. Vi har fått många vänner i England och tyvärr kommer flera av dem från platser som är svåra att besöka regelbundet framöver. En del har dock svensk anknytning. Hela tre familjer av våra närmaste har en svensk och en amerikansk eller fransk förälder. Alla dessa har sommarhus här, så de kommer hit varje år. Det är vi SÅ glada för. Naturligtvis kommer vi att åka till England och hälsa på ibland, men med dessa familjer har vi fler möjligheter. Vi har också lärt känna två danska familjer i England och det känns också lovande när det gäller att lyckas hålla fortsatt kontakt. Denna dag skulle min kompis Ylva och hennes döttrar Vendela och Paulina som är vänner till våra tjejer, åka till Sverige på semester. De flög till Kastrup och skulle sedan ta tåget upp genom vårt land, men vi hade kommit på den smarta idén att de skulle hoppa av på vägen och stanna hos oss några timmar. Alltså stack L och jag till järnvägsstationen vid 11 för att plocka upp dem. SÅ märkligt det kändes att ha setts någon vecka tidigare i England och nu var de HÄR. Jag FÖRSTÅR var för aboriginer (eller om det var amerikanska indianer), efter att de flugit måste sitta ner för att "vänta in själen"!

Hem och så ny husesyn. Vi fick godkänt även denna gång :) . I trädgården dukade vi fram kycklingwraps till lunch och därefter bestämde sig barnen för att gå till stranden. Våra var såklart inspirerade från kvällen före. Vi mammor röjde upp lite, satt och pratade och tog sedan slappt nog bilen för att möta upp barnen. Det var nästan omöjligt att hitta en parkering vid stranden. Vi var mållösa över synen som mötte oss. Rena rama RIVIERAN!! KNÖKFULLT med folk längs med en supervacker strand. I anslutning fanns glassförsäljning och fik. Vi hittade de överlyckliga barnen som hade det SÅ skönt. Förutom att Malin sa att hon trampat på en rostig spik då. Inte så bra, men vi bestämde oss för att hoppas att det inte var så farligt.

Hemma igen blev det tårta från morgonen och en annan födelsedagsuppvaktning. Paulina hade nämligen fyllt år dagen före och det ville vi förstås vara med och fira. Malin hade fått välja presenter och jag tror de blev uppskattade.

Tyvärr hade vi endast några timmar på oss med Ylvas gäng och barnen hade spetsat in sig på ett dopp i poolen. R hade fått igång poolvärmen och vi väntade på att temperaturen skulle stiga. Denna dag hade den INTE hunnit stiga så mycket. Barnen var dock tuffa och hoppade i i alla fall. Premiärdopp för tjejerna i vår egen pool! Vi vuxna var dock inte så modiga utan satt vid sidan av :) .

15.30 var det slut på det roliga och jag körde gästerna till tåget för fortsatt resa till deras släkt och sommarhus. Innan dess hade vi dock bestämt att Vendela skulle komma tillbaka helgen efter och hälsa på L när hon skulle flyga hem före de andra inför sin skolstart. Det gjorde avskedet lättare.

Nu hade vi ju faktiskt ett födelsedagsbarn att fira och när jag kom tillbaka hade hela R's familj anlänt. Första gången för R's bror med familj, så de var i gång med husesynen. Fortsatt härligt väder gjorde att vi alla kunde sitta ute i trädgården och äta grillat. Efter maten satte jag igång med tårtan medan resten av gänget tog en tur till havet. Fint väder och fina fotomöjligheter (kanske kan det bli något till den årliga fotokalendern som ska göras till jul...).



Fina glada familjen!!

Coola, snygga Faster A

Lilla kusin L hittade en kamera som hon roade sig med länge.

Tårta intogs och det fick bli kvällens efterrätt. Därefter skulle de stackars småkusinerna OCKSÅ i poolen. Några badkläder hade de inte med, men några urvuxna kallingar från Johan fungerade fint. Lilla L var blå om läpparna, men inte skulle hon upp trots det. S frös så hon skakade, men alla fem barnen verkade ha kul trots allt. Alla blev dock snart varma igen efter att vi satt på bastun och där satt de länge och njöt. Speciellt J och kusin S satt långt efter de andra och filosoferade ihop. Just BASTUN är jag avis på att jag inte varit med och prövat på än.... Folk satt lite överallt och pratade i olika konstellationer. Gästerna gick hem skapligt eftersom det var arbete och dagis för en del nästa dag. Det var väldigt kul att vi kunde fira R hos oss själva även om vi bara bott i huset två dagar.

Yngsta kusinerna fick eget bord.
Här är de framme vid tårtan.

På kvällen kollade vi datorn för att se att vi fått internet. Det hade vi inte. R ringde kundtjänst och fick veta att det kunde ta 48 timmar, så vi fick ge oss till tåls till nästa dag...

Mycket kalas och lite uppackning, kan man väl säga om den dagen. Fast det skulle säkert bli MYCKET bättre nästa dag :) .

Tjingeling, Ingrid

Första vännerna på besök!

Lördag (1,5 vecka sedan). Vaknade för första gången i nya huset. Bra känsla. I alla fall innan jag kom ut i köket och såg alla flyttkartonger. Det var dock ok ändå. Alla vill ha frukost trots att man är i flyttagen, så det blev full fart med rutiner för det och sedan gav sig R och barnen iväg och lämnade mig i tystnaden. Det var ungefär DÄR jag började sakna internet på riktigt. Sex dagar i England efter att vi lämnat huset gick bra. Ett par dagar till i Sverige, helt ok. Men när det då gått över en vecka... då börjar abstinensen slå till. Jag dövade den med att packa upp och diska finglas. En del har inte varit använda en enda gång på hyllan i England, så det behövdes.

Resten av gänget åkte (helt utanför plan) direkt till en mobiltelefonaffär. Borde förstått att det fanns någon baktanke då alla barnen så GÄRNA ville följa med till poolbutiken. Det var dock förstås jättebra. Speciellt tjejerna behöver verkligen sina telefoner, både för att kunna kommunicera med oss när skolan börjar, men också för att hålla kontakt med sina utlandsvänner och snart kommer vännre här att smsa med..... Köpa mobiler UTAN att vara skriven i Sverige gör man dock inte hur som helst. R lyckades med sin oemotståndliga charm få köpa EN och den köpte han TILL MIG. Det visade sig att de hade startat en superkampanj just denna morgon, så det var billigare att boka abonnemang där ny telefon ingick än att flytta över våra telefoner från England. VANSINNE enligt mig eftersom såväl min som tjejernas telefoner är ganska nya. Med hjälp av stämplade papper från Skattemyndigheten lyckades de även skaffa hemtelefon och bredband så vi skulle kunna få internet inom 24 timmar, garanti inom 48. SUPER!

Sedan åkte de till poolbutiken för goda råd och information om värmepump. Därefter en tur till farmor och farfar. (Nu tar vi igen all missad tid med dem då vi varit utomlands :) .) Där hämtade de våra utemöbler som vi hade i uterummet i förra huset, samt några andra saker som de haft på vinden åt oss. Vårt bohag har varit utspritt på diverse ställen och nu ska det samlas ihop igen.

Så fort familjen kom hem blev jag ivägskickad till mobiltelefonbutiken för att skriva på pappren så att tjejerna skulle kunna få sina mobiler. Om jag tidigare skrev att de som går till banken har tidskrävande ärenden, så är det INGET mot hur lång tid VARJE kund tar i en mobilbutik!! Dessutom har de som jobbar där nog en laglig skyldighet att i detalj gå igenom de kontrakt man skriver på... Vi skulle ha besök och jag behövde köpa fika till det. Tiden gick och GICK. MINST en halvtimme. Jag smet iväg och handlade till fikat medan L vaktade vårt nummer och J satt i bilen, för vi hade fortfarande utemöbler på taket och jag visste inte om det var stöldbegärligt. Bra att ha J som vakt :) . Det visade sig att L inte valt vilken mobil hon skulle ha än. Samma som tidigare eller en nyare variant av annat märke.... Till slut blev det i alla fall vår tur och båda tjejerna valde att lämna sina nya kära iPhones för en Samsung Galaxy som tydligen är senaste skriket.

Då vi kom hem hade vännerna redan anlänt. Det var min kompis Amy från England och hennes dotter Emma som tittade till oss. De har sommarstuga i Skåne och skulle två dagar senare åka hem till England, så de ville passa på att se oss och vårt nya hus, vilket vi såklart tyckte var väldigt trevligt. Amy hade bakat en supergod choklad- och banankaka, samt köpt med den största ciderflaska jag sett. Barnen sa att farmor och farfar sagt att de skulle titta förbi, vilket jag tvivlade på, eftersom de skulle på fest på kvällen, men minsann det gjorde de och de var också på plats är vi kom. Snälla farfar hade saker han ville fixa åt oss. Det var riktigt soliga fina dagar när vi kom hit, så vi satt ute och njöt medan vi åt och pratade. Amy är uppvuxen med pool, så hon hade många goda råd att ge angående den.

Amy har verkligen varit en nära och betydelsefull vän för mig under våra Englandsår. Hon har ringt med jämna mellanrum och hon har hjälpt mig. Hon är rolig och väldigt klok. Hon är tuff, målinriktad och omtänksam. Jag är SÅ glad över att ha fått lära känna henne och jag kommer sakna henne väldigt mycket. Enda trösten är att de har sommarhus här, så vi har möjlighet att hålla kontakten även framöver.

Farmor och farfar åkte så att de precis hann till sin fest i tid. Malin var helt uppe i sin nya telefon när hon var med Emma och de tog massor av foton, men de hann också gå en promenad i omgivningarna. Till slut var det kväll och vi var tvungna att säga hejdå till Amy och Emma :( . De susade iväg i fina bilen och vi var ensamma.

Senare på kvällen tog vi bilen till stranden och blev helt ÖVERVÄLDIGADE över hur fint det var! Strandbadare dröjde sig kvar från dagen. Våra barn gick ner till det långgrunda vattnet. Tjejerna fotade och fotade med nya telefonerna. SÅ fina bilder med solnedgång och hav. Där finns massor av restauranger, små butiker och många fina nybyggda hus. HELT otroligt! R och jag gick tillsammans och kände båda två att "tänk vad vi är lyckligt lottade som får bo så här fint och kan ge våra barn dessa omgivningar att växa upp i" (ja några barn är ju nästan redan uppvuxna men ändå :) ).

Hemma slog vi in presenter till R och sedan var dagen i princip slut.

Karin, har nog inte sett U eller U än :) ! Tror inte att det var dem, för jag har för mig att hon sa vilket husnummer de hade och det var inte bredvid oss. Det ska nog snart bli av dock. Tack för att du orkar läsa och kommentera mina långrandiga inlägg! Jag har förhoppningar om att de kommer att bli kortare och mer färgstarka längre fram... Kram.

Catharina, tack för inbjudningar till föreläsningar! Ni är verkligen FENOMENALA på att få fantastiska föredragshållare! Glad att du skriver en hälsning här. Vet att det är långt och utan bilder, men jag är glad att jag får ner detta på pränt trots de intensiva dagar vi har haft sista tiden.
Det är SÅ skönt att få undan. Tycker du gör helt rätt som ser till att det inte bara gäller att få undan tråkiga måsten utan även unna sig-saker!!! Tror det blir toppen med jobbet! För min del får vi se vad som händer. Kram.

Astrid, vilken superfin bild på dig hos Kim!!

Nu är det fullt fokus på att få igång aktiviteter för barnen efter skolan. Lådorna står troget och väntar medan jag gör nästan allt annat än ägnar mig åt dem.... Fast om jag tömmer fyra om dagen så lär de ju ta slut förr eller senare... Det är ungefär tempot just nu.

Önskar er alla en toppendag!

Ingrid

Inflyttning, inskrivning & jobb

Jag vet inte riktigt vad ni tycker, tänker och föreställer er. Själv tänker jag att om man flyttar en familj med väldigt mycket grejer, så är det rimligt att i alla fall hela första veckan, enbart går åt till att packa upp flyttlådorna och fokusera på att komma iordning. Jag inbillar mig att det är så andra gör eftersom de får sina hus att se uppackade och fina ut på nolltid.

Hos OSS fungerar det inte så. Vi klämmer in ALLT möjligt annat i våra första flyttveckor, både saker av helt annan och mycket roligare karaktär, men det brukar även vara saker som MÅSTE göras som dyker upp. Förmodligen är det så även för andra flyttfåglar och då uppstår frågan hur dessa lyckas BÅDE göra allt möjligt annat OCH få ordning på sina hus....?

Nåväl, för att inte den här bloggen ska bli långrandig innan den uppnått tio inlägg försöker jag att inte göra mer än ETT inlägg om varje dag, även om många dagar skulle kunna fördelas på typ tre inlägg. Detta må göra inläggen långa, men jag tror inte att jag annars skulle bli klar med mina utläggningar någonsin, så häng i, eller hoppa över. Det går ju bra vilket som.

Nu är det i alla fall fredag för 1,5 vecka sedan. Dagen då vi skulle flytta in i vårt hus. Flyttgubbar arbetar VÄLDIGT snabbt, så man ska inte inbilla sig att man ska hinna rensa ut ett sista rum medan de packar de andra eller så. Det gäller också att veta VAR man vill att de ska bära ens saker, så med tanke på att flyttbilen skulle anlända kl 8, bestämde vi oss för att vara i huset kl 7.30. Det blev alltså ännu en tidig morgon.

De viktiga beslut som skulle fattas var på vilken plats pianot skulle stå (mycket viktigt, inget man släpar runt på själv för att se var det verkar stå bäst) samt vilka rum barnen skulle ha. Vi trodde att det var klart innan vi fick huset, men M som är väldigt intresserad av inredning och längtat i flera ÅR efter att få ett rum där hon kan få välja färger och inreda som hon vill, blev SÅ besviken kvällen innan vid "husinspektionen" när hon fick se sitt tilltänkta rum. Det var litet och svårt att göra så som hon planerat. Då vi inte bestämt vad som skulle vara i de olika rummen kunde vi generöst säga "inget problem, välj ett annat rum :) ". Det gjorde hon och blev nöjd. Då var båda tjejerna nöjda, men istället blev J förtvivlad. Hans rum var lika stort (eller lika litet) som M's först tänkta och hur skulle HAN få plats med alla sina legobyggsatser plus allt annat DÄR? Han hade verkligen en poäng. Eftersom dessa små rum ligger intill varandra, har vi för tillfället därför bestämt att han kan breda ut sig i båda dessa små rum och det blir nog jättebra. På morgonen gick vi igenom detta en gång till och alla var överens om vem som skulle höra hemma var.

Flyttbilen kom punktligt och denna dag var de tre killar. När de packade i England var de två. Jag tror att de var angelägna att bli färdiga på fredagen för att slippa jobba på lördag, även om de var bokade för två dagar. Vi var dock naturligtvis lika glada om de blev klara tidigare, så det var ju finemang. Barnen var HELT fantastiska denna dag. De var positiva och hjälpsamma hela tiden.

Barnen och jag lämnade dock flyttjobbet rätt snabbt för att ta oss till Skattemyndigheten för inskrivning i landet. Vi hade upptäckt att husförsäkringen var flera tusen kronor dyrare när vi inte var skrivna här och det går inte att boka telefonabonnemang till huset om man inte är skriven i landet. Det var bara ett par exempel, så även om det inte var akut på dagen för oss, så insåg vi att det var läge att få detta gjort så fort som möjligt. Alltså höll R ställningarna hemma medan vi andra for iväg.

NU hade jag gett ALLA mina två mynt till R dagen innan när vi parkerade vid banken, så DENNA dag hade jag ABSOLUT inte minsta mynt att lägga i automaten. SUPERSTÖN! Var så nöjd att jag hittat en parkering snabbt, men vad hjälpte det. Hade TUR och såg att automaten tog kort. Jippi! Men inte MITT kort visade det sig. STÖN! Jag har varit med om det förut att de inte tar utländska kort. Tycker det är lite motsägelsefullt att det på automaten fanns en knapp med engelsk flagga att trycka på om man vill ha instruktioner på engelska, men att automaten sedan inte tar utländska kort... Är inte det lite "att vilja men inte kunna"?

Letade järnet i handväskan efter SVENSKA mynt, men icke. Hittade ett 10 pence mynt som liknade en enkrona väldigt mycket, så jag prövade den och minsann, de motsvarar inte bara varandra nästan exakt i värde, de motsvarar även i storlek. Jag fick 5 min parkeringstid och hoppas att kommunen kan förlåta denna myntutskiftning.

Hade gett mina pundsedlar till R som har mer nytta av dem, men hade LYCKLIGTVIS missat en 5-pundare och satte FULL speed med barnen långt efter i släptåg, mot en bank för att växla. Mina 5 minuter skulle inte räcka långt som ni förstår. Då plötsligt hör vi någon som ropar bakom oss! Vi hade passerat en frisersalong och en av våra tidigare grannar var där med sin dotter och mamman fick syn på oss när vi flög förbi på trottoaren utanför. OTROLIGT! HUR stor är sannolikheten för det?

Kramar och glatt återseende av H. Jag berättade att jag var tvungen att växla pengar till parkeringen. Vi stämde av kort. Hon var fullt uppdaterad om oss, vilket var kul att höra då jag skickat mail till henne och berättat om vår hemflytt, men inte fått något svar. Självklart ville H att vi skulle in och hälsa på dottern E och jag sa att barnen skulle göra det, men att jag verkligen var tvungen att ordna mynt till parkeringen och så rusade jag iväg. Barnen var snabba och kom snart ifatt mig.

Vi passerade Skattemyndigheten och jag susade in där. Mötte en mycket vänlig, informativ och lugn man. Jag ville mest få bekräftat att jag var på rätt ställe, men fick veta precis vilka papper som skulle fyllas i och vad som sedan skulle göras. Lämnade barnen med pappren och rusade vidare mot banken. Samma bank (men annat kontor) som där vi köpte hus dagen innan. Endast tre nummer före och en öppen kassa. Hoppade 27 med min 5-pundssedel i handen, för JA, vid det laget hade SÄKERT mina tillsnyltade 5 minuter gått. Kom fram och bad glatt och hurtigt om att få växla. "Det är så mycket det kostar att växla pengar här", fick jag till svar. OM jag inte varit så stressad hade jag talat om HUR mycket jag betalat och lånat hos dem dagen före......kanske, hade jag det... :) Nu kunde jag dock inte betala den höga växlingskostnaden även om det hade varit värt det, för jag HADE ju inga extra pengar så UT snabbt för att leta upp en Forex-butik och DÄR lyckades jag få massor av mynt.

Svetten lackade när jag rusade tillbaka hela vägen till bilen förbi bank, Skatteverk, frisör och en hel del annat, bara för att stå sida vid sida med en ung man som säger "fungerar inte mynt heller?!". Han hade prövat med sitt kort (som inte heller fungerade, kanske var det inte mitt utlandskort som var problemet?) och nu försökte han med mynt. Inget gick. HUR svårt ska det vara att parkera och försöka flytta hem??? Jag försökte desperat säga att "det är väl bara att ringa det där numret de har på apparaten och tala om att den inte fungerar så är det väl ok?". "Fast här står det ju att om denna automat inte fungerar ska man uppsöka annan automat", upplyste mannen mig. Var, VAR, VAR, fanns ANNAN automat??? Jo, i nästa kvarter såg vi en. Tillsammans gav vi oss iväg, fast jag var ju en del steg före mannen, så många som jag kunde utan att känna mig oartig. DENNA automat FUNGERADE! Halleluja! Barnen sms:ade och undrade om jag inte skulle KOMMA snart..... Ingen kommentar på det.

Då jag stod och fibblade med automaten som inte tog varken mynt eller kort, vinkade f d grannen en bit ifrån utanför frisören och jag vinkade glatt tillbaka. VARFÖR är man så totalt komisk? Väl tillbaka på Skatteverket hade L fyllt i ALLA papper med passnummer, adress etc etc. Det var bara för mig att skriva under. Imponerad! Väldigt bra gjort! Det var ingen kö till handläggaren (jag väntade mig det värsta efter att ha skaffat nya pass förra året vilket tog evigheter, inte hos skattemyndigheten förstås, men jag drog dem lite över samma kant, fel av mig). Handläggaren var en FANTASTISK person som med svag brytning skojade för fullt med barnen och mig. GRATTIS skatteverket till sådana medarbetare! Allt förlöpte fint, utom att R också var tvungen att skriva på barnens papper om de skulle bli inskrivna här. Handläggaren tittade på J och sa att han var tvungen att behålla honom till R kom och skrev på. :) Dessutom upplystes jag om att det förmodligen tar TVÅ veckor innan maskineriet malt så pass att vi VERKLIGEN är skrivna här. Vad HAR vi alla datorer till???

Åkte hem via ett varv till affären för att handla lite enkel lunch. Flyttgubbarna hade redan på förmiddagen ätit räkmackor på konditoriet mitt över gatan (lyxigt och farligt att ha ett sådant) och de hade koll på lunchställe med. Vi behövde dock också fylla på. R åt snabbt innan han begav sig till Skatteverket för påskrifter.

Sedan var det fortsatt bråttom. Jag klädde mig lite snyggt (TUR att jag hade lite koll på mina kläder), tog tjejerna med mig och så körde vi till småkusinerna där jag droppade dem. Själv körde jag vidare för en jobbdiskussion. Spännande! Vi får se vad det leder till.... Kändes helt naturligt och avslappnat att klämma in detta också mitt i flytten.... Det gick dock bra. R fyllde sedan år på helgen, så jag tog ett snabbt varv för inköp av någon ytterligare present och sedan ett varv till svärföräldrarna. De ville såklart gärna komma och se nya huset och vi bestämde att de skulle komma direkt. Jag åkte för att hämta tjejerna. Dessa låg då i kusinpoolen, men fick fart när de hörde att farmor och farfar var på väg till huset. Barnen ville ju visa runt, så gästerna hade lovat att vänta i bilen tills vi kom.

När vi kom hem var flyttkillarna i princip klara! Imponerande! De hade inte packat upp inne vilket egentligen "ingår" men hur jobbigt och trist det än är, tycker vi ändå det är bäst att göra det själva. Vi vet ju inte var allt ska vara och de har mer bråttom än vi när de gör det, så garderoberna brukar bli kaos om de vräker in allt.

Farmor och farfar tyckte huset var jättefint, vilket var kul. Jag trodde de skulle storkna av hur stort det var och hur mycket det är att göra :) . Alla var överlyckliga över att ha dem hos oss, hemma i Sverige. Farfar högg genast in och började hjälpa Rikard med en massa saker. Driften i det här huset är SKYHÖG och prioriterad när det gäller att få ner. Efter hand lär vi oss mer och mer om orsaken till den höga kostnaden samt funderar ut vad vi ska göra åt den. Nu upptäckte papporna en sak vi inte visste. Jag kan inte förklara det på tekniskt språk, men på mitt språk är tolkningen att uppvärmningen av poolen ligger sist i en slinga efter uppvärmningen av hela resten av huset och den går inte att värma separat. Så om vi vill värma poolen, vilket man måste göra även sommartid, så måste värmen i HUSET vara på samtidigt. Tro sjutton att DET tickar pengar. Vem har normalt värme på i huset under sommarmånaderna? Åtgärd behövs snarast. Tyvärr upptäckte de också att en cirkulationspump bränt och var sönder. Mer kostnader...

Plötsligt ringde det på dörren. Då kom ett blomsterbud med världens finaste blomsterbukett. Det var mina föräldrar som önskade oss välkomna hem. De är verkligen världens snällaste!!

Vi övertalade svärföräldrarna att äta pizza med oss på kvällen. Det hör liksom till första kvällen i nytt hus, även för mig som inte är någon superpizzafan. Jag tror 80% av alla som flyttar in i nytt hus beställer pizza första kvällen. Skriv i kommentaren hur ni och era barn/vänner har gjort, så ska jag göra en statistiskt säkerställd utvärdering av detta.

Killarna och svärföräldrarna hälsade på en mycket trevlig granne som önskade oss välkomna. Kul.

Farmor och tjejerna hjälpte mig att packa upp i köket. Där finns så många fler skåp än i förra huset, så det är faktiskt en ren FRÖJD. När vi var själva bäddade vi och barnen somnade väldigt gott och nöjda i sina nya rum. Vi fortsatte i huset ett tag till.

Så trots att dagen före varit händelserik med flytt, hus- och bilköp, så var denna dag inte dålig den heller. Inga problem att somna för oss vuxna heller och det kändes verkligen bra att vaggas in i det nya huset.

Karin, det var det mest otroliga och roliga jag någonsin läst om Maries färg på bilen!! Normalt är det väldigt svårt att minnas färger så rätt! Jag tittade på vår bil igår när den kom hem och den var inte så mörk som jag sa, ha ha. Idag skulle jag kalla den "beige metallic". Vi får se vad du tycker när du ser den.

Allt gott!
Ingrid

Flytta hem, köpa hus & bil

Om någon undrar över den något modesta bloggbakgrunden, så är förklaringen att de där fåglarna uppe till höger har jag bestämt mig för att tolka som flyttfåglar. Därför passade den bra just nu. :)

Nu kommer också första inlägget om själva hemflytten, inte bara tankar och reflektioner kring den, utan vad som verkligen hänt.

I torsdags för 1,5 vecka sedan var det dags. Det var en vemodig och lite jobbig dag tyckte jag, men ingen grät utan efter ett antal dagar på lägenhetshotell, kändes det ganska skönt att ge sig iväg till flygplatsen. Vi bodde ganska nära Heathrow och R hade förhandsbokat parkering, så allt gick smidigt. Vi var uppe vid sex, men det var ändå inte blodigt tidigt. R hann med ett dopp i poolen tillsammans med M och J, medan jag började packa ihop och rensa ut det fulla kylskåpet där en hel del rester från frysen i huset stod.

TROTS stor flygvana och många förmaningar, lyckades M ändå packa med en bodyspray i handbagaget som scannern upptäckte. Naturligtvis var det hennes favorit och hon blev lätt förtvivlad. Det ordnade sig dock genom att R med snabba steg gick tillbaka och checkade in hennes handbagage. Vi hade hyfsat med tid, men det äts snabbt upp av lite små "förseningar" här och där. Efter ett antal lågprisflygningar var barnens glädje stor när vi denna gång skulle kunna gå in i "loungen". Med extra incheckningar och lite förseningar från hotellet, så blev det dock inte mycket tid där. Barnen lyckades dock trycka i sig en del chips, J surfade snabbt på någon dator, jag drack te och vi började komma i "mood" för hemresan.

Flygresan gick bra. Vi hade kul åt J's björn Felix som stigit i intresse senaste veckorna, kanske lite tryggt vid flyttningen? Felix tog sig förbi passkontrollanten och när ambitiösa mamman "tvingade" J att göra extra svenska på flyget fick storasyster och pappa ha Felix på axlarna för att han skulle kunna titta på Tom & Jerry som visades under resan :) .

Vi landade med en rejäl duns, men kom hela ner på jorden. Fick ut alla väskor och klämde in både dem och oss i en taxi som körde oss till farmor och farfar. Återseendets glädje var STOR, även om det var tråkigt att farmor inte kände sig helt frisk denna dag. De hade förberett lunch som vi åt rätt snabbt, för R och jag skulle snarast möjligt vidare till banken för att slutföra köpet av HUSET. Barnen stannade med glädje kvar där de var, för småkusinerna skulle hämtas på skola och dagis och de hade längtat efter att träffa dem.Vi fick som tur var låna farfars bil så vi kunde ta oss runt snabbt.

Parentes. Här kommer nu ett "fortsättning följer"- inspel. Av NÅGON anledning tar jag fram mitt körkort innan vi beger oss till banken och KOLLAR när det går ut och UPPTÄCKER att det gick ut för ett par månader sedan. R's LIKASÅ.... Lätt panik, men som sagt, jag väljer att återgå till detta i ett framtida inlägg.

INNAN vi kunde åka till banken där vi skulle träffa mäklare, bankman och hussäljare, var vi tvungna att ta oss till en annan bank för ett ärende. VISSA banker har aldrig långa köer, andra har ALLTID långa köer.... det slår aldrig fel. Jag är helt säker på att det finns en enkel förklaring till detta och jag har min egen teori. Vi var redan sena och med 20 nummer före i kön blev jag tokstressad. Vi ringde och sköt upp mötestiden på nästa bank. ALLA som går in på ett bankkontor idag har JOBBIGA ärenden. Det är liksom hela poängen med att gå dit, för annars sköter man allt hemifrån eller på annat sätt. Alltså tar varje kund EVIGHETER. Dessutom var det nog fikatid för bankdamerna försvann med jämna mellanrum och tog med sig en kopp. Det låter helt knäppt och jag FÖRSTÅR att det inte alltid kan fungera så, men SJÄLV hade jag aldrig kunnat gå på fika när så många kunder väntar. Kunden framför allt liksom. Sådan är jag, men jag unnar alla fikarast och inser att om de inte tog rast utan jobbade undan fortare skulle de kanske snart vara en mindre i personalstyrkan, så jag HAR respekt för att de tar en paus! Jag har själv sommarjobbat flera år på bank, så jag vet vad jobbet innebär.

Nåväl, till slut var vi klara på köbanken och tog oss till andra banken. Där uppstod problemet "parkeringspengar"! MYCKET mynt låg i min plånbok sedan alla skrammelmynt hamnat där på slutet i England, men de var såklart inte svenska. Efter lite grävande hittade jag i alla fall en svensk tia respektive en femkrona. Den senare åkte ner i automaten och vi flög in på banken där mäklare och bankman väntade. Vi rusade igenom ett antal papper och skrev under samt fattade lite beslut. Snart kom hussäljaren och vi satte oss i ett konferensrum för att skriva under huskontrakt och ytterligare en del papper. (Många papper blir det...) Jag var nog rätt uppe i varv, för mäklaren tyckte att jag var lite snabb med sista underskriften som var huset och det skulle vara lite högtidligt :) . Jag frågade då om hon hade champagne med, men det hade hon inte. Vi fick husnycklar och en pratstund med säljaren som är väldigt trevlig. Han berättade att hans dotter gått IB och var väldigt nöjd, vilket var riktigt kul att höra eftersom det är den gymnasieutbildning och samma skola som L valt.

Efter ett par ytterligare avstämningar med vår bankman, satte vi full fart till den bilfirma där R tittat på en bil åt oss en dryg vecka tidigare. Vi hade bestämt oss för ännu en Volvo kombi, till barnens (speciellt J's) måttliga glädje, men ännu en gång hade vi utvärderat flera alternativ och kommit fram till att det ÄR en bra bil för OSS. Själv tycker jag också att det är tillräckligt mycket NYTT i vårt liv så att få en bil som är bekant (och märkligt nog även en diskmaskin som är identisk med den i Englandshuset, fast den är i huset och inte i bilen), är just nu bara en fördel. R hade inte hunnit provköra bilen, så jag propsade på att vi skulle göra det, så det blev en kort repa ut på motorvägen och sedan skrev vi kontrakt på den. Bilhandlaren var en trevligt, superfit norrlänning. Rolig. Bilen är i bra skick men har ett jack i förarsätet och jag frågade vad man kunde göra åt det, varpå han skrattade och sa "men ÄR det så farligt med det där märket då?". Kanske inte. Vi får se. Kanske hade bilen ett bra pris p g a det och då får det vara värt det.

Med hus och bil i bagaget körde vi i ilfart tillbaka till farmor och farfar där maten var redo. Endast kusinernas föräldrar saknades. Snart var de också där och farfar öppnade bubbel och vi skålade. För att vi var tillsammans och för att vi var hemma. Fantastiskt! Vi satte oss till bords för att äta jättegod smörgåstårta. Barnen NJÖT av köttbullar och pasta. Felix köttbullar! Endast det bästa... :) En fin familj är GULD värd och det var så härligt att sitta där tillsammans alla igen och veta att detta kan vi se fram emot mycket oftare framöver. Efter maten fick vi plommonpaj. ALLTID en paj hos farmor och farfar. Barnen skojar och säger att när man kommer dit får man paj till förrätt, paj till huvudrätt och paj till efterrätt. Ha ha ha ha. Vi vuxna älskar paj.

Hela familjen samlad. Farmor & farfar, farbror & faster, småkusiner och vi :) !

I bilköpet ingick ett par veckors försäkring, men huset behövde försäkras omgående, så R ringde runt och pratade med några försäkringsbolag och såg till att denna viktiga detalj var under kontroll innan vi nästa dag skulle sätta in alla våra saker i huset.

Hur trevligt det än var med släkten kunde det dock inte hjälpas att det kliade i oss att få komma över till huset för att se hur det såg ut. Jag var SÅ nyfiken på vad tjejerna skulle tycka eftersom de aldrig varit där förut. Dessutom var vi tvungna att se att det var ok innan flyttbilen skulle komma dagen därpå och det behövde vi göra medan det var någorlunda dagsljus för att vi skulle kunna se att städningen t ex var ok. Så efter maten gav vi oss iväg.

Vi "sjöng in" nya huset, en knäpp tradition vi har sedan vi flyttade till vårt första hus sedan vi fått barn :) . Vi gick husesyn och tjejerna var glada över det de såg. Vi hade nog sänkt förväntningarna genom att tala om att det är mycket som behöver fixas i huset. Konstaterade att vi blev svarta om fötterna bara av att gå husesyn, vilket i England skulle bedömts som klart OSTÄDAT. Vi bestämde oss dock för att ha överseende med detta med tanke på att flyttgubbarna nästa dag skulle gå in och ut ur huset med skor.

Mindre roligt var att upptäcka djungeln på utsidan. Trädgården är TOTALT vildvuxen. Häcken växer över alla gränser och det växer mellan stenplattorna på alla gångar. Med tanke på att vi lämnat fyra trädgårdar senaste åren och trott att man ska lämna den i ok skick, om än inte i stil med den prakt mina svärföräldrar ståtar med, så var det väldigt tråkigt att se. När vi sålde vårt hus anlitade vi en trädgårdsmästare som gick över trädgården och han åstadkom det mirakel vi själva aldrig skulle kunnat göra. När vi sålde vårt första hus var varenda land rensat. Vi har varken tid eller ork att ta hand om allt detta och efter att ha lämnat ett TOTALINSPEKTERAT hus i England ville vi inte själva behöva göra samma jobb för huset här.

R ringde mäklaren och tog reda på vad som egentligen gäller för trädgårdar då man flyttar. Regeln är att trädgården vid överlämnandet skall vara i samma skick som vid husvisningen eller bättre. Med tanke på att vi tittade på huset innan sommaren och inget gjorts åt land och häck sedan dess, så tyckte vi att det var ett solklart fall. Då R ringt säljaren var de överens om att vi skulle hitta en trädgårdsmästare som kunde jobba här en dag och säljaren betalar. Bra lösning. Skönt att ha med ansvarsfulla personer att göra. Vi har kontaktat mannen som gjorde trädgården i förra huset då vi sålde det och han kommer en dag denna vecka.

Själv blev jag nästan överväldigad av husets storlek. Jag mindes inte att det var så stort. Det kändes lite oroande faktiskt. Nu med några dagar i huset, har jag insett att hela skillnaden var möblerna. Då de kom in tillsammans med alla andra saker, så fylldes huset och kändes mer som jag mindes det. Puh.

Det började skymma och vi begav oss tillbaka till farmor och farfar där vi skulle sova första natten. Vi bäddade till alla och småpratade. Alla var trötta. Det var en synnerligen händelserik dag och alla somnade glada och nöjda.

Astrid, jag var OCKSÅ och sa hej till Kim :) ! Vi kom strax efter dig och hon berättade att du varit där, så sedan letade vi efter dig, tyvärr utan framgång. Kanske var du inte ens kvar. Det var jättekul att träffa henne och köpa lite böcker.
Det är HELT ok att ta en paus från bloggandet ibland! Det är lätt att det blir ytterligare stress bland all annan man redan har. Vi måste absolut ses snart! Kram.

The not-yet-desperate housewife, ja eller hur, SÅ mycket att packa upp!! Och då kan jag garantera dig att hur mycket ni än har, så har vi dubbelt så mycket. STÖN. Kul att ha våra bloggar att kunna gå tillbaka och läsa i!

Catharina, ja jag vet inte om det är intressant för alla, men jag tycker själv ibland att det är så kul att sätta lite helt knäppa reflektioner på pränt, sådant som verkligen bara försvinner ut i evigheten annars. Förstår att det är en omställning för er att flytta till stan också. Det är ju inte bara flytten utan också slutet på de lata dagarna. Så KUL för Hugo med målet :) !! Förstår att han blev både glad och överraskad! Tjejhelg är aldrig fel. Tror jag behöver en istället för att brottas med flyttkartongerna :) .

Britt, vad gullig du är som läser. Du kommer nu att genomskåda om det jag skriver är sant eller friserat ;) . Det är underbart att vi kan ses OFTA nu och det var så kul att du kunde följa med och träffa Kim. Dessutom fick vi en toppenavslutning på dagen på kvällen...

Karin, men du vet ju på vilken GATA vi bor :) . Nåväl, färg. Finns det NÅGON bil som har en lätt identifierbar färg idag? Kollar man färgbeskrivningarna på bilarna i en Volvo-katalog heter de sådant som seashell beige, twilight brons, biarritz blå, caper grön osv, vad ÄR det för färger? Ibland är det nästan omöjligt att se skillnad på tre varianter av "beige" :) . Så nu när vi köpt en ny kan jag knappt beskriva dess färg, tror den är "mörk brons" kanske... (den är inte hemma så jag kan titta efter ordentligt :) ).

Så nu vet ni hur vår första dag i Sverige var :) .

Kram Ingrid

Små skillnader

Det är inte klokt vad våra hjärnor processar. Dag ut och dag in. Så som tiderna förändrats är det också fascinerande att den mänskliga hjärnan kunnat hänga med i detta tempo...

Jag tänker närmast på allt vi gör, hur våra hjärnor klarar att sortera alla intryck, vad som är viktigt, vad som går bort. Vanor som sitter i ryggen och tar lite tid att lära om, men när vi gjort det är vi helt inne på det nya. Första dagarna här gick vi till fel sida om bilen när vi skulle köra någonstans. Dessutom väntar vi på att bilstereon ska sätta igång när man startar bilen, för det gjorde den alltid automatiskt i England och vi fick kasta oss över knappen för att få tyst på den. I Volvon i England behövde man inte lägga ur handbromsen utan den gick ur av sig själv när man trampade på gasen, alltså "lyfter" bilen varje gång vi försöker köra utan att lägga ur handbromsen manuellt först. Jag trodde det var fel på bilen för att jag alltid var tvungen att trycka två gånger på startknappen, tills det visade sig att i gamla bilen räckte det med ett snabbt tryck så startade den, här ska jag hålla inne knappen till den startar, jag får inte vara för snabb. Vi har en likadan bil här som i England om än olika årsmodeller, men ändå.

Trots att jag arbetat mycket med produktutveckling själv, så häpnar man ändå över uppfinningsrikedomen och behovet av ständig förändring. Blöjtillverkarna är bäst på detta! De är dock inte dåliga i bilbranschen heller. Jag kan se produktutvecklingsavdelningen framför mig på Volvo. "HUR ska vi få till en ny känsla i nästa årsmodell........ JO man ska kunna trycka några tiondelars sekund kortare på startknappen innan motorn går igång. På SÅ sätt kommer kunderna bli mycket nöjdare eftersom de kommer att spara MASSOR av tid och vara riktigt nöjda med sin nya bil." :)

Linnéa konstaterade igår att lampknapparna sitter så mycket lägre här, än i huset i England. Det hade jag inte tänkt på. Jag inbillar mig att det är en handikappanpassning. Här sitter de väl i navelhöjd ungefär. I Englandshuset i axelhöjd.

ALLA dessa små saker som skiljer, som är helt oväsentliga, som vi om ett halvår inte skulle kunna påminna oss om även om vi tänkte HUR mycket som helst. Det är väldigt märkligt, imponerande och intressant tycker jag.

Vi har flyttat FYRA gånger på FEM år. Jag är förvånad och imponerad själv, för jag gillar VERKLIGEN inte att flytta. Tänk vad mycket våra hjärnor registrerat och tagit in. Tänk bara 100 år tillbaka när många bodde i samma hus, eller kanske två olika, under ett helt liv. Inte behövde deras hjärnor fundera på att lampknappar flyttats till en ny höjd. Om de nu hade en lampknapp över huvud taget, ha ha. Jag vet att ni förstår min poäng i alla fall.

Idag har vi bott en vecka i vårt nya hus. MASSOR har hänt denna första vecka. Varje dag är det något nytt som ska kollas, fixas eller planeras. Sakta men säkert går det framåt. För varje tömd kartong tänker jag att i många kommande år framöver ska jag få MASSOR av tid över på semester, till annat än flyttbestyr. Nu planerar vi att stanna här.

Jättekul att så många av er har lust att fortsätta läsa mina rader. Igår FICK vi faktist nätverk och tillgång till internet. Dessutom har vi därmed också hemtelefon. TOPPEN!!! Underlättar mycket och gör oss alla gladare. Så fort det går så ska jag naturligtvis börja lägga in bilder här också, men ni får ha tålamod med mig ett litet tag till.

The not-yet-desperate housewife, TACK du var först med att kommentera på min nya blogg!! :)
Vad spännande med huset!!! Det var verkligen superfint och faktiskt det bästa av de du visat mig hittills. Det var inte meningen att ni skulle haft de innan, för ni skulle vänta på DETTA! Håller båda tummarna för att detta går i lås. Och helt rätt, rensning är nyttigt oavsett...
BRA att krukan fick ett nytt och bättre liv hos er! Det glädjer mig!

Karin, jag trodde att du skulle bli först med att kommentera för du brukar vara blixtsnabb, men sanningen är att en del andra fick säkert minst 30 min försprång för jag var tvungen att kolla din mailadress. Det kom upp så många för dig så jag fick kolla vilken det var som verkligen gäller nu. Därför är det otroligt att du var nästan först i alla fall :) .
Jag håller HELT med om att en viktig och rolig sak med bloggandet är dokumenterandet! Detta inlägget är ett typiskt sådant. Jag ville sätta på pränt att det finns massor av småsaker som vi pratar om och som vi noterar varje dag just nu, men som om bara ett par veckor kommer att vara som bortblåst i våra hjärnor. Inget viktigt, men.... kul, eller vad jag ska kalla det.
Det är lättare att kategorisera i "blogspot" än i "blogg", för här kan man ha flera etiketter på samma inlägg, det tror jag inte att man kunde i "blogg".
BRA att du förklarade HUR man gör en smart översättning m h a google translate. Jag har förstått att man ska kunna göra det på något sätt men visste inte hur. Nu kan jag berätta om någon frågar.

Catharina, tack för lång kommentar! Jag tycker du gör helrätt med jobbet!! Det är ju bra att kunna förlåta och gå vidare, inte minst för sin EGEN skull. Jag är säker på att det kommer blir SÅ bra. Förstår det du skriver med Moa. Johan har varit på fritidsklubben för första gången idag och lyckligare unge får man leta efter. Han vill inte alls att det ska vara helg, han vill dit imorgon igen :) .
Jag har varit uppe på LCI igår och idag. Jättekul, men jag stupade nästan, det var lite mycket att klämma in det också. Kram.

Kim, TACK! Jag gör ett försök med att fortsätta skriva i alla fall. Vill verkligen göra en bloggdagbok för våra utlandsår som du föreslår! Ska försöka få till det!! Snart ses vi säkert!!

Trevlig helg allihop!
Ingrid

Hemma bäst?

Vi är HEMMA! I Sverige.

Flytten har gått bra, men OJ så mycket jobb det är.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska fortsätta blogga framöver. Vet inte om jag får ihop det med eventuellt arbete och annat. Har dock fortfarande en del skrivklåda och känner att det vore kul att sätta på pränt i alla fall hur början på vårt nya liv här utvecklar sig och så får vi se vart det bär hän ur ett bloggperspektiv. Väljer därför att starta en ny blogg samtidigt som vi startar den här etappen av vårt liv. Självklart är det jättekul om ni som följt oss under våra utlandsäventyr, vill fortsätta läsa om vad vi gör och vad jag tänker.

Det går snabbt att starta en blogg, men kan ta TID att välja ett namn på sin blogg. Tidigare föll det sig naturligt, nu var hjärnan HELT tom, eller så var de förslag på namn som jag kom på, redan upptagna. Som ni ser slutade det med "Ingrid om Livet hemma". Det blir nog bra.

Länge har jag malt på om att det "är med blandade känslor vi flyttar hem" och nu får jag börja säga att det "var med blandade känslor". Nytt tidsperspektiv. Detta är någon jag säkerligen kommer reflektera mycket över här. Stämmer "borta bra men hemma bäst"? Jag ser själv fram emot att se var de tankegångarna hamnar.

Dear dear international friends. I KNOW some of you suggested I should write a blog in English when I moved home instead of one in Swedish, since we are now here with friends and families. I DID think about it, but I realize many of you are absolutely good enough in Danish so you get the message in my texts even if in Swedish and some of you have a great google translate function that makes my posts understandable in English, så I will continue with the Swedish. SORRY! I will  still email you in English though ;) .

Vi HAR strul med nätverk och telefon till vårt hus. Trots att det skulle ta 24 tim och garanti inom 48, har vi nu väntat i över fem dagar. VÄLDIGT frustrerande. R ringer VARJE dag och talar om att vi INTE är nöjda och de har utlovat ekonomisk kompensation, vilket hjälper föga. Återigen har de utlovat att det ska fungera "senast imorgon", så vi får väl se framåt kvällen...

Nu sitter jag i alla fall vid en dator och nya bloggen är igång, SÅ VÄLKOMNA till min nya blogg!

Nu ska jag kasta mig över de sista flyttkartongerna i köket medan alla tre barnen är i skolan. L började igår. M och J idag. SPÄNNANDE!

Hugs & Kramar,
Ingrid