Under utlandstiden har jag skrivit flera gånger om våra upplevelser från sjukvården där, vilka mestadels varit väldigt bra. Jag har varit skeptisk och inte särskilt positiv till våra tidigare erfarenheter i Sverige och då har det främst gällt möjligheten att få en tid samt misstänksamheten som jag upplevt från flera anställda inom vården.
Efter endast några få veckor efter vår flytt hit, fick jag anledning att ringa vår nya vårdcentral. Döm om min förvåning när jag fick tid redan kl 9 samma dag. Hade samlat ihop en del problem som jag ville avhjälpa innan jag började jobba. Mötte en HELT fantastiskt trevlig, duktig och effektiv läkare. Jag rev av fyra "sjukdomar" på ett bräde och fick hjälp med allt. (Nåja, han talade i alla fall om vad som kunde göras.) Sa till läkaren att jag var jättenöjd när jag gick. Rusade direkt till receptionen och undrade om man fortfarande har "husläkare", för i så fall ville jag ha HONOM. För HELA familjen. Jo, det gick bra, så nu är vi registrerade på en toppenläkare.
I fredags ringde vi återigen Vårdcentralen då J sagt länge att han inte hör så bra på ena örat. Det är ett problem som drabbat alla barnen någon gång då och då, så vi tänkte att det skulle vara bra att få det kollat innan jag började jobba. Ringde kl 9 och de undrade om vi kunde vara där 20 minuter senare! Bara att SNABBT köra upp till skolan och hämta ut det överraskade barnet för en koll hos doktorn. SÅ smidigt!
Alltså måste jag göra offentlig avbön från mina tidigare kritiska inlägg om vårdcentralerna här hemma. Den vi har nu har visat 200% positiva signaler och jag är SÅ glad att jag haft fel tidigare! Jättekul! Hoppas dock naturligtvis att jag ska slippa kontakta dem så ofta framöver!
Karin, vad snäll du är! Håller med om att det betyder otroligt mycket att kunna se fram emot att gå till jobbet varje dag! Jag är jätteglad att det ordnade sig så bra med jobb för mig. Även dag 2 har varit bra :) .
Märtha, är det SANT? Ska de åka ända dit! SÅ kul för dem och vilken fantastisk upplevelse de kommer att få. Jätteavundsjuk!
Jag hoppas att det ska gå bra på jobbet. Idag har jag suttit i möten. Känner mig väldigt onyttig än så länge, även om chefen säger att jag ska ta det lugnt och låta det ta sin tid att smälta allt nytt. :)
The not-yet-desperate housewife, ja det är sant, väldig tur att det inte var något med barnen! Skolan krävde att L skulle testas för att få flyttas upp. L var bara frustrerad över att allt tagit så lång tid samt att koordinatorn aldrig är på plats. Jag ska återkomma till detta inom kort.
Britt, vad KUL med kommentar från dig!! Spela in på TV:n är inte att tänka på! Det gjorde jag också förr, nu tänker jag inte ens tanken.... Tack för idag! Kram.
Hilde, GREAT! So glad it works!! Yes, you have to give me more details, but I am glad to hear it seems to work fine! Will tell more about L's school shortly... Hugs.
Nu är det så där sent igen och jag ska ju upp till jobbet..................!!!!!!!!!
Kram och godnatt!
Ingrid
tisdag 25 september 2012
måndag 24 september 2012
Nytt jobb!
Den där psykologträffen med tester gick ju ypperligt bra och det var tydligen företaget väldigt nöjda med för på torsdagen för 2,5 vecka sedan ringde de och erbjöd mig jobb!!! WOW, jag hade inte hunnit börja söka några jobb och så blev det så här....
Jag tackade glatt ja och de bad mig komma dagen efter för att skriva kontrakt. Hon nämnde inget om lön eller något annat, så jag funderade på hur den diskussionen skulle bli. Nästa dag var jag på plats hos dem och efter en stund var vi överens om allt. HURRA! Jag hade fått jobb! Nu var det inte så att jag satte igång och storfira direkt precis. Man är ju inte bara anställd, man är ju mamma och fru också....
Alltså åkte jag och STORHANDLANDE inför helgen och sedan hämtade jag R på flygplatsen, men på kvällen blev det lite firande i alla fall....
Nya företaget blev såklart JÄTTEGLADA när jag sa att jag kunde börja jobba redan IDAG. Talade fint om för dem att vi precis bjudit in en bit över 100 pers på inflyttningsfest och att jag gärna ville få det "överstökat" först. Chefen undrade om jag inte ville ha måndagen idag för att vila upp mig :) . Men nej, idag var jag redo och påbörjade en ny fas i livet. Jag var på plats ca 10 minuter före avtalad tid. Satt i bilen och tänkte att det var mina sista minuter i "frihet" och hur oändligt tacksam jag är över de här fem åren jag har fått vara "ledig".
Första dagen har gått jättebra! Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma. Min nya chef är super. Dator och mobil är under kontroll. Jag ser fram emot många år med spännande arbetsuppgifter där. Imorgon ska jag få sitta i möten hela dagen. :)
TÄNK vilken FANTASTISK tur jag haft som fått jobb så snabbt efter att vi kommit hem! Jag är verkligen jätteglad!
ALLTSÅ behöver jag tänka på att lägga mig i tid varje kväll så att jag är pigg och utvilad på jobbet ;) . Så då gör jag väl det nu....
Tusen TACK för alla trevliga kommentarer!! Svar och hälsningar på dem kommer imorgon.
Godnatt, Ingrid
Jag tackade glatt ja och de bad mig komma dagen efter för att skriva kontrakt. Hon nämnde inget om lön eller något annat, så jag funderade på hur den diskussionen skulle bli. Nästa dag var jag på plats hos dem och efter en stund var vi överens om allt. HURRA! Jag hade fått jobb! Nu var det inte så att jag satte igång och storfira direkt precis. Man är ju inte bara anställd, man är ju mamma och fru också....
Alltså åkte jag och STORHANDLANDE inför helgen och sedan hämtade jag R på flygplatsen, men på kvällen blev det lite firande i alla fall....
Nya företaget blev såklart JÄTTEGLADA när jag sa att jag kunde börja jobba redan IDAG. Talade fint om för dem att vi precis bjudit in en bit över 100 pers på inflyttningsfest och att jag gärna ville få det "överstökat" först. Chefen undrade om jag inte ville ha måndagen idag för att vila upp mig :) . Men nej, idag var jag redo och påbörjade en ny fas i livet. Jag var på plats ca 10 minuter före avtalad tid. Satt i bilen och tänkte att det var mina sista minuter i "frihet" och hur oändligt tacksam jag är över de här fem åren jag har fått vara "ledig".
Första dagen har gått jättebra! Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma. Min nya chef är super. Dator och mobil är under kontroll. Jag ser fram emot många år med spännande arbetsuppgifter där. Imorgon ska jag få sitta i möten hela dagen. :)
TÄNK vilken FANTASTISK tur jag haft som fått jobb så snabbt efter att vi kommit hem! Jag är verkligen jätteglad!
ALLTSÅ behöver jag tänka på att lägga mig i tid varje kväll så att jag är pigg och utvilad på jobbet ;) . Så då gör jag väl det nu....
Tusen TACK för alla trevliga kommentarer!! Svar och hälsningar på dem kommer imorgon.
Godnatt, Ingrid
söndag 23 september 2012
Strul & IB-gymnasium
Även om jag sammanfattningsvis måste säga att vi är väldigt glada över att vara hemma... Parentes: M hade en LÅNG utläggning i bilen till volleybollträningen häromkvällen om hur BRA det är här och att hon verkligen ÄLSKAR Sverige och sin skola. T o m den enda tjejen i klassen som varit lite svår, är inte så tokig nu, enligt M. Skolan är PRECIS lagom, inte för slapp, inte för tuff, lagom "pressure". Och ALLA lärare är bra. Den dagen var hennes favoritdag, BARA roliga ämnen. Osv, osv. Helt otroligt att höra henne faktiskt! Slut parentes. ......så är inte alla dagar guld och gröna skogar. Verkligen inte.
Det som framför allt varit URJOBBIGT första månaden här är allt datorstrul vi haft och det är inte bara en sak som krånglat, det är flera olika. Bilder som inte laddas in, dator som plötsligt stänger av sig själv, LÅNGSAMT nätverk och saker som försvinner. Ja, och säkert har jag förträngt en hel del andra datorproblem som passerat. Förrförra veckan var jag äntligen hemma lite flera dagar då barnen var i skolan, men då kom också allt i huset och det som hade med flytten att göra, över mig. Jag har inga problem med det som är lätt att ta hand om när jag väl sätter igång, även om det är en del jobb. Packa upp lådor där innehållet har en bestämd plats i huset är HELT ok. Problemen uppstår med de lådor med innehåll som ska upp i t ex en hylla som man planerar att köpa längre fram. Det är jobbigt med saker som är svåra att fixa snabbt hur gärna man än vill...
Något som stört mig är mitt utländska betalkort som fungerar perfekt överallt utom i parkeringsautomater (och fotoautomater ;) ). Det är så frustrerande att man kan handla i alla affärer för hundratals kronor på kortet, men en parkering på 10 spänn, NOPE! Jag har prövat på SÅ många ställen, men ICKE. Nya tågstationen i Hyllie till exempel. Parkeringshus. HUR många internationella turister vill vi ha hit? Ska de instrueras att skaffa svenskt bankkort innan de kan anlända, för PARKERA får de inte göra med utländska kort? Den där veckan upptäckte jag också att OBEMANNADE bensinstationer går bort. Vanlig bensinmack, inget problem. Billig, obemannad, utslängd på åker, NOPE. Hur störigt som helst. Jag har förstått nu att det måste ha med obemannat eller ej att göra, men förstår inte varför. Det är ju ingen som kollar legitimation när man handlar, utan du slår bara din kod. Varför fungerar inte det i en bensinstationssautomat?
När datorn vägrar är ett säkert alternativ STRYKNING. Gärna framför TV:n. Det är nu OTROLIGT tröttsamt att TV-kanalerna blivit så många och TV-apparaterna så mångsidiga att en helt enkel sak som att sätta på TV:n, ska kräva en mindre ingenjörsutbildning. Eller förresten, det har ju faktiskt jag, så då krävs det alltså MER än så... Jag har INTE prioriterat att lära mig nya TV:n eller systemet här. Jag VILL kunna trycka på EN knapp och få igång SVT. Jag vill INTE behöva sätta på "boxar", välja media och enhet, mm mm. STÖN.
Kan man inte titta på TV när man stryker, kan man tala i telefon. Också väldigt effektivt. OM telefonen "når" till strykbrädan. DET gör den inte alltid här. Nej, nya tider innebär billigare telefon OM man kopplar upp sig via bredband. Har jag förstått. Fördel: billigare. Nackdel: mycket annat. Nu har R flyttat om kontaktenheten och KANSKE har vi nu bra telefonkontakt i hela huset. Vi får se... Ingen bensin, ingen dator, ingen TV, inget betalkort, inget körkort, ingen bra telefon, ingen man. Ni FÖRSTÅR att inte alla dagar är lattjolajbans ;) .
Över till något annat.
Vid den där tiden hade L gått ungefär två veckor i skolan och det hade bara tagit en vecka innan hon satte igång med operation uppflyttning igen. Jag hade varit motståndare. Tyckte att hon som är född sent på året skulle passa så bra in i åk 1 tillsammans med alla andra som började på skolan samtidigt. Det var dock flera ämnen som verkligen täckte EXAKT samma saker som hon gjort förra året. Fysik termin 1 skulle innehålla två kapitel i SAMMA bok som de hade i England och där gjorde de fyra kapitel på samma tid. I engelska ska de läsa "Flugornas herre" som hon gjorde för två år sedan i England. Osv. En poäng med att "gå om" ett år (vilket L helt riktigt påpekar att hon inte skulle gjort om hon stannat kvar i England) är att kunna höja sina betyg och vara ännu bättre förberedd inför de kommande två VIKTIGA IB Diploma-åren. Nu slutade ju England för L's del med väldigt bra betyg och jag får erkänna att om hon har betyg 6 av 7 i fysik, så är det högst osannolikt att hon skulle kunna höja det. Har hon otur med proven kan det t o m vara så att hon kan sänkas till 5, speciellt om motivationen p g a upprepning, inte är på topp. Alltså gav jag henne rätt i att hon kanske skulle börjat 2:an i alla fall. Kontaktade IB-koordinatorn och hon sa att för att flyttas upp var L tvungen att göra ett test. Jag försökte få veta vad detta skulle omfatta, men fick inget svar på det. Tisdagen i den veckan gjorde i alla fall L två test, ett i engelska och ett i matte. Hon fick sitta i en "skrubb" och började kl 10. Efter 2 tim var första testet klart och hon skulle gå och få nästa. Koordinatorn hade gått på möte och administration var på lunch. Till slut hittade L någon som hjälpte henne och hittade nästa prov, vilket tog ytterligare 1,5 tim. Inget toabesök, ingen lunch. Jag FATTAR inte att L inte blev tillsagd att äta mellan testen... Fortsättning följer längre fram rörande hur det gått med uppflyttningen...
Onsdag kväll var det föräldrarmöte på gymnasieskolan. Jag var sen dit eftersom J varit på en provlektion i tennis precis innan. Hade faktiskt tillfälligt glömt mötet, så jag hade planerat värsta kvällsmaten, men barnen fick använda ingredienserna och göra något enkelt av dem. Jag hade tur med parkering och flög in i den anrika skolans vackra aula precis när de började. Det var först de båda IB-klasserna som fick info på engelska (alltså ganska få personer) och därefter skulle alla andra åk 1 föräldrar in och de var HUR många som helst! Vid ingången stod stora fina korgar med frukt till oss.
I aulan pratade rektorn, som jag fick ett mycket positivt intryck av. Han berättade grundläggande saker som att de inte ska ta lov utanför de vanliga loven, att IB är den mest krävande gymnasieutbildningen (sa han, själv tror jag fortfarande att Natur och Teknisk är värre...), att det är nytt betygssystem och sedan presenterade han en del nyckelpersoner. Inte många överraskningar, men ändå trevligt. Gick rätt fort. Sedan fick vi gå till ett klassrum och träffa våra barns mentorer. De verkade bra, men jag reagerade på att bara den ena ville prata engelska, den andra bara svenska. Känns lite märkligt på en utbildning som enbart görs på engelska och att det därmed finns ett antal föräldrar som inte pratar svenska. Jag är faktiskt förvånad över att det inte är fler internationella ungdomar i klassen. Det var väldigt kul att få hälsa på några föräldrar och jag hittade de vars barn L är mest med. Lärarna var mycket kortfattade och talade snabbt om att de förstod att vi ville komma hem så fort som möjligt. Märkligt för mig som är van vid mycket och detaljerad info. Dessutom vill jag egentligen inte gå hem när jag precis har kommit dit. Jag är ju DÄR för att jag vill få veta saker. Det kom fika och jag tog chansen att smita bort till IB-koordinatorn för att hälsa, eftersom vi mailat om L's test och uppflyttning. Hon sa att hon skulle till tåget för att åka hem, men att vi kunde boka en tid om jag ville. Det ville jag nu inte, utan det räckte med att jag fick hälsa och trots att jag verkligen förstår att hon behövde gå till tåget, kunde jag inte låta bli att notera att i England har det ALDRIG hänt att någon skolpersonal avvisat mig när jag kommit till dem för att fråga något eller prata. Summa summarum känns det i alla fall som om L valt en bra skola och jag tror hon kommer att få fina år där.
Gick till bilen. DÅ blev jag överraskad när jag insåg att min tur då jag blev INSLÄPPT på mitt utländska betalkort inte varade hela vägen. Problemet var att jag inte blev UTSLÄPPT. Hur knäppt var det? Fick ringa på knappen och skrika personnummer, namn, kontokort, telefonnummer, skostorlek, ögonfärg, antal barn mm........... ;) innan hon öppnade spärren och släppte ut mig. UNDRAR hur många som hörde allt detta...
Snabbt föräldrarmöte hade fördelen att M hann gå på sin volleyboll, vilket jag inte trott att jag skulle hinna hem till. Det var tredje gången och då lossnade det för henne. Spelet gick jättebra, sa hon. Kul!
Nu är det söndag och jag känner att jag är DÖDSTRÖTT. Dags att sova....
Hilde, have you tried writing a comment recently? I have done some changes and wonder if it works better... Please email me and tell all about the new school! Curious! Hugs.
Astrid, så snäll du är! Det ska jag säga till tjejerna. Du såg säkert igår också att L engagerade sig i barnen. M tror jag däremot var lite upptagen med sina egna jämnåriga. Jättekul att träffa Karin, även om vi hade SÅ lite tid att prata denna gång. Kram.
The not-yet-desperate housewife, FY så trist, förstår att ni inte vill vänta mer!! Huset här är lite uppröjt, får nog ta några bilder och lägga ut här snart så du får se lite bättre hur det ser ut :) . Utan kartonger (nästan). Igår kände vi hur underbart det är att ha familj och gamla vänner nära...
Kram Ingrid
Det som framför allt varit URJOBBIGT första månaden här är allt datorstrul vi haft och det är inte bara en sak som krånglat, det är flera olika. Bilder som inte laddas in, dator som plötsligt stänger av sig själv, LÅNGSAMT nätverk och saker som försvinner. Ja, och säkert har jag förträngt en hel del andra datorproblem som passerat. Förrförra veckan var jag äntligen hemma lite flera dagar då barnen var i skolan, men då kom också allt i huset och det som hade med flytten att göra, över mig. Jag har inga problem med det som är lätt att ta hand om när jag väl sätter igång, även om det är en del jobb. Packa upp lådor där innehållet har en bestämd plats i huset är HELT ok. Problemen uppstår med de lådor med innehåll som ska upp i t ex en hylla som man planerar att köpa längre fram. Det är jobbigt med saker som är svåra att fixa snabbt hur gärna man än vill...
Något som stört mig är mitt utländska betalkort som fungerar perfekt överallt utom i parkeringsautomater (och fotoautomater ;) ). Det är så frustrerande att man kan handla i alla affärer för hundratals kronor på kortet, men en parkering på 10 spänn, NOPE! Jag har prövat på SÅ många ställen, men ICKE. Nya tågstationen i Hyllie till exempel. Parkeringshus. HUR många internationella turister vill vi ha hit? Ska de instrueras att skaffa svenskt bankkort innan de kan anlända, för PARKERA får de inte göra med utländska kort? Den där veckan upptäckte jag också att OBEMANNADE bensinstationer går bort. Vanlig bensinmack, inget problem. Billig, obemannad, utslängd på åker, NOPE. Hur störigt som helst. Jag har förstått nu att det måste ha med obemannat eller ej att göra, men förstår inte varför. Det är ju ingen som kollar legitimation när man handlar, utan du slår bara din kod. Varför fungerar inte det i en bensinstationssautomat?
När datorn vägrar är ett säkert alternativ STRYKNING. Gärna framför TV:n. Det är nu OTROLIGT tröttsamt att TV-kanalerna blivit så många och TV-apparaterna så mångsidiga att en helt enkel sak som att sätta på TV:n, ska kräva en mindre ingenjörsutbildning. Eller förresten, det har ju faktiskt jag, så då krävs det alltså MER än så... Jag har INTE prioriterat att lära mig nya TV:n eller systemet här. Jag VILL kunna trycka på EN knapp och få igång SVT. Jag vill INTE behöva sätta på "boxar", välja media och enhet, mm mm. STÖN.
Kan man inte titta på TV när man stryker, kan man tala i telefon. Också väldigt effektivt. OM telefonen "når" till strykbrädan. DET gör den inte alltid här. Nej, nya tider innebär billigare telefon OM man kopplar upp sig via bredband. Har jag förstått. Fördel: billigare. Nackdel: mycket annat. Nu har R flyttat om kontaktenheten och KANSKE har vi nu bra telefonkontakt i hela huset. Vi får se... Ingen bensin, ingen dator, ingen TV, inget betalkort, inget körkort, ingen bra telefon, ingen man. Ni FÖRSTÅR att inte alla dagar är lattjolajbans ;) .
Över till något annat.
Vid den där tiden hade L gått ungefär två veckor i skolan och det hade bara tagit en vecka innan hon satte igång med operation uppflyttning igen. Jag hade varit motståndare. Tyckte att hon som är född sent på året skulle passa så bra in i åk 1 tillsammans med alla andra som började på skolan samtidigt. Det var dock flera ämnen som verkligen täckte EXAKT samma saker som hon gjort förra året. Fysik termin 1 skulle innehålla två kapitel i SAMMA bok som de hade i England och där gjorde de fyra kapitel på samma tid. I engelska ska de läsa "Flugornas herre" som hon gjorde för två år sedan i England. Osv. En poäng med att "gå om" ett år (vilket L helt riktigt påpekar att hon inte skulle gjort om hon stannat kvar i England) är att kunna höja sina betyg och vara ännu bättre förberedd inför de kommande två VIKTIGA IB Diploma-åren. Nu slutade ju England för L's del med väldigt bra betyg och jag får erkänna att om hon har betyg 6 av 7 i fysik, så är det högst osannolikt att hon skulle kunna höja det. Har hon otur med proven kan det t o m vara så att hon kan sänkas till 5, speciellt om motivationen p g a upprepning, inte är på topp. Alltså gav jag henne rätt i att hon kanske skulle börjat 2:an i alla fall. Kontaktade IB-koordinatorn och hon sa att för att flyttas upp var L tvungen att göra ett test. Jag försökte få veta vad detta skulle omfatta, men fick inget svar på det. Tisdagen i den veckan gjorde i alla fall L två test, ett i engelska och ett i matte. Hon fick sitta i en "skrubb" och började kl 10. Efter 2 tim var första testet klart och hon skulle gå och få nästa. Koordinatorn hade gått på möte och administration var på lunch. Till slut hittade L någon som hjälpte henne och hittade nästa prov, vilket tog ytterligare 1,5 tim. Inget toabesök, ingen lunch. Jag FATTAR inte att L inte blev tillsagd att äta mellan testen... Fortsättning följer längre fram rörande hur det gått med uppflyttningen...
Onsdag kväll var det föräldrarmöte på gymnasieskolan. Jag var sen dit eftersom J varit på en provlektion i tennis precis innan. Hade faktiskt tillfälligt glömt mötet, så jag hade planerat värsta kvällsmaten, men barnen fick använda ingredienserna och göra något enkelt av dem. Jag hade tur med parkering och flög in i den anrika skolans vackra aula precis när de började. Det var först de båda IB-klasserna som fick info på engelska (alltså ganska få personer) och därefter skulle alla andra åk 1 föräldrar in och de var HUR många som helst! Vid ingången stod stora fina korgar med frukt till oss.
I aulan pratade rektorn, som jag fick ett mycket positivt intryck av. Han berättade grundläggande saker som att de inte ska ta lov utanför de vanliga loven, att IB är den mest krävande gymnasieutbildningen (sa han, själv tror jag fortfarande att Natur och Teknisk är värre...), att det är nytt betygssystem och sedan presenterade han en del nyckelpersoner. Inte många överraskningar, men ändå trevligt. Gick rätt fort. Sedan fick vi gå till ett klassrum och träffa våra barns mentorer. De verkade bra, men jag reagerade på att bara den ena ville prata engelska, den andra bara svenska. Känns lite märkligt på en utbildning som enbart görs på engelska och att det därmed finns ett antal föräldrar som inte pratar svenska. Jag är faktiskt förvånad över att det inte är fler internationella ungdomar i klassen. Det var väldigt kul att få hälsa på några föräldrar och jag hittade de vars barn L är mest med. Lärarna var mycket kortfattade och talade snabbt om att de förstod att vi ville komma hem så fort som möjligt. Märkligt för mig som är van vid mycket och detaljerad info. Dessutom vill jag egentligen inte gå hem när jag precis har kommit dit. Jag är ju DÄR för att jag vill få veta saker. Det kom fika och jag tog chansen att smita bort till IB-koordinatorn för att hälsa, eftersom vi mailat om L's test och uppflyttning. Hon sa att hon skulle till tåget för att åka hem, men att vi kunde boka en tid om jag ville. Det ville jag nu inte, utan det räckte med att jag fick hälsa och trots att jag verkligen förstår att hon behövde gå till tåget, kunde jag inte låta bli att notera att i England har det ALDRIG hänt att någon skolpersonal avvisat mig när jag kommit till dem för att fråga något eller prata. Summa summarum känns det i alla fall som om L valt en bra skola och jag tror hon kommer att få fina år där.
Gick till bilen. DÅ blev jag överraskad när jag insåg att min tur då jag blev INSLÄPPT på mitt utländska betalkort inte varade hela vägen. Problemet var att jag inte blev UTSLÄPPT. Hur knäppt var det? Fick ringa på knappen och skrika personnummer, namn, kontokort, telefonnummer, skostorlek, ögonfärg, antal barn mm........... ;) innan hon öppnade spärren och släppte ut mig. UNDRAR hur många som hörde allt detta...
Snabbt föräldrarmöte hade fördelen att M hann gå på sin volleyboll, vilket jag inte trott att jag skulle hinna hem till. Det var tredje gången och då lossnade det för henne. Spelet gick jättebra, sa hon. Kul!
Nu är det söndag och jag känner att jag är DÖDSTRÖTT. Dags att sova....
Hilde, have you tried writing a comment recently? I have done some changes and wonder if it works better... Please email me and tell all about the new school! Curious! Hugs.
Astrid, så snäll du är! Det ska jag säga till tjejerna. Du såg säkert igår också att L engagerade sig i barnen. M tror jag däremot var lite upptagen med sina egna jämnåriga. Jättekul att träffa Karin, även om vi hade SÅ lite tid att prata denna gång. Kram.
The not-yet-desperate housewife, FY så trist, förstår att ni inte vill vänta mer!! Huset här är lite uppröjt, får nog ta några bilder och lägga ut här snart så du får se lite bättre hur det ser ut :) . Utan kartonger (nästan). Igår kände vi hur underbart det är att ha familj och gamla vänner nära...
Kram Ingrid
onsdag 19 september 2012
Barnvakter
Då våra barn var små hade vi otroligt stor hjälp med barnvaktande. Främst från våra föräldrar, men även från våra syskon. Vi var först med barnbarn på såväl R's som min sida, så våra syskon gick helhjärtat in i allt som rörde våra barn, utan att ha egna små som pockade på uppmärksamhet. Jag känner att jag aldrig har kunnat var den sortens roliga faster eller moster som gjort saker med syskonbarnen på tu man hand, eftersom jag samtidigt haft egna små arvingar. Nu har dock dessa blivit så stora att DE är utmärkta barnvakter och de har tränat på olika barn under åren utomlands, så NU när vi flyttar hem är de fullfjädrade barnvakter till småkusinerna och SOM de har längtat efter att kunna vara mer med varandra. Då faster A frågade om L och M kunde passa småkusinerna måndag kväll för två veckor sedan, när A skulle på föräldrarmöte, så fanns där inga tveksamheter. Ett solklart JA.
Så när vi fått i oss kvällmat anlände faster med kusinerna och sedan pep hon iväg ett antal timmar. Visst är det bra att även jag är hemma, men det är VERKLIGEN inget måste. Rörande barnpassningen gjorde jag inte ETT dugg. Våra tjejer är så duktiga både på att hitta på kul saker att göra och att lösa eventuella problem som uppstår.
Lådan full av Barbiegrejer, som vi hittade när vi tömde förrådet någon vecka tidigare, åkte fram igen och har vi tur, tog småkusinerna med sig en del av sakerna hem när de gick :) .
Efter Barbie, blev det bad i poolen. När faster kom var nog kusinerna rätt trötta, men nöjda. De somnade gott i bilen på väg hem :) . Vi hoppas få många barnvaktschanser framöver!
Att ha en pool är som säkert alla förstår inte bara kul. Den ska tas om hand också, både i stort och smått. Vi försöker få barnen att ta sitt ansvar redan från början, för annars kommer det aldrig fungera längre fram. Det går... sådär. Denna dag var J tvungen att gå rakt i säng och L hade ett prov dagen efter. M hade torkat poolrummet förra gången och hade VERKLIGEN inte lust att göra det igen. JAG har ju inte ens prövat poolen än ;) . Det var inte populärt, men det blev Malin som fick rycka ut, men med GOD hjälp av undertecknad.
Catharina, tack för mail! Lovar att svara, men inte när :) . Bra f d chefer är verkligen GULD värda! Det finns verkligen många riktigt dåliga chefer, en del mediokra och så några som är fantastiska. De där som man inspireras av, som man kan göra nästan vad so helst för och som får en att utvecklas både med små och stora uppgifter. Det är en gåva att få sådana chefer. Vi får hoppas att vi två får bra chefer nu på våra nya jobb :) . Fantastiskt att din gamla chef hade ditt nummer kvar i presentatören!
Hur gick det för barnen igår? Vad är det för företagsgrej Hugo gör? Lät väldigt spännande!
Det finns alltid något som är roligare än de tråkiga jobben, men ibland måste man ändå ta tag i dem. Hoppas du fick ditt bokslut gjort! Kram.
Kram alla, Ingrid
Så när vi fått i oss kvällmat anlände faster med kusinerna och sedan pep hon iväg ett antal timmar. Visst är det bra att även jag är hemma, men det är VERKLIGEN inget måste. Rörande barnpassningen gjorde jag inte ETT dugg. Våra tjejer är så duktiga både på att hitta på kul saker att göra och att lösa eventuella problem som uppstår.
Lådan full av Barbiegrejer, som vi hittade när vi tömde förrådet någon vecka tidigare, åkte fram igen och har vi tur, tog småkusinerna med sig en del av sakerna hem när de gick :) .
 |
| Kusin S, M och kusin L. Mycket Barbie-grejer blir det.... |
Efter Barbie, blev det bad i poolen. När faster kom var nog kusinerna rätt trötta, men nöjda. De somnade gott i bilen på väg hem :) . Vi hoppas få många barnvaktschanser framöver!
Att ha en pool är som säkert alla förstår inte bara kul. Den ska tas om hand också, både i stort och smått. Vi försöker få barnen att ta sitt ansvar redan från början, för annars kommer det aldrig fungera längre fram. Det går... sådär. Denna dag var J tvungen att gå rakt i säng och L hade ett prov dagen efter. M hade torkat poolrummet förra gången och hade VERKLIGEN inte lust att göra det igen. JAG har ju inte ens prövat poolen än ;) . Det var inte populärt, men det blev Malin som fick rycka ut, men med GOD hjälp av undertecknad.
Catharina, tack för mail! Lovar att svara, men inte när :) . Bra f d chefer är verkligen GULD värda! Det finns verkligen många riktigt dåliga chefer, en del mediokra och så några som är fantastiska. De där som man inspireras av, som man kan göra nästan vad so helst för och som får en att utvecklas både med små och stora uppgifter. Det är en gåva att få sådana chefer. Vi får hoppas att vi två får bra chefer nu på våra nya jobb :) . Fantastiskt att din gamla chef hade ditt nummer kvar i presentatören!
Hur gick det för barnen igår? Vad är det för företagsgrej Hugo gör? Lät väldigt spännande!
Det finns alltid något som är roligare än de tråkiga jobben, men ibland måste man ändå ta tag i dem. Hoppas du fick ditt bokslut gjort! Kram.
Kram alla, Ingrid
tisdag 18 september 2012
Mormor & morfar, moster & kusiner
Förförra helgen kom stora delar av min familj hit på besök. Det är såklart JÄTTEKUL att få visa dem var vi ska bo nu när vi flyttat hem till Sverige. Dessutom har det blivit ovanligt lite tid med dem i år eftersom vi valde att tillbringa sommaren i England. Alltså var väntan olidlig lördag morgon innan mina föräldrar kom (speciellt hos barnen). De hade varit hos min syster och passat kusinerna några dagar, så de kom direkt därifrån, lagom till 11-kaffet.
OJ så kul det var när de kom! Kramar och fika från bageriet tvärs över gatan. Husesyn och avstämningar. Därefter begav vi oss till hamnen och där åt vi lunch. FANTASTISKA räkmackor! En del barn ville äta, andra inte. Vi krusade inte, de som inte ville fick äta smörgåsar och yoghurt till lunch då vi kom hem. Utsikten över vatten och båtar var fantastisk och solen var generös mot oss. Plötsligt kom den nya marknadschef från mitt gamla jobb som bor nära oss, in på restaurangen. HUR lustigt var inte DET? När vi hade lunchat ihop bara två dagar tidigare. Det är en glad tjej, men tyvärr började det regna då, så vi som var lyckliga nog att ha ätit färdigt, gick vidare. Stranden inspekterades och sedan skyndade vi oss hem för att välkomna ytterligare besök...
Min syster och hennes döttrar kom efter att ha varit på friidrottstävlingar. Speciellt kusin E hade längtat ENORMT efter att få träffa L. De hade goda nyheter. Kusin E hade på eget initiativ letat upp en audition på stadsteatern där de bor. En stor musikal sätts upp i vår och hon har fått en roll!! IMPONERANDE! I konkurrens med många som går på diverse sång- och danskurser. Inte en stor roll, men väl en roll. Nu är hon igång och toktränar, det är dans och sång med de andra samt privatlektioner i sång. Spännande! Vi kan inte vänta till premiären och den dag då vi ska få se vår egen E stå där och uppträda. Det är dock ett tag fram till dess :) .
Nu var det först en dag hemma hos oss. Barnen passade såklart på att bada i poolen. Bada på, säger jag. Utnyttja poolen så mycket som möjligt! Fast vi har en hel del regler, för säkerhets skull. Då R kom hem hade han satt igång värmepumpen som installerades helgen innan och funktionellt är den lika bra som den är ful :) . ÄNTLIGEN fick vi upp värmen i poolen ordentligt och glädjen var förstås STOR!
Vi vuxna hade inte varit samlade på ett ställe på länge, så det var mycket trevligt att få en liten stund för avstämningar. Det ordet låter så formellt och tråkigt, men det var faktiskt lite så. Flera saker vi behövde planera framåt, men det KÄNDES inte tråkigt :) . Mina föräldrar hjälpte till med lite av varje i huset. Faktiskt tror jag alla våra besökare blir satta i arbete någonstans.... stackare! Det är inte nödvändigtvis vi som "tvingar" dem, de sätter igång självmant när de ser det desperata läget, ha ha.
Kusinerna kunde ha umgåtts SÅ mycket längre, det blev bara några timmar denna gång tyvärr, för lillbror kusin G var hemma hos morbror, och min syster hade varit på tjänsteresa flera dagar, så de ville komma hem skapligt och få landa med sin familj på kvällen. Förståeligt. Nu när vi är hemflyttade kan det dock bli tillfälle att ses snart igen.
Från början var det inte meningen att mina föräldrar skulle stanna över natten då de redan varit borta rätt många dagar, men erfarenheten visar att med huset fullt av folk är det svårt att föra några längre konversationer, så de bestämde sig för att bli kvar till söndagen. Jättebra! På kvällen grillade vi fläskfilé och bakpotatisskivor och åt med en underbart god avocado/apelsin-salsa. Till efterrätt hade jag gjort marshmallowchokladmousse. MUMS!
J sov hos mormor och morfar, skönt nervarvad efter morfars läsande av "Häxorna" av Roald Dahl. Det är en SÅÅÅÅ bra bok! Jag har läst den för L för många år sedan och den är väldigt rolig. Rekommenderas.
Då alla barn sov var det bara en sak kvar. Att spela kortspelet "En kort, en lång", vilket vi alltid gör på nätterna då vi träffar mina föräldrar. En omgång tar två timmar och på slutet brukar R eller jag ofta spela i sömnen :) . Denna gång var dock alla pigga.
Söndag förmiddag åkte mina föräldrar hem. Vi röjde upp lite efter dem och åt lunch. Sedan kom R's föräldrar. Mera fika :) . R skulle med ett ganska tidigt flyg till England, så farfar var snäll och körde R till flyget eftersom jag skulle med M till volleybollen. Insåg att det var en besvärlig tidskrock, men väl på plats i sporthallen, visade det sig att de skulle börja senare än jag trodde, så det kommer att fungera fint.
Jag hade skrivit upp alla våra barns träningstider på ett papper, samt telefonnummer och vägbeskrivningar till träningslokaler. Denna lapp hade dock R (av misstag...) slängt ut i en låda med skräp i garaget (vilket upptäcktes nästan två veckor senare), så dessa första veckor var rätt stökiga för mig när det gällde barnens aktiviteter. Det var mycket färre på träningen denna söndag och det var bra för M. Hon blev lite mer avslappnad och spelade bättre.
Så blev det kväll. Och tystnad. Och ännu en vecka hade gått.
Ingrid
OJ så kul det var när de kom! Kramar och fika från bageriet tvärs över gatan. Husesyn och avstämningar. Därefter begav vi oss till hamnen och där åt vi lunch. FANTASTISKA räkmackor! En del barn ville äta, andra inte. Vi krusade inte, de som inte ville fick äta smörgåsar och yoghurt till lunch då vi kom hem. Utsikten över vatten och båtar var fantastisk och solen var generös mot oss. Plötsligt kom den nya marknadschef från mitt gamla jobb som bor nära oss, in på restaurangen. HUR lustigt var inte DET? När vi hade lunchat ihop bara två dagar tidigare. Det är en glad tjej, men tyvärr började det regna då, så vi som var lyckliga nog att ha ätit färdigt, gick vidare. Stranden inspekterades och sedan skyndade vi oss hem för att välkomna ytterligare besök...
Min syster och hennes döttrar kom efter att ha varit på friidrottstävlingar. Speciellt kusin E hade längtat ENORMT efter att få träffa L. De hade goda nyheter. Kusin E hade på eget initiativ letat upp en audition på stadsteatern där de bor. En stor musikal sätts upp i vår och hon har fått en roll!! IMPONERANDE! I konkurrens med många som går på diverse sång- och danskurser. Inte en stor roll, men väl en roll. Nu är hon igång och toktränar, det är dans och sång med de andra samt privatlektioner i sång. Spännande! Vi kan inte vänta till premiären och den dag då vi ska få se vår egen E stå där och uppträda. Det är dock ett tag fram till dess :) .
Nu var det först en dag hemma hos oss. Barnen passade såklart på att bada i poolen. Bada på, säger jag. Utnyttja poolen så mycket som möjligt! Fast vi har en hel del regler, för säkerhets skull. Då R kom hem hade han satt igång värmepumpen som installerades helgen innan och funktionellt är den lika bra som den är ful :) . ÄNTLIGEN fick vi upp värmen i poolen ordentligt och glädjen var förstås STOR!
Vi vuxna hade inte varit samlade på ett ställe på länge, så det var mycket trevligt att få en liten stund för avstämningar. Det ordet låter så formellt och tråkigt, men det var faktiskt lite så. Flera saker vi behövde planera framåt, men det KÄNDES inte tråkigt :) . Mina föräldrar hjälpte till med lite av varje i huset. Faktiskt tror jag alla våra besökare blir satta i arbete någonstans.... stackare! Det är inte nödvändigtvis vi som "tvingar" dem, de sätter igång självmant när de ser det desperata läget, ha ha.
Kusinerna kunde ha umgåtts SÅ mycket längre, det blev bara några timmar denna gång tyvärr, för lillbror kusin G var hemma hos morbror, och min syster hade varit på tjänsteresa flera dagar, så de ville komma hem skapligt och få landa med sin familj på kvällen. Förståeligt. Nu när vi är hemflyttade kan det dock bli tillfälle att ses snart igen.
Från början var det inte meningen att mina föräldrar skulle stanna över natten då de redan varit borta rätt många dagar, men erfarenheten visar att med huset fullt av folk är det svårt att föra några längre konversationer, så de bestämde sig för att bli kvar till söndagen. Jättebra! På kvällen grillade vi fläskfilé och bakpotatisskivor och åt med en underbart god avocado/apelsin-salsa. Till efterrätt hade jag gjort marshmallowchokladmousse. MUMS!
J sov hos mormor och morfar, skönt nervarvad efter morfars läsande av "Häxorna" av Roald Dahl. Det är en SÅÅÅÅ bra bok! Jag har läst den för L för många år sedan och den är väldigt rolig. Rekommenderas.
 |
| J & morfar läser |
Söndag förmiddag åkte mina föräldrar hem. Vi röjde upp lite efter dem och åt lunch. Sedan kom R's föräldrar. Mera fika :) . R skulle med ett ganska tidigt flyg till England, så farfar var snäll och körde R till flyget eftersom jag skulle med M till volleybollen. Insåg att det var en besvärlig tidskrock, men väl på plats i sporthallen, visade det sig att de skulle börja senare än jag trodde, så det kommer att fungera fint.
Jag hade skrivit upp alla våra barns träningstider på ett papper, samt telefonnummer och vägbeskrivningar till träningslokaler. Denna lapp hade dock R (av misstag...) slängt ut i en låda med skräp i garaget (vilket upptäcktes nästan två veckor senare), så dessa första veckor var rätt stökiga för mig när det gällde barnens aktiviteter. Det var mycket färre på träningen denna söndag och det var bra för M. Hon blev lite mer avslappnad och spelade bättre.
Så blev det kväll. Och tystnad. Och ännu en vecka hade gått.
Ingrid
måndag 17 september 2012
Jobb då & jobb nu
Med åren, eller med mera tillgänglig tid (?), har jag blivit bättre på av avsluta saker. Då pratar jag inte bara (nästan inte alls faktiskt) om saker och projekt som jag har igång, utan om att avsluta "kontakter". Såsom jag alltid önskat att jag skulle göra, men ofta inte hunnit med eller fått till. Alltså köper jag presenter till bibliotikarier, mäklare och andra som jag känner glädje över att ha haft att göra med, men som är dags att avsluta relationen till, av naturliga skäl.
Nu när vi flyttat hem, har det blivit dags att söka nytt jobb för mig och till dess att jag börjar någon annanstans så är det naturligtvis så att min gamla arbetsplats känns som "mitt jobb", även om jag sa upp mig då jag flyttade till England. Jag har varit där SÅ länge och har väldigt många kollegor som jag tycker mycket om. En del håller jag löpande kontakt med, medan andra blir bara ett glatt återseende när jag kommer dit och hälsar på och däremellan har vi ingen kontakt alls. Då jag la upp mig på Linkedin inför jobbsökarprocessen, var det flera kollegor som önskade mig lycka till med hemflytt och hoppades att vi skulle ses snart.
Då jag haft ett par jobbdiskussioner sista tiden och jag kände att eventuellt skulle något av dem falla på plats, insåg jag att när det inträffade skulle jag inte kunna åka och hälsa på hos de gamla kollegorna, så det gällde att göra det på en gång. Så jag kontaktade jobbet och hörde om jag fick komma och hälsa på en dag. Jag fick besked om att jag var varmt välkommen några dagar senare.
Glatt körde jag därför på torsdagen för två veckor sedan, upp till gamla jobbet. Det mesta var sig likt, men hela entrén och stora fikarummet var ombyggt. SÅ fint! Det är DÅ man känner att man varit iväg ett tag, för NATURLIGTVIS är det så det ska vara. Uppfräschningar med jämna mellanrum. På något sätt hjälper det mig nog att få distans till arbetet och inse att jag har gått vidare någon annanstans :) . I alla korridorer möttes jag av glada miner och kära återseenden. ÅH vad jag gillar mina gamla kollegor!!! Samtidigt såg jag förstås hur otroligt många NYA medarbetare som kommit till sedan jag slutade. De tittade fundersamt på mig och undrade säkert vem jag var som gick omkring där och såg glad ut :) .
Det blev lite småprat här och uppdateringar där, innan jag gick upp till vår VD som jag tidigare haft som chef och som alltid ställt upp för mig och kommit med kloka ord samt ett gott leende. Samtidigt som han kan vara väldigt tydlig och bestämd när det behövs. Jag är honom för evigt tacksam för det helhjärtade stöd han gav mig då vi bestämde oss för att flytta utomlands. Hans egna positiva erfarenheter av utlandstjänster gjorde att han gladdes med mig.
Nu lyste han upp och blev jätteglad då jag kom. Vi satte oss och pratade en lång stund. Han är öppen och generös och gav mig några riktigt bra råd rörande framtida jobb, som verkligen var till hjälp för mig kommande vecka.
När jag kom ner på marknadsavdelningen igen kom en av mina tidigare marknadschefskollegor och frågade om jag ville hänga med på lunch och så gick någon ny MC och någon gammal MC samt marknadsdirektören och jag på lunch. På den välbekanta gamla "Thaien". Det kändes så bra att höra hur det var med dem och vad som händer både privat och på jobbet. Den nya marknadschefen visade sig bo nära dit vi flyttat. Märkligt. Tiden flyger och snart var de (såklart :) ) tvungna att rusa tillbaka för att gå på möten. Det var dags för mig att köra hem. Jag var inte ens i personalbutiken, det skulle jag säkert fått, men jag är ju inte anställd så jag kände inte att jag kunde gå dit själv, även om de som jobbar där kanske också hade blivit glada. På vägen ut mötte jag vår personaldirektör vilket jag också blev superglad för då vi har haft mycket kontakt. Jag vet att det var sista gången jag var där och hälsade på, nej visst kan allt hända, men sannolikheten för något annat är liten, och det kändes VÄLDIGT bra att jag prioriterat en halvdag där för att berätta att vi var hemma och att allt var bra med oss, samt att få höra dem säga detsamma. Naturligtvis var det MÅNGA jag skulle velat träffa som jag inte hann med att gå till eller som var på tjänsteresa, men så hade det varit vilken dag jag än åkt dit. Det kändes som en väldigt bra avslutning på den relation jag haft till detta företag och människorna där under hela 20 år!
Det var mitt jobb då, det var dags att hitta ett jobb nu. Som jag skrivit tidigare har jag varit på några jobbintervjuer och några var faktiskt extra intresserade av mig ;) . Så pass att de bara ville kvalitetssäkra mig m h a en psykolog innan de kunde godkänna mig helt. Dagen efter besöket på gamla jobbet var det därför dags för psykologmöte. Jag tycker sådant är jättekul! Detta var en gedigen genomgång av mig. Jag var där i 5,5 timme! Intervju och fyra tester av olika slag. Går inte närmare in på dessa, men en var en apparat jag skulle titta i och den såg ut att vara från kriget (seriöst!) och bestod av ett "cyklop" där jag skulle trycka in huvudet. Det var helt nytt för mig :) . Hela dagen var väldigt rolig och psykologen var både trevligt och kunnig. Uppenbarligen gjorde jag väl ifrån mig, för redan morgonen därpå (lördag morgon, flitig psykolog!) fick jag psyklograpporten om mig och den var så positiv att jag blev alldeles rörd.
Eftersom det tog så lång tid hos psykologen (och med tanke på den finfina rapporten, kan det ju inte ha berott på att jag var ett svårt fall ;) ), så hann jag inte till flygplatsen i tid för att hämta R som kom hemflygande till oss. I stället fick han ta flygbussen och så möttes vi i affären med fotoautomaten, den som bara tar SVENSKA betalkort. M h a R's kort betalade vi och jag förevigades på fyra bilder lämpliga för körkort. Sedan åkte vi hem och samlade ihop familjen. Underbart med fredag, trots att det inte är den där riktiga ron ännu. Lite för mycket kaos än för det.
The not-yet-desperate housewife, behöver ni uppdatera hyllan som tömdes på barnböcker ;) ? Lite svårare för er att låna från Sverige.... tänker... OM du och Ylva håller någon kontakt framöver, kanske du kunde låna några svenska böcker av hennes flickor. Annars har svenska kyrkan ett bibliotek, vet inte hur mycket barnböcker det kan finnas där. Jag tror inte det är någon kris för era barn än, vi var ju borta fem år, ni har varit iväg två, men jag tror på det där med att aldrig släppa det, utan underhålla läsandet löpande. Jag försöker "jaga" J så att han läser minst 15 min på engelska varje dag nu när vi är hemma. Det bästa är ju om man är ett gäng svenska familjer som har kontakt och kan låna böcker av varandra.
Mmm, vi tycker att vi bor fint här och hoppas att ni kommer hit och hälsar på inom en inte allför avlägsen framtid. DÅ får du berätta mer om Ginkons fördelar... :) Pilstaket vore fint! Önskar jag hade hälften av din kreativitet!!
En dag när "ingenting händer"... hur skulle det vara...
Hur GÅR det för er med hus? Tänker på er! Kram.
Britt, visst ÄR det en bra dag idag!!! Kram.
Astrid, våra vägar kommer alltid vända tillbaka till vår gamla gata med jämna mellanrum, oavsett bibliotek eller ej :) . Oväntade besök av det slaget är alltid trevligt!
Kram Ingrid
Nu när vi flyttat hem, har det blivit dags att söka nytt jobb för mig och till dess att jag börjar någon annanstans så är det naturligtvis så att min gamla arbetsplats känns som "mitt jobb", även om jag sa upp mig då jag flyttade till England. Jag har varit där SÅ länge och har väldigt många kollegor som jag tycker mycket om. En del håller jag löpande kontakt med, medan andra blir bara ett glatt återseende när jag kommer dit och hälsar på och däremellan har vi ingen kontakt alls. Då jag la upp mig på Linkedin inför jobbsökarprocessen, var det flera kollegor som önskade mig lycka till med hemflytt och hoppades att vi skulle ses snart.
Då jag haft ett par jobbdiskussioner sista tiden och jag kände att eventuellt skulle något av dem falla på plats, insåg jag att när det inträffade skulle jag inte kunna åka och hälsa på hos de gamla kollegorna, så det gällde att göra det på en gång. Så jag kontaktade jobbet och hörde om jag fick komma och hälsa på en dag. Jag fick besked om att jag var varmt välkommen några dagar senare.
Glatt körde jag därför på torsdagen för två veckor sedan, upp till gamla jobbet. Det mesta var sig likt, men hela entrén och stora fikarummet var ombyggt. SÅ fint! Det är DÅ man känner att man varit iväg ett tag, för NATURLIGTVIS är det så det ska vara. Uppfräschningar med jämna mellanrum. På något sätt hjälper det mig nog att få distans till arbetet och inse att jag har gått vidare någon annanstans :) . I alla korridorer möttes jag av glada miner och kära återseenden. ÅH vad jag gillar mina gamla kollegor!!! Samtidigt såg jag förstås hur otroligt många NYA medarbetare som kommit till sedan jag slutade. De tittade fundersamt på mig och undrade säkert vem jag var som gick omkring där och såg glad ut :) .
Det blev lite småprat här och uppdateringar där, innan jag gick upp till vår VD som jag tidigare haft som chef och som alltid ställt upp för mig och kommit med kloka ord samt ett gott leende. Samtidigt som han kan vara väldigt tydlig och bestämd när det behövs. Jag är honom för evigt tacksam för det helhjärtade stöd han gav mig då vi bestämde oss för att flytta utomlands. Hans egna positiva erfarenheter av utlandstjänster gjorde att han gladdes med mig.
Nu lyste han upp och blev jätteglad då jag kom. Vi satte oss och pratade en lång stund. Han är öppen och generös och gav mig några riktigt bra råd rörande framtida jobb, som verkligen var till hjälp för mig kommande vecka.
När jag kom ner på marknadsavdelningen igen kom en av mina tidigare marknadschefskollegor och frågade om jag ville hänga med på lunch och så gick någon ny MC och någon gammal MC samt marknadsdirektören och jag på lunch. På den välbekanta gamla "Thaien". Det kändes så bra att höra hur det var med dem och vad som händer både privat och på jobbet. Den nya marknadschefen visade sig bo nära dit vi flyttat. Märkligt. Tiden flyger och snart var de (såklart :) ) tvungna att rusa tillbaka för att gå på möten. Det var dags för mig att köra hem. Jag var inte ens i personalbutiken, det skulle jag säkert fått, men jag är ju inte anställd så jag kände inte att jag kunde gå dit själv, även om de som jobbar där kanske också hade blivit glada. På vägen ut mötte jag vår personaldirektör vilket jag också blev superglad för då vi har haft mycket kontakt. Jag vet att det var sista gången jag var där och hälsade på, nej visst kan allt hända, men sannolikheten för något annat är liten, och det kändes VÄLDIGT bra att jag prioriterat en halvdag där för att berätta att vi var hemma och att allt var bra med oss, samt att få höra dem säga detsamma. Naturligtvis var det MÅNGA jag skulle velat träffa som jag inte hann med att gå till eller som var på tjänsteresa, men så hade det varit vilken dag jag än åkt dit. Det kändes som en väldigt bra avslutning på den relation jag haft till detta företag och människorna där under hela 20 år!
Det var mitt jobb då, det var dags att hitta ett jobb nu. Som jag skrivit tidigare har jag varit på några jobbintervjuer och några var faktiskt extra intresserade av mig ;) . Så pass att de bara ville kvalitetssäkra mig m h a en psykolog innan de kunde godkänna mig helt. Dagen efter besöket på gamla jobbet var det därför dags för psykologmöte. Jag tycker sådant är jättekul! Detta var en gedigen genomgång av mig. Jag var där i 5,5 timme! Intervju och fyra tester av olika slag. Går inte närmare in på dessa, men en var en apparat jag skulle titta i och den såg ut att vara från kriget (seriöst!) och bestod av ett "cyklop" där jag skulle trycka in huvudet. Det var helt nytt för mig :) . Hela dagen var väldigt rolig och psykologen var både trevligt och kunnig. Uppenbarligen gjorde jag väl ifrån mig, för redan morgonen därpå (lördag morgon, flitig psykolog!) fick jag psyklograpporten om mig och den var så positiv att jag blev alldeles rörd.
Eftersom det tog så lång tid hos psykologen (och med tanke på den finfina rapporten, kan det ju inte ha berott på att jag var ett svårt fall ;) ), så hann jag inte till flygplatsen i tid för att hämta R som kom hemflygande till oss. I stället fick han ta flygbussen och så möttes vi i affären med fotoautomaten, den som bara tar SVENSKA betalkort. M h a R's kort betalade vi och jag förevigades på fyra bilder lämpliga för körkort. Sedan åkte vi hem och samlade ihop familjen. Underbart med fredag, trots att det inte är den där riktiga ron ännu. Lite för mycket kaos än för det.
The not-yet-desperate housewife, behöver ni uppdatera hyllan som tömdes på barnböcker ;) ? Lite svårare för er att låna från Sverige.... tänker... OM du och Ylva håller någon kontakt framöver, kanske du kunde låna några svenska böcker av hennes flickor. Annars har svenska kyrkan ett bibliotek, vet inte hur mycket barnböcker det kan finnas där. Jag tror inte det är någon kris för era barn än, vi var ju borta fem år, ni har varit iväg två, men jag tror på det där med att aldrig släppa det, utan underhålla läsandet löpande. Jag försöker "jaga" J så att han läser minst 15 min på engelska varje dag nu när vi är hemma. Det bästa är ju om man är ett gäng svenska familjer som har kontakt och kan låna böcker av varandra.
Mmm, vi tycker att vi bor fint här och hoppas att ni kommer hit och hälsar på inom en inte allför avlägsen framtid. DÅ får du berätta mer om Ginkons fördelar... :) Pilstaket vore fint! Önskar jag hade hälften av din kreativitet!!
En dag när "ingenting händer"... hur skulle det vara...
Hur GÅR det för er med hus? Tänker på er! Kram.
Britt, visst ÄR det en bra dag idag!!! Kram.
Astrid, våra vägar kommer alltid vända tillbaka till vår gamla gata med jämna mellanrum, oavsett bibliotek eller ej :) . Oväntade besök av det slaget är alltid trevligt!
Kram Ingrid
tisdag 11 september 2012
Hej då snälla biblioteket!!
Onsdag 1,5 vecka tillbaka gick våra låneböcker ut på vårt gamla bibliotek. Biblioteket som varit en trogen fast kontakt under ALLA våra utlandsår. Jag är helt säker på att L inte hade fått något MVG i svenska när hon läste in 9:an över nätet, om det inte vore för att jag verkligen sett till att hon (och de andra barnen med såklart) läst så mycket böcker på svenska hela tiden.
Jag har ALLTID lånat mycket böcker och jag insåg när vi bestämde oss för att flytta till Danmark att vi skulle sakna att inte kunna låna böcker på svenska. Jag nämnde det bara i förbifarten för en mamma på barnens förskola. Denna mamma var själv bibliotikarie och sa "då ska ni be om långtidslån". Jag hade aldrig hört talas om detta, men gick försiktigt och frågade på vårt lilla bibliotek. Jodå, det fanns något som hette så och det kunde vi få. Jag skulle bara tala om hur länge jag behövde böckerna, så la hon in det datumet i datorn. Inte visste jag hur ofta vi skulle åka hem (det var ganska ofta medan vi bodde i DK), men jag drog till med ett datum tre månader framåt. Vid den tiden visste vi inte hur länge vi skulle vara iväg. En gissning var två år. Det blev FEM! I verkligheten har R åkt hem nästan varje månad, så vi har inte behövt ha "långtidslån" så ofta, utan har kunnat sätta om böckerna som en vanlig besökare. Ibland har det dock kört ihop sig och då har jag bara mailat så har de satt om böckerna så istället. MÅNGA böcker har varit med oss utomlands. Som mest när alla barnen gjorde skolprojekt i Århus och alla läste skönlitteratur, men Johan väldigt korta lätta böcker, så det behövdes rätt många hemma, var vi uppe i ungefär 150 böcker!!! Att vi inte tappade bort EN ENDA av dem då är ett under! Nu har vi flyttat till en ny stad med ett eget bibliotek. Vi hade 37 böcker kvar som tillhörde gamla biblioteket. Jag plockade ihop nästan alla (några har vi ännu kvar för att avsluta) och gav mig iväg. Glad i hågen, för det är alltid kul att åka till ett ställe där man bott i många år.
På vägen stannade jag för att fotografera mig i en fotoautomat. Behövde ta en ny bild till körkortet. Min mamma går alltid till en fotograf, men jag är inte så nogräknad. Hade dock dagen till ära tagit på mig lite smink för att något förbättra upplevelsen för framtida poliser. Det var KÖ till automaten! Jag trodde ingen använde sådana längre och om de gjorde det, så var det väl ett helt gäng unga tjejer som skulle ta tokiga bilder tillsammans och dessa var förhoppningsvis i skolan vid den tiden på dagen. Jag hade FEL. Fler än jag är onogräknade. ÄNTLIGEN blev det min tur. Automaten tog betalkort. Vissa kort! Svenska kort! Ett sådant kort som jag ännu inte har. Bland allt som är prioriterat, är detta inte med på listan. STÖN! All väntan i onödan, för vanliga hederliga kontanter tog den INTE.
Istället gick jag in i en affär och köpte en stor chokladkartong till bibliotekspersonalen. Det är de verkligen SÅ värda. Sedan körde jag iväg med den. Anlände senare än jag trott till biblioteket, men men. Det var SUPERKUL att prata med dem och skönt att lämna tillbaka våra böcker. Jag fick gärna låna om de sista en månad till och nu har jag en bra anledning att åka dit snart igen.
Efter att det var avklarat åkte jag till "vår" gata. Hade turen att våra mittövergatan-grannar var hemma och som alltid redo med tevatten. ÅHH, vad det var mysigt att sitta där i deras kök igen, att veta att nu är vi hemma på riktigt, att prata om ditt och datt. TYVÄRR hade jag lovat att hämta L och pga fotograferingen (som inte blev av!) var jag efter i tidsschemat. Alltså blev det en alldeles för kort stund med grannarna (enda trösten är att det snart kan bli tillfälle igen) innan jag körde iväg för att hämta L. Saknade att inte alla grannar vi håller kontakten med var hemma och funderade på hur det kändes att vi inte bodde där längre, men det var ok. Vi är så nöjda med nya huset, så jag kände att det blir bra där med. Fast jag tvivlar på att vi får så bra grannar igen!
L stod och väntade med sin nya kompis och hon såg glad och trevlig ut. Sedan körde vi hem.
På kvällen var M på sin första volleyboll-träning som jag skrev om i förra inlägget. Jag lämnade henne, körde hem och läste med Johan och "stoppade honom i säng" innan jag körde tillbaka för att hämta M. När vi kom hem stod en bil parkerad utanför oss och jag förstod att det var någon som besökte grannen. Det är gott om plats på gatan så den stod inte ivägen för oss, men jag tänkte flyktigt att det var intressant att den stod på vår sida, men men. M gick före in och jag gick till brevlådan. Har en tendens att HELT glömma kolla posten eftersom den i England kom rakt genom ytterdörren, så man KUNDE inte missa den. När jag kommer sist in i huset till köket, för fullt pratande, står TOR där!!! Vilken överraskning! Tor är en av våra tidigare grannar som INTE var hemma då jag var där tidigare på dagen. SÅ kul!
Tor hade varit i våra krokar och eftersom han ändå var nyfiken på att se hur vi hade det, passade det bra att han då tittade förbi hos oss. L hade hunnit med husvisning innan jag kom hem med M, så det var bara för oss att sitta ner och uppdatera oss om vad som hänt och hur alla mådde. Inte ett DUGG ville han ha som jag kunde bjuda på och jag hade i och för sig inte heller något smörgåsbord att ställa fram, men förhoppningsvis är det inte lika fattigt nästa gång han kommer hit på besök. Tjejerna somnade och det var väldigt trevligt med sällskap och goda idéer som Tor faktiskt alltid bidrar med när vi ses.
TÄNK vad mycket som händer en vanlig dag.... och då har jag ändå inte nämnt allt spännande jag hittar i flyttlådorna, ha ha.
Kram Ingrid
Jag har ALLTID lånat mycket böcker och jag insåg när vi bestämde oss för att flytta till Danmark att vi skulle sakna att inte kunna låna böcker på svenska. Jag nämnde det bara i förbifarten för en mamma på barnens förskola. Denna mamma var själv bibliotikarie och sa "då ska ni be om långtidslån". Jag hade aldrig hört talas om detta, men gick försiktigt och frågade på vårt lilla bibliotek. Jodå, det fanns något som hette så och det kunde vi få. Jag skulle bara tala om hur länge jag behövde böckerna, så la hon in det datumet i datorn. Inte visste jag hur ofta vi skulle åka hem (det var ganska ofta medan vi bodde i DK), men jag drog till med ett datum tre månader framåt. Vid den tiden visste vi inte hur länge vi skulle vara iväg. En gissning var två år. Det blev FEM! I verkligheten har R åkt hem nästan varje månad, så vi har inte behövt ha "långtidslån" så ofta, utan har kunnat sätta om böckerna som en vanlig besökare. Ibland har det dock kört ihop sig och då har jag bara mailat så har de satt om böckerna så istället. MÅNGA böcker har varit med oss utomlands. Som mest när alla barnen gjorde skolprojekt i Århus och alla läste skönlitteratur, men Johan väldigt korta lätta böcker, så det behövdes rätt många hemma, var vi uppe i ungefär 150 böcker!!! Att vi inte tappade bort EN ENDA av dem då är ett under! Nu har vi flyttat till en ny stad med ett eget bibliotek. Vi hade 37 böcker kvar som tillhörde gamla biblioteket. Jag plockade ihop nästan alla (några har vi ännu kvar för att avsluta) och gav mig iväg. Glad i hågen, för det är alltid kul att åka till ett ställe där man bott i många år.
På vägen stannade jag för att fotografera mig i en fotoautomat. Behövde ta en ny bild till körkortet. Min mamma går alltid till en fotograf, men jag är inte så nogräknad. Hade dock dagen till ära tagit på mig lite smink för att något förbättra upplevelsen för framtida poliser. Det var KÖ till automaten! Jag trodde ingen använde sådana längre och om de gjorde det, så var det väl ett helt gäng unga tjejer som skulle ta tokiga bilder tillsammans och dessa var förhoppningsvis i skolan vid den tiden på dagen. Jag hade FEL. Fler än jag är onogräknade. ÄNTLIGEN blev det min tur. Automaten tog betalkort. Vissa kort! Svenska kort! Ett sådant kort som jag ännu inte har. Bland allt som är prioriterat, är detta inte med på listan. STÖN! All väntan i onödan, för vanliga hederliga kontanter tog den INTE.
Istället gick jag in i en affär och köpte en stor chokladkartong till bibliotekspersonalen. Det är de verkligen SÅ värda. Sedan körde jag iväg med den. Anlände senare än jag trott till biblioteket, men men. Det var SUPERKUL att prata med dem och skönt att lämna tillbaka våra böcker. Jag fick gärna låna om de sista en månad till och nu har jag en bra anledning att åka dit snart igen.
Efter att det var avklarat åkte jag till "vår" gata. Hade turen att våra mittövergatan-grannar var hemma och som alltid redo med tevatten. ÅHH, vad det var mysigt att sitta där i deras kök igen, att veta att nu är vi hemma på riktigt, att prata om ditt och datt. TYVÄRR hade jag lovat att hämta L och pga fotograferingen (som inte blev av!) var jag efter i tidsschemat. Alltså blev det en alldeles för kort stund med grannarna (enda trösten är att det snart kan bli tillfälle igen) innan jag körde iväg för att hämta L. Saknade att inte alla grannar vi håller kontakten med var hemma och funderade på hur det kändes att vi inte bodde där längre, men det var ok. Vi är så nöjda med nya huset, så jag kände att det blir bra där med. Fast jag tvivlar på att vi får så bra grannar igen!
L stod och väntade med sin nya kompis och hon såg glad och trevlig ut. Sedan körde vi hem.
På kvällen var M på sin första volleyboll-träning som jag skrev om i förra inlägget. Jag lämnade henne, körde hem och läste med Johan och "stoppade honom i säng" innan jag körde tillbaka för att hämta M. När vi kom hem stod en bil parkerad utanför oss och jag förstod att det var någon som besökte grannen. Det är gott om plats på gatan så den stod inte ivägen för oss, men jag tänkte flyktigt att det var intressant att den stod på vår sida, men men. M gick före in och jag gick till brevlådan. Har en tendens att HELT glömma kolla posten eftersom den i England kom rakt genom ytterdörren, så man KUNDE inte missa den. När jag kommer sist in i huset till köket, för fullt pratande, står TOR där!!! Vilken överraskning! Tor är en av våra tidigare grannar som INTE var hemma då jag var där tidigare på dagen. SÅ kul!
Tor hade varit i våra krokar och eftersom han ändå var nyfiken på att se hur vi hade det, passade det bra att han då tittade förbi hos oss. L hade hunnit med husvisning innan jag kom hem med M, så det var bara för oss att sitta ner och uppdatera oss om vad som hänt och hur alla mådde. Inte ett DUGG ville han ha som jag kunde bjuda på och jag hade i och för sig inte heller något smörgåsbord att ställa fram, men förhoppningsvis är det inte lika fattigt nästa gång han kommer hit på besök. Tjejerna somnade och det var väldigt trevligt med sällskap och goda idéer som Tor faktiskt alltid bidrar med när vi ses.
TÄNK vad mycket som händer en vanlig dag.... och då har jag ändå inte nämnt allt spännande jag hittar i flyttlådorna, ha ha.
Kram Ingrid
måndag 10 september 2012
M's aktiviteter
Aktiviteter för barnen är jätteviktigt. Ett intresse att ägna sig åt efter skolan. Våra barn har alltid haft många aktiviteter. De har prövat på olika sporter och spelat intrument, det har varit scouter och mulle. I Danmark fungerarde det ungefär som i Sverige, men i England kom vi HELT av oss. Det är inte så att det inte finns idrottsföreningar där, flera andra familjer på skolan hade barn i sådana, men vi körde fast på något sätt. En förklaring var naturligtvis att vissa sporter arrangerades i skolans regi. M spelade bl a i omgångar volleyboll och basket på skolan. L simmade, spelade tennis och fotboll där. J spelade fotboll. Sedan var skoldagarna mycket längre och massor av läxor på det.
Malin hade enormt mycket läxor i England, faktiskt mest av alla barnen. Hon hade aldrig kunnat klämma in fler aktiviteter efter skolan utan att det blivit väldigt jobbigt. Linnéa och Johan ÄLSKAR att spela tennis och det ville de verkligen inte släppa, så det var det vi lyckades få till för dem efter skolan och det tog tid innan vi hittade en bra träning för Linnéa. För Johan gick det ok, men det är lätt att konstatera att den talang de ville ta vara på i Danmark genom att sätta honom i en speciell grupp, den tappade han helt i England. Tråkigt nog. Han underhöll sin tennis, men det var ingen större utveckling. Summa summarum, så har vi sett fram emot att komma till Sverige utifrån perspektivet att barnen ska kunna få chansen att välja aktiviteter att göra efter skolan och att hinna med dessa.
M var den som snabbt visste vad hon ville. Hon ville börja spela badminton (har hon aldrig gjort förr), volleyboll (det spelade hon en period per år på skolan i England, vilket innebär att hon totalt spelat drygt ett halvår) samt dansa (gärna någon showdans). Redan i våras undersökte jag om det fanns badmintonklubbar och till min GLÄDJE kunde hon som nybörjare gå i grupper i skolans gymnastiksal, alltså på minsta möjliga promenadavstånd från huset. SUPER! Sedan hittade jag en volleybollklubb som är väldigt liten (det är väl inte någon stor sport i Sverige?), men de "råkade" ha just ett F13-lag och det var ju precis vad M behövde! Jag ringde och fick prata med en trevlig kille som både var den som ansvarar för klubben och var tränare, M var mer än välkommen. Toppen! De tränar två gånger i veckan i grannbyn, så där är det körningar som gäller. Då vi förstått att såväl volleyboll som badminton innebar träningar två gånger per vecka och sedan kommer kanske matcher på det, så bestämde sig M för att avvakta med dans. Hon vet ju inte hur mycket läxor det är att vänta framöver.
Båda M's sporter började sin träning för två veckor sedan, så på tisdagen var det dags för badminton. M var lite nervös, men L var snabb att säga att hon också kunde hänga på. De fick gå tre provgånger för att se om de gillade det och då var ju det inget problem. Jättekul att de gillar och vill göra saker ihop!! Som TUR var fick de låna rack, för om jag skulle försökt hitta våra i garaget, kan jag säga att det inte skulle blivit någon träning på VÄLDIGT länge...
Jag hängde med till träningen. Vi var sena och det regnade, så pinsamt nog tog vi bilen. Hallen låg i andra änden skolområdet, så vi körde runt kvarteret och det är VÄLDIGT vad många hallar det finns! Vi var runt på flera ställen innan vi hamnade i en märklig avlång hall, där det spelades innebandy i ena halvan på längden och badminton i den andra. Där stod några unga killar som jag förstod var tränare och ett antal yngre grabbar som skulle träna, men vi hade kommit rätt... Jag lämnade tjejerna och sa att de skulle promenera hem själva. Undrade hur det skulle gå...
MEN när de kom hem var de väldigt fnissiga och nöjda. De hade spelat med varandra och haft jättekul! På torsdagen gick de dit igen, även L som gärna vill träna och inte hade kommit igång med någon tennis än och de var lika nöjda den gången. Det hade kommit in några andra som var mer i deras ålder, men våra tjejer hade bara spelat med varandra. Jag tror vi alla kände att det var så mysigt att de gjorde detta ihop och båda tyckte det var skoj. R tror inte det är bra att blanda två racketsporter som tennis och badminton, eftersom det är helt olika spelteknik. Jag vet inte hur viktigt det är när man inte är på elitnivå... Däremot går tennisen först för L och frågan är hur mycket träning hon anser sig hinna med.
På onsdagen samma vecka körde jag M till första volleybollträningen. Kors i taket hade vi hittat hennes knäskydd i en flyttlåda! Hon var VÄLDIGT nervös. Först stod där bara ett helt gäng med SMÅ tjejer och M är ju lång för sin ålder. Hon ville VERKLIGEN inte vara kvar. Så småningom kom dock lite äldre tjejer och de såg betydligt äldre ut än 13, faktiskt flera som såg äldre ut än L....
Träningen drog igång med en TUFF uppvärmning bestående av både kondition och styrka. JAG som tvekat på denna sport för att den inte ger någon vidare konditionsträning, tji fick jag. Tränaren var en SUPERengagerad, positiv och hjälpsam kille. Jag tyckte han uppmuntrade M jättebra och verkligen snyggt sa "inga problem, bättre nästa gång och gör så här-tips". Det visade sig att yngre och äldre tjejer tränar ihop första stunden och på slutet är det bara de äldre där M ska gå. De tränar 1,5 timme varje gång vilket är bra. Det gick inget vidare för M första gången och det hade hon svårt att ta. Jag var dock inte förvånad, hon har inte spelat på nästan ett år och de andra har tränat ihop flera år. Det fanns andra nybörjare som inte var bättre än M. Hon vill gärna skämta och vara med i gruppen och ville väl inte riktigt acceptera att man kanske inte är det första gången, men jag upplevde de andra tjejerna som roliga och justa, så jag tror de har kul ihop. Någon var lagets centrumfigur och den som tränaren drev mest med och M gillar ju att vara den personen, så det kanske var lite jobbigt...? :)
Summa summarum, i bilen efter första träningen var M måttligt nöjd, men jag tyckte det var helt ok. Jag hade frågat tränaren om det fanns fler som bodde i vår by och det var flera stycken sa han. Bra med tanke på samåkning framöver. Så kör vi in på vår gata och MINSANN, där går "centrumfiguren"!! Det hade blivit mörkt, men jag rullade ner rutan och sa "hej, bor du här?". Hon var SÅ trevlig! Bor i närheten och hade åkt hem med en annan tjej. Hon sa "är det NI som flyttat in här?, där bodde min kompis innan!". Det visade sig att hon var vän med tidigare sonen i huset här. Världen är LITEN! M tyckte jag skötte det korta samtalet LYSANDE (bra beröm där, då jag ofta kan säga HELT fel saker enligt M, utan att hon tycker att jag är direkt pinsam, men nästintill). Nästa dag i skolan såg M den här tjejen som går en klass över M, flera gånger!! Barnen har kommit in SÅ bra i sina klasser, men vi ÄR fortfarande NYA här, så M tyckte det var skönt att volleybolltjejen såg M i skolan och förstod att M har kompisar där som hon är med. Jag förstår verkligen precis vad M menade, att känna att man "tillhör" någonstans är viktigt. På det här slumpartade sättet landade M i sin volleybollträning, trots att första gången inte blev så bra som hon hoppats.
På söndagen hade hon sedan sin andra träning, som gick halvbra, men det var väldigt mycket färre där då, så det gjorde inte så mycket. I onsdags förra veckan hade hon sin tredje träning. Ordinarie tränare var borta och plötsligt lossnade det. Spelet flöt på MYCKET bättre och det var en glad tjej som åkte hem. I söndags missade hon träningen pga mig, men det är en HELT annan historia :) .
Jag tycker det verkar lovande med M's aktiviteter och jag hoppas det blir ett kul volleybollag som M kan hänga med flera år framöver....
För de båda andra jagade jag vidare på tennisklubbar....
Catharina, tack för bra tips!! Ja, jag är ju van vid tre trädgårdsmästare som kommer varje vecka, så jag håller med, ha ha. Kram.
Ingrid
Malin hade enormt mycket läxor i England, faktiskt mest av alla barnen. Hon hade aldrig kunnat klämma in fler aktiviteter efter skolan utan att det blivit väldigt jobbigt. Linnéa och Johan ÄLSKAR att spela tennis och det ville de verkligen inte släppa, så det var det vi lyckades få till för dem efter skolan och det tog tid innan vi hittade en bra träning för Linnéa. För Johan gick det ok, men det är lätt att konstatera att den talang de ville ta vara på i Danmark genom att sätta honom i en speciell grupp, den tappade han helt i England. Tråkigt nog. Han underhöll sin tennis, men det var ingen större utveckling. Summa summarum, så har vi sett fram emot att komma till Sverige utifrån perspektivet att barnen ska kunna få chansen att välja aktiviteter att göra efter skolan och att hinna med dessa.
M var den som snabbt visste vad hon ville. Hon ville börja spela badminton (har hon aldrig gjort förr), volleyboll (det spelade hon en period per år på skolan i England, vilket innebär att hon totalt spelat drygt ett halvår) samt dansa (gärna någon showdans). Redan i våras undersökte jag om det fanns badmintonklubbar och till min GLÄDJE kunde hon som nybörjare gå i grupper i skolans gymnastiksal, alltså på minsta möjliga promenadavstånd från huset. SUPER! Sedan hittade jag en volleybollklubb som är väldigt liten (det är väl inte någon stor sport i Sverige?), men de "råkade" ha just ett F13-lag och det var ju precis vad M behövde! Jag ringde och fick prata med en trevlig kille som både var den som ansvarar för klubben och var tränare, M var mer än välkommen. Toppen! De tränar två gånger i veckan i grannbyn, så där är det körningar som gäller. Då vi förstått att såväl volleyboll som badminton innebar träningar två gånger per vecka och sedan kommer kanske matcher på det, så bestämde sig M för att avvakta med dans. Hon vet ju inte hur mycket läxor det är att vänta framöver.
Båda M's sporter började sin träning för två veckor sedan, så på tisdagen var det dags för badminton. M var lite nervös, men L var snabb att säga att hon också kunde hänga på. De fick gå tre provgånger för att se om de gillade det och då var ju det inget problem. Jättekul att de gillar och vill göra saker ihop!! Som TUR var fick de låna rack, för om jag skulle försökt hitta våra i garaget, kan jag säga att det inte skulle blivit någon träning på VÄLDIGT länge...
Jag hängde med till träningen. Vi var sena och det regnade, så pinsamt nog tog vi bilen. Hallen låg i andra änden skolområdet, så vi körde runt kvarteret och det är VÄLDIGT vad många hallar det finns! Vi var runt på flera ställen innan vi hamnade i en märklig avlång hall, där det spelades innebandy i ena halvan på längden och badminton i den andra. Där stod några unga killar som jag förstod var tränare och ett antal yngre grabbar som skulle träna, men vi hade kommit rätt... Jag lämnade tjejerna och sa att de skulle promenera hem själva. Undrade hur det skulle gå...
MEN när de kom hem var de väldigt fnissiga och nöjda. De hade spelat med varandra och haft jättekul! På torsdagen gick de dit igen, även L som gärna vill träna och inte hade kommit igång med någon tennis än och de var lika nöjda den gången. Det hade kommit in några andra som var mer i deras ålder, men våra tjejer hade bara spelat med varandra. Jag tror vi alla kände att det var så mysigt att de gjorde detta ihop och båda tyckte det var skoj. R tror inte det är bra att blanda två racketsporter som tennis och badminton, eftersom det är helt olika spelteknik. Jag vet inte hur viktigt det är när man inte är på elitnivå... Däremot går tennisen först för L och frågan är hur mycket träning hon anser sig hinna med.
På onsdagen samma vecka körde jag M till första volleybollträningen. Kors i taket hade vi hittat hennes knäskydd i en flyttlåda! Hon var VÄLDIGT nervös. Först stod där bara ett helt gäng med SMÅ tjejer och M är ju lång för sin ålder. Hon ville VERKLIGEN inte vara kvar. Så småningom kom dock lite äldre tjejer och de såg betydligt äldre ut än 13, faktiskt flera som såg äldre ut än L....
Träningen drog igång med en TUFF uppvärmning bestående av både kondition och styrka. JAG som tvekat på denna sport för att den inte ger någon vidare konditionsträning, tji fick jag. Tränaren var en SUPERengagerad, positiv och hjälpsam kille. Jag tyckte han uppmuntrade M jättebra och verkligen snyggt sa "inga problem, bättre nästa gång och gör så här-tips". Det visade sig att yngre och äldre tjejer tränar ihop första stunden och på slutet är det bara de äldre där M ska gå. De tränar 1,5 timme varje gång vilket är bra. Det gick inget vidare för M första gången och det hade hon svårt att ta. Jag var dock inte förvånad, hon har inte spelat på nästan ett år och de andra har tränat ihop flera år. Det fanns andra nybörjare som inte var bättre än M. Hon vill gärna skämta och vara med i gruppen och ville väl inte riktigt acceptera att man kanske inte är det första gången, men jag upplevde de andra tjejerna som roliga och justa, så jag tror de har kul ihop. Någon var lagets centrumfigur och den som tränaren drev mest med och M gillar ju att vara den personen, så det kanske var lite jobbigt...? :)
Summa summarum, i bilen efter första träningen var M måttligt nöjd, men jag tyckte det var helt ok. Jag hade frågat tränaren om det fanns fler som bodde i vår by och det var flera stycken sa han. Bra med tanke på samåkning framöver. Så kör vi in på vår gata och MINSANN, där går "centrumfiguren"!! Det hade blivit mörkt, men jag rullade ner rutan och sa "hej, bor du här?". Hon var SÅ trevlig! Bor i närheten och hade åkt hem med en annan tjej. Hon sa "är det NI som flyttat in här?, där bodde min kompis innan!". Det visade sig att hon var vän med tidigare sonen i huset här. Världen är LITEN! M tyckte jag skötte det korta samtalet LYSANDE (bra beröm där, då jag ofta kan säga HELT fel saker enligt M, utan att hon tycker att jag är direkt pinsam, men nästintill). Nästa dag i skolan såg M den här tjejen som går en klass över M, flera gånger!! Barnen har kommit in SÅ bra i sina klasser, men vi ÄR fortfarande NYA här, så M tyckte det var skönt att volleybolltjejen såg M i skolan och förstod att M har kompisar där som hon är med. Jag förstår verkligen precis vad M menade, att känna att man "tillhör" någonstans är viktigt. På det här slumpartade sättet landade M i sin volleybollträning, trots att första gången inte blev så bra som hon hoppats.
På söndagen hade hon sedan sin andra träning, som gick halvbra, men det var väldigt mycket färre där då, så det gjorde inte så mycket. I onsdags förra veckan hade hon sin tredje träning. Ordinarie tränare var borta och plötsligt lossnade det. Spelet flöt på MYCKET bättre och det var en glad tjej som åkte hem. I söndags missade hon träningen pga mig, men det är en HELT annan historia :) .
Jag tycker det verkar lovande med M's aktiviteter och jag hoppas det blir ett kul volleybollag som M kan hänga med flera år framöver....
För de båda andra jagade jag vidare på tennisklubbar....
Catharina, tack för bra tips!! Ja, jag är ju van vid tre trädgårdsmästare som kommer varje vecka, så jag håller med, ha ha. Kram.
Ingrid
Att lyfta & vår trädgård
Nu SPRANG helgen iväg igen. Jag har så mycket jag vill skriva hela tiden. Vet inte om det är ett dugg intressant för er, men nu ska jag komma ikapp denna vecka och sedan kanske det blir en annan sorts inlägg... Full fart alltså. Häng med, eller hoppa över.
Måndag för två veckor sedan var det dags för mig att börja lyfta blicken framåt och för Rikard att lyfta mot England. Det var "Bank Holiday" i GB, så R kunde vara kvar hos oss till den dagen, men han åkte ändå till jobbet här och hade en del möten. Barnen var förstås i skolan och jag satt vid datorn och mailade. Jag bokade upp saker och kollade aktiviteter till barnen. Och så satte jag ju igång med att berätta här på bloggen hur hemflytten gått :) .
Innan R åkte hann han med att sätta upp brandvarnare. Vårt hus är rätt utspritt och det fanns bara en, så det kändes högst prioriterat. Generellt kan sägas att hela den här första tiden har präglats av saker som dykt om och känts prioriterade (speciellt framför att packa upp kartonger och det är inte bara en dålig ursäkt, håll med om att brandvarnare ÄR viktigare). Nu har vi minst tre och någon mer ska upp längre fram.
J var överlycklig när han kom hem från "fritids". Jag körde R till tåget och på kvällen var det ödsligt och tyst då barnen somnat.
På tisdagen var det upp tidigt som gällde. En trädgårdsmästare skulle hjälpa oss hela dagen. Han kom och var väldigt trevlig. Häcken blev så fin när han var klar att barnen spontant sa att de nästan inte hittade hem :) . Det är en likadan bokhäck som grannens, men innan visste de att de skulle till den vildvuxna, nu flöt allt ihop. Senare säger barnen att de hört några kompisar (måste vara Malins i skolan...), som sagt att grannarna "irriterat" sig på vår oklippta häck. När jag hörde det kändes det SÅ skönt att vi tog tag i det direkt.
Det är fascinerande hur mycket de hinner som KAN sin sak. Trädgårdsmästaren fick SÅ mycket gjort. Dessutom hade han släp med och där lastade han allt han klippt under dagen vilket var massor. Skönt att bli av med det på en gång.
Dessa båda dagar lyckades jag packa upp en del kartonger och landa lite. Det var väldigt välbehövligt, höll på att tappa styrriktningen :) .
Karin, mullbärssylt! Yes, det ska jag göra... nästa år. I bästa fall kommer det ett mail till dig ikväll... Håller tummarna för att det lugnar sig hos dig snart. Tänk att Julia är så krävande ;) .
Astrid, TACK för alla dina kommentarer! Bra att du tog upp det där med "verifieringar". Jag tycker också det är SÅ besvärligt ibland! Dessutom är det lustigt att man måste göra det på vissa bloggar men inte på andra. Ska se om jag kan ändra några inställningar...
Ja, här finns SÅ mycket att upptäcka. Idag känner jag mig faktiskt rätt sliten. Har varit så mycket jobb och lite sömn sista veckorna. Hoppas få lite ny energi snart. Får ni vindruvor som är goda att äta hos er? Kram.
Catharina, skrattar högt när jag läser det där om vindruvorna och "kanske skulle vi pysslat om dem på något sätt". Det är ju just det.... Minns du vad vingården hette här nere som ni var på?
Hoppas det går bra för Hugo! Pysslandet med alla tider på dagarna är urjobbigt! Samma här. Man borde bo i kollektiv!
Kram Ingrid
Måndag för två veckor sedan var det dags för mig att börja lyfta blicken framåt och för Rikard att lyfta mot England. Det var "Bank Holiday" i GB, så R kunde vara kvar hos oss till den dagen, men han åkte ändå till jobbet här och hade en del möten. Barnen var förstås i skolan och jag satt vid datorn och mailade. Jag bokade upp saker och kollade aktiviteter till barnen. Och så satte jag ju igång med att berätta här på bloggen hur hemflytten gått :) .
Innan R åkte hann han med att sätta upp brandvarnare. Vårt hus är rätt utspritt och det fanns bara en, så det kändes högst prioriterat. Generellt kan sägas att hela den här första tiden har präglats av saker som dykt om och känts prioriterade (speciellt framför att packa upp kartonger och det är inte bara en dålig ursäkt, håll med om att brandvarnare ÄR viktigare). Nu har vi minst tre och någon mer ska upp längre fram.
J var överlycklig när han kom hem från "fritids". Jag körde R till tåget och på kvällen var det ödsligt och tyst då barnen somnat.
På tisdagen var det upp tidigt som gällde. En trädgårdsmästare skulle hjälpa oss hela dagen. Han kom och var väldigt trevlig. Häcken blev så fin när han var klar att barnen spontant sa att de nästan inte hittade hem :) . Det är en likadan bokhäck som grannens, men innan visste de att de skulle till den vildvuxna, nu flöt allt ihop. Senare säger barnen att de hört några kompisar (måste vara Malins i skolan...), som sagt att grannarna "irriterat" sig på vår oklippta häck. När jag hörde det kändes det SÅ skönt att vi tog tag i det direkt.
Det är fascinerande hur mycket de hinner som KAN sin sak. Trädgårdsmästaren fick SÅ mycket gjort. Dessutom hade han släp med och där lastade han allt han klippt under dagen vilket var massor. Skönt att bli av med det på en gång.
Dessa båda dagar lyckades jag packa upp en del kartonger och landa lite. Det var väldigt välbehövligt, höll på att tappa styrriktningen :) .
Karin, mullbärssylt! Yes, det ska jag göra... nästa år. I bästa fall kommer det ett mail till dig ikväll... Håller tummarna för att det lugnar sig hos dig snart. Tänk att Julia är så krävande ;) .
Astrid, TACK för alla dina kommentarer! Bra att du tog upp det där med "verifieringar". Jag tycker också det är SÅ besvärligt ibland! Dessutom är det lustigt att man måste göra det på vissa bloggar men inte på andra. Ska se om jag kan ändra några inställningar...
Ja, här finns SÅ mycket att upptäcka. Idag känner jag mig faktiskt rätt sliten. Har varit så mycket jobb och lite sömn sista veckorna. Hoppas få lite ny energi snart. Får ni vindruvor som är goda att äta hos er? Kram.
Catharina, skrattar högt när jag läser det där om vindruvorna och "kanske skulle vi pysslat om dem på något sätt". Det är ju just det.... Minns du vad vingården hette här nere som ni var på?
Hoppas det går bra för Hugo! Pysslandet med alla tider på dagarna är urjobbigt! Samma här. Man borde bo i kollektiv!
Kram Ingrid
torsdag 6 september 2012
Mullbär & Ginkgo
Vi har lite ovanliga saker i vår trädgård. I alla fall enligt våra mått mätt. R's föräldrar har en fantastisk trädgård och har alltid haft lite ovanligare saker i den. Svärfar sa första gången han kom hit, att vi hade ett mullbärsträd. Det hade jag aldrig kunnat säga. Kul! Stort och fint är det! Det ser ut ungefär som björnbär i ett träd. Någon som vet vad man kan göra med mullbär? (Det är ingen gåta, det är en fråga :) .)
Sedan upptäckte svärmor ett ANNAT ovanligt träd hos oss. Bladen är mycket speciella och hon tog ett med hem och de lyckades minsann söka sig fram till vad det var! Hur gör man det? Googlar "träd gröna blad"??? Det är i alla fall en Ginkgo. Barnen rabblar snabbt och lätt för alla som kommer på besök att "det är ett kinesiskt tempelträd som är UNIKT i sitt slag, det kan bli 30 m högt och 1500 år". Farmor sa nämligen enligt barnen detta till dem minst 15 gånger. BRA tycker jag, det gick uppenbarligen in. Heja farmor!
Ginkgon är mycket lik de växter som fanns för mer än 100 MILJONER år sedan! Ett SÅDANT träd har vi i vår trädgård. Känns riktigt häftigt. :) Jag kände mycket väl igen namnet, tror det används en del inom skönhetsindustrin (?), men jag visste inte hur det såg ut.
Vår ena granne lär bo i ett av de äldsta husen i byn och vi funderar på om dessa ovanligare träd planterats någon gång innan vårt hus var byggt... fast de ser inte JÄTTEGAMLA ut. Det ska bli spännande framöver att forska i det.
Sedan har vi också en vindruvsstock, men DET är ju inte unikt längre. Jag har fått veta att de "växer som ogräs" och tycker det är lite intressant. Spontant tror man (läs: jag) att det skulle vara lite svårt att odla vindruvor så här långt norrut. När jag var liten var det liksom ingen som hade VINDRUVOR i sin trädgård och VIN är ju inte någon modern uppfinning, så man (jag) trodde väl att det var inget man odlade här, men så PLÖTSLIGT när jag precis blivit vuxen (klart obestämt när det var....), så satte alla vindruvsplantor i sina trädgårdar och det gick uppenbarligen hur bra som helst. Vad var det som HÄNDE? Kom någon trendsättare plötsligt på att "VINDRUVOR, det är ju coolt och lätt, det kör vi på". Eller utvecklades kanske en mer härdig sort som gjorde att det just då faktiskt BLEV lättare att ha en sådan växt här i norr. Jag bara undrar... det är faktiskt SÅ mycket jag undrar över... inte lika ofta jag hinner/lyckas hitta några svar.
Catharina, jag förstår precis hur omöjligt det är att kunna komma iväg ibland!! Trist, men man KAN ju inte vara med överallt. Förhoppningsvis får du någon mer chans :) . Jag är jätteglad att jag kom dit! Trevlig helg!
Ingrid
 |
| Här ser ni ungefär hur bären ser ut på grenarna. Bild från: http://hd.se/bostad/tradgardsbloggen/2009/08/14/blommor-och-kakor/ |
Sedan upptäckte svärmor ett ANNAT ovanligt träd hos oss. Bladen är mycket speciella och hon tog ett med hem och de lyckades minsann söka sig fram till vad det var! Hur gör man det? Googlar "träd gröna blad"??? Det är i alla fall en Ginkgo. Barnen rabblar snabbt och lätt för alla som kommer på besök att "det är ett kinesiskt tempelträd som är UNIKT i sitt slag, det kan bli 30 m högt och 1500 år". Farmor sa nämligen enligt barnen detta till dem minst 15 gånger. BRA tycker jag, det gick uppenbarligen in. Heja farmor!
Ginkgon är mycket lik de växter som fanns för mer än 100 MILJONER år sedan! Ett SÅDANT träd har vi i vår trädgård. Känns riktigt häftigt. :) Jag kände mycket väl igen namnet, tror det används en del inom skönhetsindustrin (?), men jag visste inte hur det såg ut.
 |
| Så här ser de mycket speciella bladen ut. Bild från: http://www.abigailsherbblogsite.com/wp-content/uploads/2012/07/ginkgo_2.jpg |
Vår ena granne lär bo i ett av de äldsta husen i byn och vi funderar på om dessa ovanligare träd planterats någon gång innan vårt hus var byggt... fast de ser inte JÄTTEGAMLA ut. Det ska bli spännande framöver att forska i det.
Sedan har vi också en vindruvsstock, men DET är ju inte unikt längre. Jag har fått veta att de "växer som ogräs" och tycker det är lite intressant. Spontant tror man (läs: jag) att det skulle vara lite svårt att odla vindruvor så här långt norrut. När jag var liten var det liksom ingen som hade VINDRUVOR i sin trädgård och VIN är ju inte någon modern uppfinning, så man (jag) trodde väl att det var inget man odlade här, men så PLÖTSLIGT när jag precis blivit vuxen (klart obestämt när det var....), så satte alla vindruvsplantor i sina trädgårdar och det gick uppenbarligen hur bra som helst. Vad var det som HÄNDE? Kom någon trendsättare plötsligt på att "VINDRUVOR, det är ju coolt och lätt, det kör vi på". Eller utvecklades kanske en mer härdig sort som gjorde att det just då faktiskt BLEV lättare att ha en sådan växt här i norr. Jag bara undrar... det är faktiskt SÅ mycket jag undrar över... inte lika ofta jag hinner/lyckas hitta några svar.
Catharina, jag förstår precis hur omöjligt det är att kunna komma iväg ibland!! Trist, men man KAN ju inte vara med överallt. Förhoppningsvis får du någon mer chans :) . Jag är jätteglad att jag kom dit! Trevlig helg!
Ingrid
Författarsurprise & Fredriksdal
På lördagen för 1,5 vecka sedan var det meningen att L's kompis Vendela skulle komma på besök på väg tillbaka till England, men ett getingstick på fredagen som ledde henne raka vägen till sjukhuset, satte stopp för det. L var förstås besviken, men det var inget att göra åt. Det blev dock en fantastisk dag i många andra avseenden, så det kompenserade en hel del.
Efter frukost kom svärföräldrarna över. Jag hade en plan för förmiddagen. Under min tid i London kom jag i kontakt med författarinnan Kim M. Kimselius och vi har följt varandras bloggar ganska regelbundet. Nu när vi var hemflyttade såg jag fram emot att någon gång få chansen att träffa Kim live. Min syster och hennes barn har gjort det flera gånger på en mässa i Kristianstad och de har sagt att Kim är världens trevligaste. Jag hade snappat upp att Kim skulle signera böcker på Nova Lund denna lördag och bestämde mig för att åka dit och överraska henne. Frågade om tjejerna och farmor ville följa med och det ville de gärna.
Killar hemma, tjejer iväg. Vi gick direkt till bokhandeln där Kim redan var i full gång med signeringar. Då hon blev "ledig" gick jag fram och frågade om hon kunde känna igen mig när jag stod där och det gjorde HON. Direkt! Väldigt imponerande. "Du kom!", sa hon. Ja, det var verkligen jättejättekul. Vi fick en liten pratstund och köpte naturligtvis böcker. Det fick bli en dedikation var till L, M och undertecknad :) . Kim berättade att vår tidigare granne Astrid varit där strax innan oss, så sedan höll vi utkik efter henne, men utan framgång. Vi håller tummarna för att det kan bli fler chanser att ses framöver. Jag är SÅÅÅ sugen på att åka på bokmässan i Göteborg där jag aldrig varit, men efter att ha hållt möjligheten öppen ett tag, har jag nu insett att det inte går att klämma in det också i år. Vi ska fira en födelsedag där istället och så händer det lite annat därikring. Om ett år har vi förmodligen/kanske/förhoppningsvis packat upp våra kartonger och landat ordentligt och DÅ gör jag ett nytt försök.
 |
| Här är våra tjejer med Kim och så jag. Vi har två av Kims FYRA nya böcker! Min är inte ny för i år. Bild lånad från Kim. Hoppas att det var ok Kim? |
Hemma hade R och J installerat värmepumpen till poolen. Jag tror J tyckte det var det roligaste han gjort sedan vi flyttade hem. Han ÄLSKAR att bygga och fixa, han har världens tålamod (och väldigt gott självförtroende när det gäller vad han kan på den tekniska fronten).
 |
| Rör genom nyborrat hål i väggen. |
Det är inte så att jag UNDANHÅLLER en bild på den fula värmepumpen, den fastnade helt enkelt av förklarliga skäl inte på bild.
Det närmade sig kväll. Vi har en tradition i familjen som nu börjar bli rätt mångårig. Vi brukar åka till Frediksdal och se Eva Rydberg. Första åren var Johan liten och det var bara vi, men snart hängde R's föräldrar på och har varit med länge nu. Svärmor har frågat HELA sommaren om vi skulle gå, men precis som med LCI var jag tveksam till om vi "vågade" boka in något innan flytten var överstökad. Detta var SISTA helgen som de spelade och dagen innan på fredagen, bestämde vi oss för att se om det fanns biljetter till lördag kväll och det gjorde det! Först visste inte farmor och farfar om de kunde komma med, men nu bestämde de sig och vi köpte biljetter till dem också. JÄTTEKUL! I sista minuten sprang vi ut till vårt bageri på gatan och köpte fikabröd att ta med.
Två bilar med fikakorg gick till Helsingborg. Årets föreställning var "Arsenik och Gamla spetsar" med Eva Rydberg och Marianne Mörck i huvudrollerna. Dessutom hade "Pelle" en stor roll. "Pelle" är Björn Kjellman, men i vår familj är han bara "Pelle" för mormor och morfar har spelat in julkalendern med Pelle Svanslös som gick för över 15 år sedan och den har våra barn tittat på MILJONGER gånger. Jag överdriver inte. I åratal var den det enda de såg när de åkte dit och den är verkligen SÅ bra. Pelle spelas alltså av Kjellman och man känner igen honom direkt på RÖSTEN. Jag hör honom framför mig sjunga för Maja Gräddnos:
Om du är en strömming, vill jag vara ditt fat,
Om du är en dyna, så vill jag vara lat,
Om du är ett fönster, är jag din gardin,
Om du vill ha mig, så vill jag vara din.
Så fin :) !!
Kanske tänker våra nu mycket större tjejer även på filmen "Livet är en schlager" när de ser Kjellman, men han går ändå under namnet "Pelle" här. :)
Nåväl, trots den välkända föreställningen har jag faktiskt aldrig SETT "Arsenik och gamla spetsar" förut, så bara det var kul och det var LÄTT att förstå varför det är en pjäs som sätts upp om och om igen. Historien är SÅ rolig, dråplig och makaber. Två välrenommerade, omtyckta gamla damer tycker de gör en insats när de med jämna mellanrum tar livet av personer som är inte har någon familj eller några vänner. Hur de gör det och var de gömmer liken är en del av hela historien.
Det var mindre sång- och dansnummer än i vanliga fall på Fredriksdal, men vi skrattade alla högt och Johan tycker föreställningarna blir bättre och bättre för varje år, förmodligen för att han förstår fler och fler skämt :) . Jättekul att vi kom iväg i sista minuten!
Trots att flyttkartongerna blivit lidande, så var jag glad och tacksam över alla saker vi lyckats få till under våra första dagar hemma. Mer kartonger skulle det dock bli...
På söndagen gjorde vi något väldigt tråkigt och jobbigt. Vi tömde ett förråd. Sedan vi sålde vårt hus har vi haft en del saker kvar i Sverige lagrade på två ställen. Det ena var ett förråd som kostar ett par tusen i månaden och med tanke på att vi har köpt ett hus så ville vi så snabbt som möjligt tömma förrådet, ta hit sakerna och slippa den utgiften. Vi hade hyrt ett släp och efter frukost stack R, J och jag iväg. Det var HUR, verkligen HUR mycket grejer som helst i förrådet. Lådor, lådor och en del annat. J var enastående, han älskar alla sådana här projekt som ni förstår. Det fanns "vagnar" man kunde använda för att flytta sina lådor från förrådet till bilen och J körde dessa vagnar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi såg inte EN själ på stället, men plötsligt kom en tant och skulle till sitt förråd och av alla 100-tals förråd de har, låg hennes bredvid oss! Nog är det märkligt! Det gjorde dock inget. Vi samsades om korridorutrymmet och vi var nästan redo att åka hem och tömma bilen ändå.
Hemma fick tjejerna hjälpa till att tömma släpet. Sedan kom småkusinerna, vilket var MYCKET roligare än att bära kartonger. Kusinerna stannade, Rikards bror med fru åkte iväg några timmar för att fixa en del grejer, R och jag åkte tillbaka till förrådet. Då var endast EN annan person där och det var han som hade förrådet mitt emot vårt. SUPERDUPERMÄRKLIGT. Vi tömde det sista och när det bara var stora tunga vinkylen kvar anslöt svåger och svägerska och hjälpte oss att lyfta in det i släpet och sedan följde de med hem till oss och tömde släpet och satte vinkylen på plats. Den är min 40-årspresent till R och den har faktiskt aldrig haft någon hedrande plats, så det är väldigt kul att den nu kan stå och skina i vårt hus :) . Vi har ingen perfekt plats för den, men den är i alla fall här.
Kusinerna åkte hem. Rummet som vi kallar pingpong-rummet ser inte ut att någonsin kunna rymma något pingisbord. Det är KNÖKFULLT med lådor och huset såg sju resor värre ut än tidigare. Det är INTE kul och nu en vecka senare är de flesta av dem fortfarande kvar där...
Det var första söndagen innan en ny skolvecka, så vi spelade spel med barnen i poolrummet. Det blev Pictureka. Jättekul! M är en MÄSTARE på att hitta småsakerna...
Så här ser spelet ut för er som inte känner till det:
Kim, jag skriver under på det :) . Jag är TOKIG och det händer lite väl mycket ibland, MEN glad. Jag är nästan alltid nöjd med de val jag gör. Så du har rätt, hittills har det hänt tillräckligt och jag har sluppit skrivkramp på bloggen. Kram.
Ingrid
onsdag 5 september 2012
LCI
Skolstart var dock inte nog för att hålla mig sysselsatt den där torsdagen. Samtidigt startades nämligen något väldigt speciellt upp i Helsingborg. LCI, som betyder Ladies Circle International, skulle ha sin årliga världskonferens där under helgen. Jag har varit en aktiv LC-tjej i många år, såväl i Sverige som Danmark. I England var det lite sämre med det. Att ett LCI är förlagt till Sverige händer inte särskilt ofta (senast 1995) och att det sker i SKÅNE.........., vad jag kunnat se så har det ALDRIG hänt förut. Historiskt alltså, i allra högsta grad. Trots mitt stora LC-engagemang har jag aldrig varit med på ett LCI och jag kände att detta var en chans jag inte kunde missa. Jag vågade dock inte anmäla mig innan vi var på plats och jag visste att allt med flytten gått bra. Några dagar efter inflyttningen tog jag därför en chansning och skrev till Camilla som var ansvarig för hela konferensen och som jag känner sedan många år, för att fråga om det fanns NÅGON del av evenemanget jag kunde vara med på med min synnerligen korta framförhållningen.
LC's motto är "Friendship and Service" och det visade Camilla verkligen prov på. Hon svarade direkt att jag var välkommen till invigningen, att jag kunde se paraden samt att förhandlingarna var öppna för alla. Däremot kunde hon inte ordna "pass" till mig för måltider, middagar och fester. SÅKLART inte! Jag förväntade mig inte att hon som var så fullbokad skulle göra några extraarrangemang för mig utan blev bara jätteglad att hon svarade mig.
Med råg i ryggen skrev jag sedan i natten (det var den natten då R varit iväg och "köpt" tillfälliga gigabytes till mig ;) ), till min gamla LC-klubb och berättade att jag var tillbaka i landet och ser fram emot att träffa dem snart igen. Frågade samtidigt om de hade planer på att åka upp till LCI-invigningen och se paraden. TYVÄRR skulle ingen av dem det. SÅ tokiga de är som inte tog chansen att få en liten smula av häftiga LCI, när det var SÅ nära. De insåg nog försent att det var en dum prioritering, istället hade de på torsdagen höstens första möte och styrde då kosan till Malmöfestivalen... ja ja tjejer ;) .
MEN några gamla hängivna godingar hörde mitt anrop och två f d eLCor sa att de skulle dit och erbjöd mig att åka med dem. Jättesnällt och VÄLDIGT kul! R var på jobbkonferens och skulle komma hem sent. L skulle träffa sin kompis Emilia och tillsammans skulle de till Malmöfestivalen bl a för att se Timbuktu. De tog tåget dit tillsammans. Malin lovade att hålla ställningarna hemma med Johan och se till att han kom i säng när han skulle. SUPERSNÄLLT!
Klockan 16 kom Anette och Annika och hämtade mig. Jag hade inte sett någon av dem på många år, så det var perfekt att vi hade lite tid för uppdateringar i bilen. Annika var chaufför och körde oss säkert, hon är uppvuxen i Helsingborg, vilket underlättade ännu mer eftersom hon därmed hade järnkoll på var vi skulle.
Första stopp var Mariakyrkan. Så fort vi kom dit fick jag syn på massor av bekanta ansikten. Kramar och glada tillrop avlöste varandra. Jag var verkligen jätteglad att jag prioriterat att göra detta MITT i det totala flyttkaoset, för det var verkligen "once in a lifetime". Även om jag inte själv varit med på ett LCI tidigare, så vet jag ganska väl hur det går till. Första dagen på invigningen är det folkdräkt som gäller. MEN med ganska flexibla ramar. De kan vara mer eller mindre traditionella. Det är en FANTASTISK syn med alla dessa olika kläder, speciellt när de inom länderna koordinerat sig och alla tjejerna matchar varandra.
Vi fick bra platser i kyrkan och den var PROPPFULL! När kantorn började spela Mamma Mia på kyrkorgeln och alla ställde sig upp och spontansjöng samt viftade med flaggor och annat, reste sig håren på mina armar. MÄKTIGT är ett understatement!
Prästen, en före detta eLCa, höll invigningstal. Camilla, konferensansvarig hälsade välkomna och berättade om nödutgångar och rökning (alla deltagare lärde sig under dagarna att det är mycket lagar i Sverige, fast jag vet ju att det är ännu värre i England ;) ). LCI presidenten, en URHÄRLIG tjej från Israel, pratade och tackade lite folk. Sedan kom ett gäng killar och sjöng acappella vilket med akustiken i kyrkan var überfint.
Snart vällde alla ur kyrkan, jag hjälpte till med lite banderoller, en från varje land fick en landsskylt och de radade upp sig som vid en OS-invigning för parad genom Helsingborg. På tal om OS, sa Camilla i sitt tal att hon tittat på OS på TV och funderat på "varför man behöver åka till OS, när man kan uppleva det HÄR!". "Varför välja?", tänkte jag ;)) .
Mina resekompisar och jag var inte klädda i snygga folkdräkter, varken moderna eller klassiska, så vi gick inte med i tåget. Istället gensköt vi dem på ett antal ställen och tittade, vinkade och fotograferade. Massor av allmänhet tittade och log och undrade vad det var för ett spektakel som kommit till byn. Vi fick den finfina uppgiften att sprida lite allmänkunskap om LC och världskonferensen som kommit till staden. Det tyckte alla var intressant.
Enligt mig var de afrikanska tjejerna i sina färgglada kläder samt finskorna (inte fin-skorna, utan finsk-orna) i sina Marimekko-kläder finast. Jag letade i det stora gänget med danska eLCor, men såg ingen jag kände. Jag hade frågat om någon av dem i min klubb där skulle dit, men det skulle de inte, däremot var där en del andra som jag känner igen lite grand.
NU kom kvällens överraskning (jag hade fått veta den i bilen). Jag var redo att åka hem till M och J, skulle dessutom hämta L i Malmö senare på kvällen, men NIX. Mitt resesällskap hade planerat att gå ut och äta, för att prata och umgås (de är vänner sedan länge). Jag borde tagit reda på det från början. Det var en superbra idé, men den passade inte riktigt in i mitt tidsschema, men jag fick träning i att "go with the flow". Vi gick längs vattnet, förbi fina Bo99 (jag mindes hur vi var på den bomässan med M några veckor gammal (så typiskt oss!) och L 2,5 år som i en kö undrade varför flintskallige mannen framför oss inte hade något hår :)) ). Annika rekommenderade en bra restaurang som serverade en UNDERBAR fisksoppa. Det blev en riktigt trevlig kväll och pratstund.
Hemma kl 22.30. M dödstrött väntande. J sov, men tittade upp då jag kom. Jag stressad till Malmö, men M ville INTE vara kvar själv hemma längre. Anette hade sin familj vid Timbuktu och ville ansluta med dem. Alltså åkte Anette, M och jag i vår bil till Malmö. Det kändes inte 100 att lämna J, speciellt inte efter att han tittat upp då jag kom, men som tur var sov han hela tiden. L väntade på stationen, kall och blöt (det hade regnat och hon kom direkt från skolan så hon hade ingen jacka). Anette fick inte kontakt med sin familj. L sa att det var ingen mobiltelefonkontakt vid scenen. Vi ringde R som sagt att han skulle komma hem vid midnatt och frågade om han ville åka med "23-taxin" och det ville han gärna, så vi plockade honom också (som tur var hade vi Anette med som guide där vägarna i Malmö ändrats sedan jag körde där sist). Det blev full bil hem :) . Anette "råkar" bo på samma ställe som dit vi flyttat och det är SÅ kul!
Nästa dag var fredag. LCI skulle fortsätta i flera dagar. Denna dag var den seriösa delen och den sista chansen att delta för en eftersläntare som jag. Det var förhandlingar. Jag var TRÖTT, men bestämde mig ändå för att åka dit. Ensam denna gång, andra människor ARBETAR ju :) ! Under förhandlingarna är det HATT som gäller (eller mer brett: huvudbonad), mer eller mindre seriösa och tävling är det dessutom, fast det tar nog inte så många så seriöst. Jag hittade min Ascot-hatt ;) och körde iväg, något sen eftersom vi hade en glasmästare på besök tidigt på morgonen och sedan skulle jag droppa R på jobbet. Smög in i konserthusets fina lokal och satte mig längst bak.
Oj oj oj, så pampigt när de spelade nationalsången för Sverige och Israel. Vi är ju inte vana vid den sortens traditioner. På konferensen var en danska med som var LCI-president för många år sedan (hon fick också äran att i år vara hattdomare) och därför spelades även den danska nationalsången och danskorna sjöng för FULL hals.
Massor av saker avhandlades under förhandlingarna. LCI presidenten berättade om saker de gjort under året och ett antal välgörenhetsprojekt är SÅ stora och imponerande. Fantastiskt. Botswana är nu ett nytt LC-land och tjejerna därifrån var uppe på scen och fick stående ovationer. Två nya tjejer som kandiderade till LCI presidentsposten presenterade sig, en från Belgien och en från Sydafrika.
Återigen var jag SÅÅÅÅ glad att jag åkt dit, men den första veckan i Sverige började ta ut sin rätt. Flytt, anställningsintervju, inskrivning, skolstart, födelsedagsfirande, gäster, flyttkartonger, värmepumpar etc etc. Huvudvärken växte i takt med timmarna som gick. Vid fika gick jag iväg och köpte mig en drickyoghurt. Pratade inte med så många denna dag, dels för att det inte gavs tillfälle, men också för att jag inte var på topp. Mötet skulle avslutas kl 14 då de skulle äta lunch. Strax före 13 gav jag upp. Körde hemåt och mådde riktigt dåligt. Hämtade R som fick köra hem medan jag halvsov i bilen. Hemma gick jag rätt i säng och överraskande nog somnade jag på studs.
J kom hem från skolan glad som en lärka, men undrade om han skulle få gå på fritids eller ej. De andra barnen går dit och han längtade! Vi visste att det var kö och hade inte fått besked på att han kommit in. Det skulle dock finnas någon sorts fritidsklubb som var gratis och dit alla var välkomna. Skillnaden mot vanliga fritids är att de inte håller lika noggrann uppsikt över barnen. R och J gick dit för att kolla läget. Det var jättefint och personalen väldigt trevlig. J kände sig lite "lost", MEN valde, starkt nog, att stanna kvar en stund när R gick hem. LYCKOKAST! Han hade hittat någon att leka med efter en stund. De hade kört sparkcykel och massa annat. Han kom hem två timmar senare GENOMSVETT och ÖVERLYCKLIGT deklarerandes att han INTE ville att det skulle vara helg, för han ville tillbaka så fort som möjligt! Sedan dess har han varit där efter skolan varje dag och han ÄLSKAR det. Han är superbra på att hålla tiden, så han kommer alltid hem den tid vi bestämt (helst så sent som möjligt) och varje gång är han svettig av att ha spelat badminton, sparkcyklat eller något annat. Igår hade han visst klättrat i en lyktstolpe och en lärare var imponerad! Väldig kontrast för oss, jag hade väntat mig en rejäl tillsägelse... Mycket mycket energi har vår son i alla fall!
Malin hade också en bra dag. Hade träffat flera lärare och gillade alla. Spanskläraren var den bästa lärare hon har haft NÅGONSIN!! Igår sa hon att NO-läraren var hennes bästa lärare. L och jag kontrade då med något om spanskläraren, varpå M sa att hon ändrat sig lite och jag diplomatiskt sa att det visade ju bara hur bra NO-läraren är :) !!
När jag vaknade var huvudvärken borta och alla samlades till middag och efter det hade vi vårt första FREDAGSMYS i nya huset! En vecka hade avklarats med bravur! En helg framför oss innan R skulle tillbaka till England.
Jag är SÅ glad över att jag kom iväg till LCI-konferensen även om det hade sitt pris. Nu är jag mycket inspirerad att åka igen nästa år och skulle vilja ta med hela familjen. Då är konferensen i AFRIKA, det vore väl något ;) ?!
Catharina, jättekul att höra hur det är på andra skolor! Vad är det som gör att så många 6:or bytt skola? Jag håller med om att det är bra så länge 6:orna får vara kvar på "mellanstadiet"! Jag är stort fan av montessori, men det måste vara svårt om klasserna blir så små. Varför väljer inte fler det?
IDAG gick det att ladda in lite bilder här. Kors i taket! Om ni vill, kan ni rulla ner och se några få som jag lagt in. Det kommer mer efter hand och framför allt när det går lite fortare...
Kram alla, Ingrid
LC's motto är "Friendship and Service" och det visade Camilla verkligen prov på. Hon svarade direkt att jag var välkommen till invigningen, att jag kunde se paraden samt att förhandlingarna var öppna för alla. Däremot kunde hon inte ordna "pass" till mig för måltider, middagar och fester. SÅKLART inte! Jag förväntade mig inte att hon som var så fullbokad skulle göra några extraarrangemang för mig utan blev bara jätteglad att hon svarade mig.
Med råg i ryggen skrev jag sedan i natten (det var den natten då R varit iväg och "köpt" tillfälliga gigabytes till mig ;) ), till min gamla LC-klubb och berättade att jag var tillbaka i landet och ser fram emot att träffa dem snart igen. Frågade samtidigt om de hade planer på att åka upp till LCI-invigningen och se paraden. TYVÄRR skulle ingen av dem det. SÅ tokiga de är som inte tog chansen att få en liten smula av häftiga LCI, när det var SÅ nära. De insåg nog försent att det var en dum prioritering, istället hade de på torsdagen höstens första möte och styrde då kosan till Malmöfestivalen... ja ja tjejer ;) .
MEN några gamla hängivna godingar hörde mitt anrop och två f d eLCor sa att de skulle dit och erbjöd mig att åka med dem. Jättesnällt och VÄLDIGT kul! R var på jobbkonferens och skulle komma hem sent. L skulle träffa sin kompis Emilia och tillsammans skulle de till Malmöfestivalen bl a för att se Timbuktu. De tog tåget dit tillsammans. Malin lovade att hålla ställningarna hemma med Johan och se till att han kom i säng när han skulle. SUPERSNÄLLT!
Klockan 16 kom Anette och Annika och hämtade mig. Jag hade inte sett någon av dem på många år, så det var perfekt att vi hade lite tid för uppdateringar i bilen. Annika var chaufför och körde oss säkert, hon är uppvuxen i Helsingborg, vilket underlättade ännu mer eftersom hon därmed hade järnkoll på var vi skulle.
Första stopp var Mariakyrkan. Så fort vi kom dit fick jag syn på massor av bekanta ansikten. Kramar och glada tillrop avlöste varandra. Jag var verkligen jätteglad att jag prioriterat att göra detta MITT i det totala flyttkaoset, för det var verkligen "once in a lifetime". Även om jag inte själv varit med på ett LCI tidigare, så vet jag ganska väl hur det går till. Första dagen på invigningen är det folkdräkt som gäller. MEN med ganska flexibla ramar. De kan vara mer eller mindre traditionella. Det är en FANTASTISK syn med alla dessa olika kläder, speciellt när de inom länderna koordinerat sig och alla tjejerna matchar varandra.
Vi fick bra platser i kyrkan och den var PROPPFULL! När kantorn började spela Mamma Mia på kyrkorgeln och alla ställde sig upp och spontansjöng samt viftade med flaggor och annat, reste sig håren på mina armar. MÄKTIGT är ett understatement!
Prästen, en före detta eLCa, höll invigningstal. Camilla, konferensansvarig hälsade välkomna och berättade om nödutgångar och rökning (alla deltagare lärde sig under dagarna att det är mycket lagar i Sverige, fast jag vet ju att det är ännu värre i England ;) ). LCI presidenten, en URHÄRLIG tjej från Israel, pratade och tackade lite folk. Sedan kom ett gäng killar och sjöng acappella vilket med akustiken i kyrkan var überfint.
Snart vällde alla ur kyrkan, jag hjälpte till med lite banderoller, en från varje land fick en landsskylt och de radade upp sig som vid en OS-invigning för parad genom Helsingborg. På tal om OS, sa Camilla i sitt tal att hon tittat på OS på TV och funderat på "varför man behöver åka till OS, när man kan uppleva det HÄR!". "Varför välja?", tänkte jag ;)) .
Mina resekompisar och jag var inte klädda i snygga folkdräkter, varken moderna eller klassiska, så vi gick inte med i tåget. Istället gensköt vi dem på ett antal ställen och tittade, vinkade och fotograferade. Massor av allmänhet tittade och log och undrade vad det var för ett spektakel som kommit till byn. Vi fick den finfina uppgiften att sprida lite allmänkunskap om LC och världskonferensen som kommit till staden. Det tyckte alla var intressant.
Enligt mig var de afrikanska tjejerna i sina färgglada kläder samt finskorna (inte fin-skorna, utan finsk-orna) i sina Marimekko-kläder finast. Jag letade i det stora gänget med danska eLCor, men såg ingen jag kände. Jag hade frågat om någon av dem i min klubb där skulle dit, men det skulle de inte, däremot var där en del andra som jag känner igen lite grand.
NU kom kvällens överraskning (jag hade fått veta den i bilen). Jag var redo att åka hem till M och J, skulle dessutom hämta L i Malmö senare på kvällen, men NIX. Mitt resesällskap hade planerat att gå ut och äta, för att prata och umgås (de är vänner sedan länge). Jag borde tagit reda på det från början. Det var en superbra idé, men den passade inte riktigt in i mitt tidsschema, men jag fick träning i att "go with the flow". Vi gick längs vattnet, förbi fina Bo99 (jag mindes hur vi var på den bomässan med M några veckor gammal (så typiskt oss!) och L 2,5 år som i en kö undrade varför flintskallige mannen framför oss inte hade något hår :)) ). Annika rekommenderade en bra restaurang som serverade en UNDERBAR fisksoppa. Det blev en riktigt trevlig kväll och pratstund.
Hemma kl 22.30. M dödstrött väntande. J sov, men tittade upp då jag kom. Jag stressad till Malmö, men M ville INTE vara kvar själv hemma längre. Anette hade sin familj vid Timbuktu och ville ansluta med dem. Alltså åkte Anette, M och jag i vår bil till Malmö. Det kändes inte 100 att lämna J, speciellt inte efter att han tittat upp då jag kom, men som tur var sov han hela tiden. L väntade på stationen, kall och blöt (det hade regnat och hon kom direkt från skolan så hon hade ingen jacka). Anette fick inte kontakt med sin familj. L sa att det var ingen mobiltelefonkontakt vid scenen. Vi ringde R som sagt att han skulle komma hem vid midnatt och frågade om han ville åka med "23-taxin" och det ville han gärna, så vi plockade honom också (som tur var hade vi Anette med som guide där vägarna i Malmö ändrats sedan jag körde där sist). Det blev full bil hem :) . Anette "råkar" bo på samma ställe som dit vi flyttat och det är SÅ kul!
Nästa dag var fredag. LCI skulle fortsätta i flera dagar. Denna dag var den seriösa delen och den sista chansen att delta för en eftersläntare som jag. Det var förhandlingar. Jag var TRÖTT, men bestämde mig ändå för att åka dit. Ensam denna gång, andra människor ARBETAR ju :) ! Under förhandlingarna är det HATT som gäller (eller mer brett: huvudbonad), mer eller mindre seriösa och tävling är det dessutom, fast det tar nog inte så många så seriöst. Jag hittade min Ascot-hatt ;) och körde iväg, något sen eftersom vi hade en glasmästare på besök tidigt på morgonen och sedan skulle jag droppa R på jobbet. Smög in i konserthusets fina lokal och satte mig längst bak.
Oj oj oj, så pampigt när de spelade nationalsången för Sverige och Israel. Vi är ju inte vana vid den sortens traditioner. På konferensen var en danska med som var LCI-president för många år sedan (hon fick också äran att i år vara hattdomare) och därför spelades även den danska nationalsången och danskorna sjöng för FULL hals.
Massor av saker avhandlades under förhandlingarna. LCI presidenten berättade om saker de gjort under året och ett antal välgörenhetsprojekt är SÅ stora och imponerande. Fantastiskt. Botswana är nu ett nytt LC-land och tjejerna därifrån var uppe på scen och fick stående ovationer. Två nya tjejer som kandiderade till LCI presidentsposten presenterade sig, en från Belgien och en från Sydafrika.
Återigen var jag SÅÅÅÅ glad att jag åkt dit, men den första veckan i Sverige började ta ut sin rätt. Flytt, anställningsintervju, inskrivning, skolstart, födelsedagsfirande, gäster, flyttkartonger, värmepumpar etc etc. Huvudvärken växte i takt med timmarna som gick. Vid fika gick jag iväg och köpte mig en drickyoghurt. Pratade inte med så många denna dag, dels för att det inte gavs tillfälle, men också för att jag inte var på topp. Mötet skulle avslutas kl 14 då de skulle äta lunch. Strax före 13 gav jag upp. Körde hemåt och mådde riktigt dåligt. Hämtade R som fick köra hem medan jag halvsov i bilen. Hemma gick jag rätt i säng och överraskande nog somnade jag på studs.
J kom hem från skolan glad som en lärka, men undrade om han skulle få gå på fritids eller ej. De andra barnen går dit och han längtade! Vi visste att det var kö och hade inte fått besked på att han kommit in. Det skulle dock finnas någon sorts fritidsklubb som var gratis och dit alla var välkomna. Skillnaden mot vanliga fritids är att de inte håller lika noggrann uppsikt över barnen. R och J gick dit för att kolla läget. Det var jättefint och personalen väldigt trevlig. J kände sig lite "lost", MEN valde, starkt nog, att stanna kvar en stund när R gick hem. LYCKOKAST! Han hade hittat någon att leka med efter en stund. De hade kört sparkcykel och massa annat. Han kom hem två timmar senare GENOMSVETT och ÖVERLYCKLIGT deklarerandes att han INTE ville att det skulle vara helg, för han ville tillbaka så fort som möjligt! Sedan dess har han varit där efter skolan varje dag och han ÄLSKAR det. Han är superbra på att hålla tiden, så han kommer alltid hem den tid vi bestämt (helst så sent som möjligt) och varje gång är han svettig av att ha spelat badminton, sparkcyklat eller något annat. Igår hade han visst klättrat i en lyktstolpe och en lärare var imponerad! Väldig kontrast för oss, jag hade väntat mig en rejäl tillsägelse... Mycket mycket energi har vår son i alla fall!
Malin hade också en bra dag. Hade träffat flera lärare och gillade alla. Spanskläraren var den bästa lärare hon har haft NÅGONSIN!! Igår sa hon att NO-läraren var hennes bästa lärare. L och jag kontrade då med något om spanskläraren, varpå M sa att hon ändrat sig lite och jag diplomatiskt sa att det visade ju bara hur bra NO-läraren är :) !!
När jag vaknade var huvudvärken borta och alla samlades till middag och efter det hade vi vårt första FREDAGSMYS i nya huset! En vecka hade avklarats med bravur! En helg framför oss innan R skulle tillbaka till England.
Jag är SÅ glad över att jag kom iväg till LCI-konferensen även om det hade sitt pris. Nu är jag mycket inspirerad att åka igen nästa år och skulle vilja ta med hela familjen. Då är konferensen i AFRIKA, det vore väl något ;) ?!
Catharina, jättekul att höra hur det är på andra skolor! Vad är det som gör att så många 6:or bytt skola? Jag håller med om att det är bra så länge 6:orna får vara kvar på "mellanstadiet"! Jag är stort fan av montessori, men det måste vara svårt om klasserna blir så små. Varför väljer inte fler det?
IDAG gick det att ladda in lite bilder här. Kors i taket! Om ni vill, kan ni rulla ner och se några få som jag lagt in. Det kommer mer efter hand och framför allt när det går lite fortare...
Kram alla, Ingrid
tisdag 4 september 2012
Skolstart
ÄNTLIGEN var det dags för skola för de båda yngsta. J hade väntat SÅ och var full av förväntan. Han började kl 8.30. M började kl 10. Jag följde med J och trodde bara jag skulle droppa honom, men alla andra föräldrar följde med sina små arvingar (hade inte J varit yngst av våra tre, hade jag förmodligen skrivit "sina stora barn"), in i klassrummet, så då gjorde förstås jag det också.
Förutom J var det en annan ny kille som också hette J :) . Han bytte skola från en annan i grannbyn. Övriga barn kom från olika 3:or där de gått förra året, men alla kände någon. Det var givna sittplatser och vår son hamnade längst fram. Vi fick veta att läraren var sjukskriven och att de skulle ha en vikarie minst fram till jul. Vikarien är en man med argentinska rötter, men han är uppvuxen i Skåne. Han var FANTASTISK! Så rolig och han hade en bra kontakt med barnen. Han började med en frågesport om sig själv.
Exempel: "Vad var mitt första arbete?"
1. Sophämtare X. Servitör 2. Kundvagnsplockare
Svaret var 2. Han berättade att han fick 50 kr i timmen varpå något barn sa att då skulle han ju plocka vagnar så långsamt han kunde. Läraren skrattade och sa att han inte hade kommit på det.
Det delades ut papper och informerades om allt möjligt. Efter ungefär en timme var det dags att gå och lyssna på rektorn i aulan och då gick jag hem. Hade gärna stannat kvar, men hemma hade M redan börjat bli undrande över var jag var eftersom jag skulle hänga med henne kl 10 och borde varit tillbaka för länge sedan.
Strax innan 10 gick M och jag till skolan. Samma ställe som där J är, men i ett annat hus. M som varit SÅ cool, var plötsligt riktigt nervös. Helt förståeligt. Ny och ett år yngre än de andra, även om det inte syns utanpå. Jag var dock säker på att det skulle gå bra och sa hej till henne. Hon försvann ner i korridoren.
Jag KUNDE gått tillbaka till J's klass. Föräldrarna fick vara med hela dagen om de ville. J tyckte dock inte jag skulle vara där och jag ville absolut respektera att han försöker klara sig och etablera sig själv. Dessutom fanns det ju LITE att ta tag i på hemmafronten, alltså gick jag till huset med planen att gå tillbaka till J en stund innan de slutade.
Det jag reagerade på i J's klass var ALLA märkeskläder! Visserligen skulle de FOTOGRAFERAS redan första dagen (väldigt ovanligt!), men ändå. Jag har nog inte sett så många Polo Ralph Lauren och Hilfiger kläder under alla våra skolår tillsammans där vi bodde förut, som jag nu såg i en och samma klass. Inget jag hoppade högt över och det gällde framför allt KILLARNA, märkligt nog. Blir intressant att se hur det ser ut i vardagen framöver...
Tystnad, sommarlovet var över och huset var alldeles TYST. Flyttkartonger isolerar väldigt bra, så inget ljud trängde in från något håll. Gjorde ett ryck i köket och vid kl 13 var jag tillbaka i J's klass. Han BLÄNGDE på mig och undrade varför JAG var tillbaka. Under förmiddagen var VÄLDIGT många föräldrar på plats. Nu var det bara de nya killarna J & J's mammor som var där :) . Klassen höll på att gå igenom sitt schema, såg till att alla förstod hur man läser det. Väldigt bra. Vår son hade handen i luften mest hela tiden och FÖRMODLIGEN pratade han mest av alla, MEN till hans försvar kan sägas att han aldrig pratar utan att ha fått ordet. Han hänvisade till sin favoritsite "Brainpop" när det gällde kunskap om var drömmar kommer ifrån och när läraren frågade om första skoldagen levt upp till förväntningarna var det nog inte svårt att tolka J's uttalande när han sa att han tyckte skolan skulle börja klockan 7, för han vaknar så tidigt och då vill han gå till skolan direkt. En annan kille deklarerade att han skulle vilja börja kl 14 och sluta kl 14. Jag undrar hur snabbt det tänket kommer få inflytande över vår sons inställning till skolan...
Vi gick (J cyklade lyckligt) hem och där väntade en "förtvivlad" M. "VAR har ni varit?", undrade hon. De skulle slutat kl 14, men hade fått sluta tidigare. (Med risk för att verka tjatig, så är det här med håltimmar och att få sluta tidigare något helt nytt för oss. I England åkte barnen skolbuss och inte en minut av skollektionerna försummades. Jag tror inte L har haft en enda håltimme på två år och har hon det så är det MAX en eller två gånger.) M visste såklart inte att jag skulle vara med J sista timmen på dagen, så hon hade väntat en stund utan att kunna komma in. HUR skulle jag kunna veta att de skulle få gå hem tidigare FÖRSTA dagen?
Nåväl, viktigare var att M hade haft en SUPERBRA första dag i skolan. Tjejerna som tog hand om M då hon var och hälsade på en dag i våras, går i hennes klass och de var riktigt trevliga tyckte M. Det är få tjejer i klassen, så alla verkar hänga ihop. Nya kamraterna delar glatt med sig av tips om allt från att man ska lägga upp lite på tallriken på hemkunskapen om man inte gillar maten, för man bör äta upp allt, till vad man bör veta om lärare och andra elever. Med tanke på att tjejer i högstadiet ibland kan ha sina sidor är vi oändligt glada och tacksamma över att M haft sådan tur. Rektorn hade redan innan sagt att det var en bra klass och hon hade helt rätt. Efter ytterligare en dryg vecka i skolan säger M att hennes klass verkar vara den bästa av alla 8:orna. Naturligtvis är hon partisk, men vem bryr sig, det är ju TOPPEN att hon känner så.
För L's del var det dags att börja åka buss till skolan. För att hon skulle hitta första gången åkte R med henne denna morgon då jag var upptagen med de andra. SÅ skönt att R var KVAR hos oss! Han visste inte heller exakt hur bussen gick, men de kom fram och efter att L gått till sin skola åkte R vidare till Malmö där han hade konferens under dagen. Bussen hem fixade L fint och andra skoldagen hade de träffat flera av sina ämneslärare av vilka L tyckte de flesta verkade riktigt bra.
Ett hus vi kände att vi skulle trivas i och tre barn som var nöjda med sina nya skolor. DET var SÅ mycket bättre än jag vågat hoppas på och det gjorde att hemflytten genast kändes betydligt bättre. Saknaden efter England försvann inte, men alternativet kändes inte så dumt utan tvärtom ganska lovande.
Astrid, det är verkligen inte KLOKT vad tiden springer iväg!! Skönt att bara stå bredvid nu och heja på barnbarnet vad han än väljer och inte behöva känna föräldraransvar och råda dem på bästa tänkbara sätt :) .
Ingrid
 |
| Första skoldagen. Jo, han använder cykelhjälm varje dag! Ser ut som om han behöver en större cykel... :) |
Exempel: "Vad var mitt första arbete?"
1. Sophämtare X. Servitör 2. Kundvagnsplockare
Svaret var 2. Han berättade att han fick 50 kr i timmen varpå något barn sa att då skulle han ju plocka vagnar så långsamt han kunde. Läraren skrattade och sa att han inte hade kommit på det.
Det delades ut papper och informerades om allt möjligt. Efter ungefär en timme var det dags att gå och lyssna på rektorn i aulan och då gick jag hem. Hade gärna stannat kvar, men hemma hade M redan börjat bli undrande över var jag var eftersom jag skulle hänga med henne kl 10 och borde varit tillbaka för länge sedan.
 |
| Malin redo för skolstart. Det är verkligen enastående bilder vi fick till i år... |
Jag KUNDE gått tillbaka till J's klass. Föräldrarna fick vara med hela dagen om de ville. J tyckte dock inte jag skulle vara där och jag ville absolut respektera att han försöker klara sig och etablera sig själv. Dessutom fanns det ju LITE att ta tag i på hemmafronten, alltså gick jag till huset med planen att gå tillbaka till J en stund innan de slutade.
Det jag reagerade på i J's klass var ALLA märkeskläder! Visserligen skulle de FOTOGRAFERAS redan första dagen (väldigt ovanligt!), men ändå. Jag har nog inte sett så många Polo Ralph Lauren och Hilfiger kläder under alla våra skolår tillsammans där vi bodde förut, som jag nu såg i en och samma klass. Inget jag hoppade högt över och det gällde framför allt KILLARNA, märkligt nog. Blir intressant att se hur det ser ut i vardagen framöver...
Tystnad, sommarlovet var över och huset var alldeles TYST. Flyttkartonger isolerar väldigt bra, så inget ljud trängde in från något håll. Gjorde ett ryck i köket och vid kl 13 var jag tillbaka i J's klass. Han BLÄNGDE på mig och undrade varför JAG var tillbaka. Under förmiddagen var VÄLDIGT många föräldrar på plats. Nu var det bara de nya killarna J & J's mammor som var där :) . Klassen höll på att gå igenom sitt schema, såg till att alla förstod hur man läser det. Väldigt bra. Vår son hade handen i luften mest hela tiden och FÖRMODLIGEN pratade han mest av alla, MEN till hans försvar kan sägas att han aldrig pratar utan att ha fått ordet. Han hänvisade till sin favoritsite "Brainpop" när det gällde kunskap om var drömmar kommer ifrån och när läraren frågade om första skoldagen levt upp till förväntningarna var det nog inte svårt att tolka J's uttalande när han sa att han tyckte skolan skulle börja klockan 7, för han vaknar så tidigt och då vill han gå till skolan direkt. En annan kille deklarerade att han skulle vilja börja kl 14 och sluta kl 14. Jag undrar hur snabbt det tänket kommer få inflytande över vår sons inställning till skolan...
Vi gick (J cyklade lyckligt) hem och där väntade en "förtvivlad" M. "VAR har ni varit?", undrade hon. De skulle slutat kl 14, men hade fått sluta tidigare. (Med risk för att verka tjatig, så är det här med håltimmar och att få sluta tidigare något helt nytt för oss. I England åkte barnen skolbuss och inte en minut av skollektionerna försummades. Jag tror inte L har haft en enda håltimme på två år och har hon det så är det MAX en eller två gånger.) M visste såklart inte att jag skulle vara med J sista timmen på dagen, så hon hade väntat en stund utan att kunna komma in. HUR skulle jag kunna veta att de skulle få gå hem tidigare FÖRSTA dagen?
Nåväl, viktigare var att M hade haft en SUPERBRA första dag i skolan. Tjejerna som tog hand om M då hon var och hälsade på en dag i våras, går i hennes klass och de var riktigt trevliga tyckte M. Det är få tjejer i klassen, så alla verkar hänga ihop. Nya kamraterna delar glatt med sig av tips om allt från att man ska lägga upp lite på tallriken på hemkunskapen om man inte gillar maten, för man bör äta upp allt, till vad man bör veta om lärare och andra elever. Med tanke på att tjejer i högstadiet ibland kan ha sina sidor är vi oändligt glada och tacksamma över att M haft sådan tur. Rektorn hade redan innan sagt att det var en bra klass och hon hade helt rätt. Efter ytterligare en dryg vecka i skolan säger M att hennes klass verkar vara den bästa av alla 8:orna. Naturligtvis är hon partisk, men vem bryr sig, det är ju TOPPEN att hon känner så.
För L's del var det dags att börja åka buss till skolan. För att hon skulle hitta första gången åkte R med henne denna morgon då jag var upptagen med de andra. SÅ skönt att R var KVAR hos oss! Han visste inte heller exakt hur bussen gick, men de kom fram och efter att L gått till sin skola åkte R vidare till Malmö där han hade konferens under dagen. Bussen hem fixade L fint och andra skoldagen hade de träffat flera av sina ämneslärare av vilka L tyckte de flesta verkade riktigt bra.
Ett hus vi kände att vi skulle trivas i och tre barn som var nöjda med sina nya skolor. DET var SÅ mycket bättre än jag vågat hoppas på och det gjorde att hemflytten genast kändes betydligt bättre. Saknaden efter England försvann inte, men alternativet kändes inte så dumt utan tvärtom ganska lovande.
Astrid, det är verkligen inte KLOKT vad tiden springer iväg!! Skönt att bara stå bredvid nu och heja på barnbarnet vad han än väljer och inte behöva känna föräldraransvar och råda dem på bästa tänkbara sätt :) .
Ingrid
Vi har en gymnasietjej!
Mindre än en vecka efter att vi flyttat hem från England var det dags för L att börja gymnasiet! Själv menar hon (helt riktigt) att hon redan gått på gymnasiet ett tag, speciellt eftersom hon redan gått detta skolår på High School i England, MEN för mig var det ändå känslan av att "OJ nu har vi en tjej så stor att hon går på gymnasiet!".
Curlingmamman körde henne till skolan första dagen, med ursäkten att hon faktiskt inte alls hittar lika bra som de andra, med tanke på att vi kommer utifrån. Denna morgon ÖPPNADE sig himlen och mer regn än så, kan inte falla inom en halvtimme. Det kändes som det definitiva och tydliga tecknet på att sommarlovet var slut. Språngmarch in på skolan där elever vällde in från alla håll. Ettorna såg lagom förvirrade ut och tittade alla på de uppsatta klasslistorna där de förhoppningsvis hittade sitt namn samt var de skulle samlas. De flesta skulle till aulan, men IB-eleverna skulle ha sin introduktion på engelska och var inte så många, så de skulle till musiksalen. Det är två parallellklasser som startar samtidigt på IB. L ska gå i A och bredvid oss stod en tjej som uppenbart sökte kontakt med oss och frågade L vilken klass hon skulle gå i samt om hon hittade till musiksalen. Tjejen hade en storasyster på skolan, så hon hade koll på lokalerna. Denna tjej var till förväxling lik en tjej i L's engelska skola och det är en tjej som L inte har så mycket gemensamt med, så jag såg direkt att L var skeptisk (hon är dock väldigt väluppfostrad och just mot alla hon möter, så ingen annan än en mor kunde se det ;) ). Jag lämnade henne där och de båda tjejerna gav sig iväg tillsammans.
Hemma tänkte jag mest på L hela dagen, men jag fick ändå försöka få liv i de två sömntutorna som låg hemma. Nu VAR det verkligen dags att få lite gjort i huset. Annars fanns det en viss risk för att lådorna skulle cementeras på sina platser. Jag skickade ut M och L i trädgården för att plocka upp äpplena på marken och slänga i trädgårdstunnan. DET var inte populärt. Insåg att våra barn är OERHÖRT rädda för att få "skit under naglarna". Gamla äpplen, hur farligt kan det vara på en skala??? Själv var jag mest orolig för getingar som skulle kunna attackera dem. M blängde på mig med ögon som tydligt undrade hur jag kunde utsätta henne för något SÅ fruktansvärt som detta. Jag kunde inte ta det problemet på allvar, men tipsade dem om att använda ett verktyg att ta äpplena med om det var SÅ äckligt :) . Vi måste definitivt fundera på hur våra barn ska härdas så som vi gjorde genom att släpa latrinsäckar, städa toaletter, rensa ogräs och skära bort mögliga kanter på osten.
På eftermiddagen hämtade jag R och vi körde i full karriär till IKEA där vi av en mycket hjäpsam och trevlig tjej fick hjälp med de saknade delarna till M's byrå. Vi köpte speglar till M's rum och lite annat smått och gott. Därefter åkte vi och hämtade L efter hennes första skoldag. Allt hade gått bra. Tjejen hon gått med på morgonen hade verkligen varit precis som sin like i England och det fanns en tjej till i klassen med samma intresse. Dessa båda hade diskuterat dataspel och annat HELA dagen. L hade hittat några andra tjejer som verkade trevliga, men framför allt hade hon hittat en australiensisk kille som bor i byn bredvid oss och han fick hon direkt bra kontakt med. En tjej var (ville vara) coolast i klassen och hon verkade känna sig "hotad" från flera håll. L sa att coola tjejen gärna ville vara med australiensaren, men samtidigt hålla distans till L. Hade varit lite komiskt. De hade haft en LÅNG rast mitt på dagen, för lärarna hade sagt att de inte trodde de skulle orka så mycket första dagen.... "Godkänt", skulle jag sammanfatta L's omdöme av första dagen.
Hemma gjorde vi färdigt Malins byrå och möblerade om hennes rum så att det blev mycket bättre. Jag kunde tänkt mig ännu en alternativ möblering, men M fick bestämma och hon blev och är, SÅ nöjd.
Denna kväll var måttet rågat. INGET NÄT! Desperationen var ett faktum och tålamodet slut. Redan tidigare hade de utlovat ekonomisk kompensation till oss för försenad uppkoppling, men det HJÄLPTE inte särskilt mycket. Inget argument vi kunde använda oss av i våra nödvändiga uteblivna kontakter. FEM dagar istället för max 24 timmar är för stor skillnad. R for iväg och köpte ett memorystick med ett antal gigabyte så vi kunde sätta igång med de mest akuta sakerna. Grannarnas nät var inte tillräckligt pålitligt... SÅ skönt när alla var i säng och jag kunde börja dänga iväg alla mina eftersatta mail! NÄSTA dag blev vi äntligen inkopplade och fick det efterlängtade "riktiga" nätet. Det har dock varit rätt instabilt hela tiden sedan dess...
Bilder till detta inlägg blir det inte (inte just nu i alla fall). Jag hade SÅ mycket problem med datorn igår att jag nästan blev deprimerad och den fungerar inte mycket bättre idag. Jag kopplar av från datorn med en TV som inte fungerar, flyttkartonger, misslyckade kontaktförsök med R samt bensinmackar som inte tar mitt engelska betalkort. Det känns inte som om jag valt bästa medicinen...
Mitt mantra är: "efter regn kommer sol". :)
Ingrid
Curlingmamman körde henne till skolan första dagen, med ursäkten att hon faktiskt inte alls hittar lika bra som de andra, med tanke på att vi kommer utifrån. Denna morgon ÖPPNADE sig himlen och mer regn än så, kan inte falla inom en halvtimme. Det kändes som det definitiva och tydliga tecknet på att sommarlovet var slut. Språngmarch in på skolan där elever vällde in från alla håll. Ettorna såg lagom förvirrade ut och tittade alla på de uppsatta klasslistorna där de förhoppningsvis hittade sitt namn samt var de skulle samlas. De flesta skulle till aulan, men IB-eleverna skulle ha sin introduktion på engelska och var inte så många, så de skulle till musiksalen. Det är två parallellklasser som startar samtidigt på IB. L ska gå i A och bredvid oss stod en tjej som uppenbart sökte kontakt med oss och frågade L vilken klass hon skulle gå i samt om hon hittade till musiksalen. Tjejen hade en storasyster på skolan, så hon hade koll på lokalerna. Denna tjej var till förväxling lik en tjej i L's engelska skola och det är en tjej som L inte har så mycket gemensamt med, så jag såg direkt att L var skeptisk (hon är dock väldigt väluppfostrad och just mot alla hon möter, så ingen annan än en mor kunde se det ;) ). Jag lämnade henne där och de båda tjejerna gav sig iväg tillsammans.
Hemma tänkte jag mest på L hela dagen, men jag fick ändå försöka få liv i de två sömntutorna som låg hemma. Nu VAR det verkligen dags att få lite gjort i huset. Annars fanns det en viss risk för att lådorna skulle cementeras på sina platser. Jag skickade ut M och L i trädgården för att plocka upp äpplena på marken och slänga i trädgårdstunnan. DET var inte populärt. Insåg att våra barn är OERHÖRT rädda för att få "skit under naglarna". Gamla äpplen, hur farligt kan det vara på en skala??? Själv var jag mest orolig för getingar som skulle kunna attackera dem. M blängde på mig med ögon som tydligt undrade hur jag kunde utsätta henne för något SÅ fruktansvärt som detta. Jag kunde inte ta det problemet på allvar, men tipsade dem om att använda ett verktyg att ta äpplena med om det var SÅ äckligt :) . Vi måste definitivt fundera på hur våra barn ska härdas så som vi gjorde genom att släpa latrinsäckar, städa toaletter, rensa ogräs och skära bort mögliga kanter på osten.
På eftermiddagen hämtade jag R och vi körde i full karriär till IKEA där vi av en mycket hjäpsam och trevlig tjej fick hjälp med de saknade delarna till M's byrå. Vi köpte speglar till M's rum och lite annat smått och gott. Därefter åkte vi och hämtade L efter hennes första skoldag. Allt hade gått bra. Tjejen hon gått med på morgonen hade verkligen varit precis som sin like i England och det fanns en tjej till i klassen med samma intresse. Dessa båda hade diskuterat dataspel och annat HELA dagen. L hade hittat några andra tjejer som verkade trevliga, men framför allt hade hon hittat en australiensisk kille som bor i byn bredvid oss och han fick hon direkt bra kontakt med. En tjej var (ville vara) coolast i klassen och hon verkade känna sig "hotad" från flera håll. L sa att coola tjejen gärna ville vara med australiensaren, men samtidigt hålla distans till L. Hade varit lite komiskt. De hade haft en LÅNG rast mitt på dagen, för lärarna hade sagt att de inte trodde de skulle orka så mycket första dagen.... "Godkänt", skulle jag sammanfatta L's omdöme av första dagen.
Hemma gjorde vi färdigt Malins byrå och möblerade om hennes rum så att det blev mycket bättre. Jag kunde tänkt mig ännu en alternativ möblering, men M fick bestämma och hon blev och är, SÅ nöjd.
 |
| Ny byrå på plats. Infasningen på väggen till vänster väntar på speglar... |
Denna kväll var måttet rågat. INGET NÄT! Desperationen var ett faktum och tålamodet slut. Redan tidigare hade de utlovat ekonomisk kompensation till oss för försenad uppkoppling, men det HJÄLPTE inte särskilt mycket. Inget argument vi kunde använda oss av i våra nödvändiga uteblivna kontakter. FEM dagar istället för max 24 timmar är för stor skillnad. R for iväg och köpte ett memorystick med ett antal gigabyte så vi kunde sätta igång med de mest akuta sakerna. Grannarnas nät var inte tillräckligt pålitligt... SÅ skönt när alla var i säng och jag kunde börja dänga iväg alla mina eftersatta mail! NÄSTA dag blev vi äntligen inkopplade och fick det efterlängtade "riktiga" nätet. Det har dock varit rätt instabilt hela tiden sedan dess...
Bilder till detta inlägg blir det inte (inte just nu i alla fall). Jag hade SÅ mycket problem med datorn igår att jag nästan blev deprimerad och den fungerar inte mycket bättre idag. Jag kopplar av från datorn med en TV som inte fungerar, flyttkartonger, misslyckade kontaktförsök med R samt bensinmackar som inte tar mitt engelska betalkort. Det känns inte som om jag valt bästa medicinen...
Mitt mantra är: "efter regn kommer sol". :)
Ingrid
måndag 3 september 2012
Nytt bibliotek, inför skolstarten & poolvärmepump
Bilder minsann! Nu har jag börjat få in lite foton här och var. Något konstigt är det med vår dator. Eller någon annanstans. Det tar KOPIÖST mycket tid att ladda in bilder här och ibland fungerar det inte över huvud taget. Jag är dock optimist och tror att detta är en mjukstart som så småningom kommer att kulminera med MASSOR av fina bilder från både det ena och andra som vi gjort. Vi håller tummarna för det. Idag glädjer jag mig åt att ha fått in några bilder här och där. :)
Fyra dagar efter inflyttningen var det dags för något jag sett fram emot, nämligen ett besök på nya ortens bibliotek :) ! Ni som känner mig, vet att jag älskar bibliotek. Det här är ganska nybyggt, mycket modernt och har ett toppenläge. Att vänta hela FYRA dagar var en utmaning.
Det var förstås inte det enda som stod på agendan denna dag, utan först skulle vi till kommunen för L's räkning. Jag tog henne och J med mig och så promenerade vi till centrum. Det är inte långt och så fick vi chansen att se lite av våra närmaste omgivningar. L behöver busskort för att komma till sin gymnasieskola och det står kommunen för, men det måste ansökas om, så det var vad vi skulle göra. Vi skulle också tala om huruvida hon skulle äta skolmat och i så fall fylla i en blankett där vi lovade att betala 500 kr per termin för det. Fyndpris! L var inte säker på om hon ville äta skolmaten. Tjena! Jag talade om att ALLA äter skolmaten i Sverige och fick hyfsat stöd från kommuntanten som sa att 80% av eleverna anmälde sig hos dem. Jag sa att det var nästan "alla" och att de resterande 20 hade förmodligen orsaker till att inte äta och att hennes klasskompisar med ALL säkerhet skulle äta skolmaten. Jag tror framtiden visade att jag hade ganska rätt :) .
L gick hem då J och jag gick till biblioteket. Där träffade vi en synnerligen trevlig bibliotikarie som hjälpte mig att skaffa bibbakort. Efter en stund gjorde J det också, lika bra när vi ändå var igång. Byggnaden ser väldigt stor ut och det förvånade mig att bokavdelningarna inte var större än de var. Det är RYMDEN som gör det, fruktansvärt högt i tak :) . På vårt förra bibliotek var böckerna indelade i "låg-, mellan- och högstadieböcker", tre åldersgrupper. Här var de båda senare satta tillsammans. Jag framförde att jag tyckte det var lite sämre. Självklart är åldersindelningarna enbart ett riktmärke, men min uppfattning är att det ofta är svårt att få de äldre barnen att prioritera att läsa. Då tror jag att det åtminstone är viktigt att de känner att det finns hyllor med böcker som passar just dem och INTE en massa inblandade böcker för 9-12-åringar. Bibliotikarien höll helt med mig och sa att de redan pratat om att ändra på detta, så vi får väl se :) . Lånade en del böcker och gick MYCKET nöjda hem.
Sedan dess har jag varit på biblioteket HUR många gånger som helst! Ibland flera gånger om dagen. Jag vet att det är absurt, men jag kanske hade ett uppdämt behov? Största förklaringen är dock att vi hade en del böcker som vi inte läst från vårt förra bibliotek och nu kom jag på att det smartaste var att jag lånade nya bibliotekets ex av dem och sedan lämnade tillbaka de långväga böckerna där de hör hemma. Jag blev expert på att hitta i alla bibliotekets avdelningar samt på att beställa böcker på nätet. L hade också böcker hon spetsat in sig på att låna. Så fort hon fascinerat avslutat Da Vinci-koden, ville hon läsa några av alla de "sanningen om da vinci-koden"-böcker som kom i kölvattnet. Hon har slukat ett par av dem redan. Kul!! Även R och jag vill nu läsa de böckerna :) .
Efter lunch gick vi upp till M och J's skola. Vi letade upp var J's klassrum var och det såg jättefint ut. Sedan lyckades vi hitta klassrummet där M's klass skulle samlas första skoldagen. En del folk rörde sig i byggnaderna, säkert många lärare som jobbade för fullt för att få allt klart till skolstart. Flera av dem tittade misstänksamt på oss, med all rätt, vem som helst ska inte ränna omkring på skolan utan anledning. En kvinna som jag TROR var syokonsulent kom fram till oss. Hon var trevlig och pratade med oss om lite allt möjligt. Jag passade på att för L's räkning (hon var också med), fråga om det var några andra som slutat 9:an på denna skola som skulle gå på IB. Det vore kul för L att ha några fler på sitt program som kom från samma ställe, men det var det inte. Synd och märkligt. En lärare hade anslutit sig till oss. De tittade på varandra och sa att "IB.... det var väl senast Matilda som valde det...". Poletten föll genast ned hos mig och jag sa att det var vi som köpt deras hus. Jag mindes nämligen att vår hussäljare på banken sagt att hans dotter hette Matilda och vi visste att hon gått IB, men hon tog studenten i år, så det verkar inte vara någon rusning till det programmet, men de som GÅR där bor tydligen på vår adress :)) . Sedan sa syon något annat lustigt "de duktiga eleverna går nuförtiden ofta till Procivitas i Malmö, som ju är chefsskolan". Jeps, jag var lite mållös. Jag ÄR inte särskilt väl uppdaterad på de olika gymnasieskolorna och speciellt inte de i Malmö. Denna skola kände jag inte till (fick googla den nu för att kunna skriva den rätt :) ), men att få höra att det finns något som i dagligt tal går under namnet "chefsskolan" var rätt anmärkningsvärt tyckte jag. Hon förtydligade och sa att de hade mycket nära samarbete med näringslivet. Man lär så länge man lever, det är ett som är säkert.
Tjejerna ville gärna träffa småkusinerna och höra hur det gått för kusin S att börja första klass. Alltså hoppade alla in i bilen när det var dags att hämta pappa på jobbet och så körde vi iväg. Samtidigt som vi körde in på kusinernas gata, kom faster inkörandes. Hon berättade att kusinerna var hos farmor och farfar, så vi körde dit istället. Efter en kort pratstund, lämnade vi barnen där och gav oss iväg till en poolbutik för inköp av värmepump. Rör, slangar, termometer och en del andra tillbehör lades också i kundkorgen och till slut packades allt in i bilen. Värmepumpen var stor och TUUUUNG!
Supersnälla svärföräldrarna ringde och sa att våra barn kunde få kvällsmat där med småkusinerna. Då passade vi på och körde till finfina utemöbelbutiken för att köpa ett överdrag till våra utemöbler som är vana att stå i trevligt och skyddat uterum, men nu ska utsättas för väder och vind. DET borde vara ett lätt inköp! Tänkte jag. Nix pix. Man måste tänka till ordentligt för att köpa rätt. Om man köper ett överdrag som är för tätt, så kan möblerna bli dåliga och mögla typ, av det. Köper man ett som andas, så är det inte HELT tätt. Man bör sätta något på bordet, typ hink, innan man lägger över överdraget, för att det inte ska ligga MOT bordet. MOT bordet är inte bra av två skäl, dels blir det för tätt mellan bord och överdrag (obviously) och dels kommer det då vid regn att samlas en SJÖ där, eftersom stolsryggarna är högre och vattnet inte kan rinna UPP över dem och av. Har du DÅ ett överdrag som andas, men inte är supertätt (för det ska ju kunna andas), så kommer det att läcka, när det blir sjö.
Jösses, man var färdig att köra de fina möblerna till tippen direkt och köra till närmsta ICA Maxi-butik för inköp av plastmöbler som säkert reas vid den här tiden på året. Till slut blev det ett andandes överdrag, som nu nästan två veckor senare ännu inte är uppackat. Dagen efter kom nämligen ösregnet och jag föreslog att vi skulle skippa att sätta upp fina utemöblerna i år då sommaren är slut och flytta in dem i garaget istället. DÄR är dock ännu fullt av kartonger, så de står kvar vid husväggen utan överdrag. Jösses, en gång till.
Vi hämtade barnen och hemma fick alla hjälpa till att förflytta blytunga värmepumpen från bil till garage. Hurra! R och M satte igång med monteringen av hennes nyinköpta byrå från dagen före. MÄRKLIGT nog blev det en IKEA-klassiker, när de inte kunde avsluta p g a några delar som saknades.
Några timmar till med lådorna och sedan var ännu en dag i hamn. Lite fokus på L blev det förstås eftersom hon skulle börja skolan dagen efter. Vi trodde först att alla barnens skolor började på onsdagen, men hade blivit varse att de andra började på torsdag, något som J beklagade djupt, han hade väntat SÅ länge på skolstarten och ville verkligen inte vänta en dag till, men men, hans lärare hade inte mycket förståelse för det ;) .
Vår nya dagliga kvällsrutin var R som kollade om vi fått NÄT. Inte heller denna dag var vi anslutna! Med tanke på 24-timmarslöftet, började 3,5 dag kännas länge. Vi BEHÖVDE verkligen verkligen kunna maila och göra en hel del annat också. Bara så ni vet, så var det där det gick fel med att vara i fas med den här bloggen ;) . Nytt samtal, nya beklaganden, nya löften, nytt "vänta och se till nästa dag".
Astrid, världen är sannerligen liten! Vad trevligt att ni fick träffa våra trevliga släktingar!!
Karin, ni har verkligen nära till IKEA :) . Det är ju STOR skillnad på mängden bilar på parkeringsplatsen där XXXL är nu, jämfört med när IKEA höll till på det stället! Vi tyckte dock det var kul att komma dit och de hade en del roliga saker. Ska snart dit för inköp av spegel stående på golv, till L.
Jag gjorde en amazing chokladmousse i helgen och klok som jag är gjorde jag alldeles för mycket så det blev ett antal formar extra. Därmed sitter jag nu här och njuter av den bästa sortens rester. Det är förmodligen miljoner underbara kalorier i varje kvadratcentimeter. Mums!!!!
Solen skiner! Det är riktigt härligt!
Kram Ingrid
Fyra dagar efter inflyttningen var det dags för något jag sett fram emot, nämligen ett besök på nya ortens bibliotek :) ! Ni som känner mig, vet att jag älskar bibliotek. Det här är ganska nybyggt, mycket modernt och har ett toppenläge. Att vänta hela FYRA dagar var en utmaning.
Det var förstås inte det enda som stod på agendan denna dag, utan först skulle vi till kommunen för L's räkning. Jag tog henne och J med mig och så promenerade vi till centrum. Det är inte långt och så fick vi chansen att se lite av våra närmaste omgivningar. L behöver busskort för att komma till sin gymnasieskola och det står kommunen för, men det måste ansökas om, så det var vad vi skulle göra. Vi skulle också tala om huruvida hon skulle äta skolmat och i så fall fylla i en blankett där vi lovade att betala 500 kr per termin för det. Fyndpris! L var inte säker på om hon ville äta skolmaten. Tjena! Jag talade om att ALLA äter skolmaten i Sverige och fick hyfsat stöd från kommuntanten som sa att 80% av eleverna anmälde sig hos dem. Jag sa att det var nästan "alla" och att de resterande 20 hade förmodligen orsaker till att inte äta och att hennes klasskompisar med ALL säkerhet skulle äta skolmaten. Jag tror framtiden visade att jag hade ganska rätt :) .
L gick hem då J och jag gick till biblioteket. Där träffade vi en synnerligen trevlig bibliotikarie som hjälpte mig att skaffa bibbakort. Efter en stund gjorde J det också, lika bra när vi ändå var igång. Byggnaden ser väldigt stor ut och det förvånade mig att bokavdelningarna inte var större än de var. Det är RYMDEN som gör det, fruktansvärt högt i tak :) . På vårt förra bibliotek var böckerna indelade i "låg-, mellan- och högstadieböcker", tre åldersgrupper. Här var de båda senare satta tillsammans. Jag framförde att jag tyckte det var lite sämre. Självklart är åldersindelningarna enbart ett riktmärke, men min uppfattning är att det ofta är svårt att få de äldre barnen att prioritera att läsa. Då tror jag att det åtminstone är viktigt att de känner att det finns hyllor med böcker som passar just dem och INTE en massa inblandade böcker för 9-12-åringar. Bibliotikarien höll helt med mig och sa att de redan pratat om att ändra på detta, så vi får väl se :) . Lånade en del böcker och gick MYCKET nöjda hem.
Sedan dess har jag varit på biblioteket HUR många gånger som helst! Ibland flera gånger om dagen. Jag vet att det är absurt, men jag kanske hade ett uppdämt behov? Största förklaringen är dock att vi hade en del böcker som vi inte läst från vårt förra bibliotek och nu kom jag på att det smartaste var att jag lånade nya bibliotekets ex av dem och sedan lämnade tillbaka de långväga böckerna där de hör hemma. Jag blev expert på att hitta i alla bibliotekets avdelningar samt på att beställa böcker på nätet. L hade också böcker hon spetsat in sig på att låna. Så fort hon fascinerat avslutat Da Vinci-koden, ville hon läsa några av alla de "sanningen om da vinci-koden"-böcker som kom i kölvattnet. Hon har slukat ett par av dem redan. Kul!! Även R och jag vill nu läsa de böckerna :) .
Efter lunch gick vi upp till M och J's skola. Vi letade upp var J's klassrum var och det såg jättefint ut. Sedan lyckades vi hitta klassrummet där M's klass skulle samlas första skoldagen. En del folk rörde sig i byggnaderna, säkert många lärare som jobbade för fullt för att få allt klart till skolstart. Flera av dem tittade misstänksamt på oss, med all rätt, vem som helst ska inte ränna omkring på skolan utan anledning. En kvinna som jag TROR var syokonsulent kom fram till oss. Hon var trevlig och pratade med oss om lite allt möjligt. Jag passade på att för L's räkning (hon var också med), fråga om det var några andra som slutat 9:an på denna skola som skulle gå på IB. Det vore kul för L att ha några fler på sitt program som kom från samma ställe, men det var det inte. Synd och märkligt. En lärare hade anslutit sig till oss. De tittade på varandra och sa att "IB.... det var väl senast Matilda som valde det...". Poletten föll genast ned hos mig och jag sa att det var vi som köpt deras hus. Jag mindes nämligen att vår hussäljare på banken sagt att hans dotter hette Matilda och vi visste att hon gått IB, men hon tog studenten i år, så det verkar inte vara någon rusning till det programmet, men de som GÅR där bor tydligen på vår adress :)) . Sedan sa syon något annat lustigt "de duktiga eleverna går nuförtiden ofta till Procivitas i Malmö, som ju är chefsskolan". Jeps, jag var lite mållös. Jag ÄR inte särskilt väl uppdaterad på de olika gymnasieskolorna och speciellt inte de i Malmö. Denna skola kände jag inte till (fick googla den nu för att kunna skriva den rätt :) ), men att få höra att det finns något som i dagligt tal går under namnet "chefsskolan" var rätt anmärkningsvärt tyckte jag. Hon förtydligade och sa att de hade mycket nära samarbete med näringslivet. Man lär så länge man lever, det är ett som är säkert.
Tjejerna ville gärna träffa småkusinerna och höra hur det gått för kusin S att börja första klass. Alltså hoppade alla in i bilen när det var dags att hämta pappa på jobbet och så körde vi iväg. Samtidigt som vi körde in på kusinernas gata, kom faster inkörandes. Hon berättade att kusinerna var hos farmor och farfar, så vi körde dit istället. Efter en kort pratstund, lämnade vi barnen där och gav oss iväg till en poolbutik för inköp av värmepump. Rör, slangar, termometer och en del andra tillbehör lades också i kundkorgen och till slut packades allt in i bilen. Värmepumpen var stor och TUUUUNG!
Supersnälla svärföräldrarna ringde och sa att våra barn kunde få kvällsmat där med småkusinerna. Då passade vi på och körde till finfina utemöbelbutiken för att köpa ett överdrag till våra utemöbler som är vana att stå i trevligt och skyddat uterum, men nu ska utsättas för väder och vind. DET borde vara ett lätt inköp! Tänkte jag. Nix pix. Man måste tänka till ordentligt för att köpa rätt. Om man köper ett överdrag som är för tätt, så kan möblerna bli dåliga och mögla typ, av det. Köper man ett som andas, så är det inte HELT tätt. Man bör sätta något på bordet, typ hink, innan man lägger över överdraget, för att det inte ska ligga MOT bordet. MOT bordet är inte bra av två skäl, dels blir det för tätt mellan bord och överdrag (obviously) och dels kommer det då vid regn att samlas en SJÖ där, eftersom stolsryggarna är högre och vattnet inte kan rinna UPP över dem och av. Har du DÅ ett överdrag som andas, men inte är supertätt (för det ska ju kunna andas), så kommer det att läcka, när det blir sjö.
Jösses, man var färdig att köra de fina möblerna till tippen direkt och köra till närmsta ICA Maxi-butik för inköp av plastmöbler som säkert reas vid den här tiden på året. Till slut blev det ett andandes överdrag, som nu nästan två veckor senare ännu inte är uppackat. Dagen efter kom nämligen ösregnet och jag föreslog att vi skulle skippa att sätta upp fina utemöblerna i år då sommaren är slut och flytta in dem i garaget istället. DÄR är dock ännu fullt av kartonger, så de står kvar vid husväggen utan överdrag. Jösses, en gång till.
Vi hämtade barnen och hemma fick alla hjälpa till att förflytta blytunga värmepumpen från bil till garage. Hurra! R och M satte igång med monteringen av hennes nyinköpta byrå från dagen före. MÄRKLIGT nog blev det en IKEA-klassiker, när de inte kunde avsluta p g a några delar som saknades.
 |
| M var duktig på att montera lådor! |
 |
| L packar upp kläder. |
Astrid, världen är sannerligen liten! Vad trevligt att ni fick träffa våra trevliga släktingar!!
Karin, ni har verkligen nära till IKEA :) . Det är ju STOR skillnad på mängden bilar på parkeringsplatsen där XXXL är nu, jämfört med när IKEA höll till på det stället! Vi tyckte dock det var kul att komma dit och de hade en del roliga saker. Ska snart dit för inköp av spegel stående på golv, till L.
Jag gjorde en amazing chokladmousse i helgen och klok som jag är gjorde jag alldeles för mycket så det blev ett antal formar extra. Därmed sitter jag nu här och njuter av den bästa sortens rester. Det är förmodligen miljoner underbara kalorier i varje kvadratcentimeter. Mums!!!!
Solen skiner! Det är riktigt härligt!
Kram Ingrid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)