M's aktiviteter

Aktiviteter för barnen är jätteviktigt. Ett intresse att ägna sig åt efter skolan. Våra barn har alltid haft många aktiviteter. De har prövat på olika sporter och spelat intrument, det har varit scouter och mulle. I Danmark fungerarde det ungefär som i Sverige, men i England kom vi HELT av oss. Det är inte så att det inte finns idrottsföreningar där, flera andra familjer på skolan hade barn i sådana, men vi körde fast på något sätt. En förklaring var naturligtvis att vissa sporter arrangerades i skolans regi. M spelade bl a i omgångar volleyboll och basket på skolan. L simmade, spelade tennis och fotboll där. J spelade fotboll. Sedan var skoldagarna mycket längre och massor av läxor på det.

Malin hade enormt mycket läxor i England, faktiskt mest av alla barnen. Hon hade aldrig kunnat klämma in fler aktiviteter efter skolan utan att det blivit väldigt jobbigt. Linnéa och Johan ÄLSKAR att spela tennis och det ville de verkligen inte släppa, så det var det vi lyckades få till för dem efter skolan och det tog tid innan vi hittade en bra träning för Linnéa. För Johan gick det ok, men det är lätt att konstatera att den talang de ville ta vara på i Danmark genom att sätta honom i en speciell grupp, den tappade han helt i England. Tråkigt nog. Han underhöll sin tennis, men det var ingen större utveckling. Summa summarum, så har vi sett fram emot att komma till Sverige utifrån perspektivet att barnen ska kunna få chansen att välja aktiviteter att göra efter skolan och att hinna med dessa.

M var den som snabbt visste vad hon ville. Hon ville börja spela badminton (har hon aldrig gjort förr), volleyboll (det spelade hon en period per år på skolan i England, vilket innebär att hon totalt spelat drygt ett halvår) samt dansa (gärna någon showdans). Redan i våras undersökte jag om det fanns badmintonklubbar och till min GLÄDJE kunde hon som nybörjare gå i grupper i skolans gymnastiksal, alltså på minsta möjliga promenadavstånd från huset. SUPER! Sedan hittade jag en volleybollklubb som är väldigt liten (det är väl inte någon stor sport i Sverige?), men de "råkade" ha just ett F13-lag och det var ju precis vad M behövde! Jag ringde och fick prata med en trevlig kille som både var den som ansvarar för klubben och var tränare, M var mer än välkommen. Toppen! De tränar två gånger i veckan i grannbyn, så där är det körningar som gäller. Då vi förstått att såväl volleyboll som badminton innebar träningar två gånger per vecka och sedan kommer kanske matcher på det, så bestämde sig M för att avvakta med dans. Hon vet ju inte hur mycket läxor det är att vänta framöver.

Båda M's sporter började sin träning för två veckor sedan, så på tisdagen var det dags för badminton. M var lite nervös, men L var snabb att säga att hon också kunde hänga på. De fick gå tre provgånger för att se om de gillade det och då var ju det inget problem. Jättekul att de gillar och vill göra saker ihop!! Som TUR var fick de låna rack, för om jag skulle försökt hitta våra i garaget, kan jag säga att det inte skulle blivit någon träning på VÄLDIGT länge...

Jag hängde med till träningen. Vi var sena och det regnade, så pinsamt nog tog vi bilen. Hallen låg i andra änden skolområdet, så vi körde runt kvarteret och det är VÄLDIGT vad många hallar det finns! Vi var runt på flera ställen innan vi hamnade i en märklig avlång hall, där det spelades innebandy i ena halvan på längden och badminton i den andra. Där stod några unga killar som jag förstod var tränare och ett antal yngre grabbar som skulle träna, men vi hade kommit rätt... Jag lämnade tjejerna och sa att de skulle promenera hem själva. Undrade hur det skulle gå...

MEN när de kom hem var de väldigt fnissiga och nöjda. De hade spelat med varandra och haft jättekul! På torsdagen gick de dit igen, även L som gärna vill träna och inte hade kommit igång med någon tennis än och de var lika nöjda den gången. Det hade kommit in några andra som var mer i deras ålder, men våra tjejer hade bara spelat med varandra. Jag tror vi alla kände att det var så mysigt att de gjorde detta ihop och båda tyckte det var skoj. R tror inte det är bra att blanda två racketsporter som tennis och badminton, eftersom det är helt olika spelteknik. Jag vet inte hur viktigt det är när man inte är på elitnivå... Däremot går tennisen först för L och frågan är hur mycket träning hon anser sig hinna med.

På onsdagen samma vecka körde jag M till första volleybollträningen. Kors i taket hade vi hittat hennes knäskydd i en flyttlåda! Hon var VÄLDIGT nervös. Först stod där bara ett helt gäng med SMÅ tjejer och M är ju lång för sin ålder. Hon ville VERKLIGEN inte vara kvar. Så småningom kom dock lite äldre tjejer och de såg betydligt äldre ut än 13, faktiskt flera som såg äldre ut än L....

Träningen drog igång med en TUFF uppvärmning bestående av både kondition och styrka. JAG som tvekat på denna sport för att den inte ger någon vidare konditionsträning, tji fick jag. Tränaren var en SUPERengagerad, positiv och hjälpsam kille. Jag tyckte han uppmuntrade M jättebra och verkligen snyggt sa "inga problem, bättre nästa gång och gör så här-tips". Det visade sig att yngre och äldre tjejer tränar ihop första stunden och på slutet är det bara de äldre där M ska gå. De tränar 1,5 timme varje gång vilket är bra. Det gick inget vidare för M första gången och det hade hon svårt att ta. Jag var dock inte förvånad, hon har inte spelat på nästan ett år och de andra har tränat ihop flera år. Det fanns andra nybörjare som inte var bättre än M.  Hon vill gärna skämta och vara med i gruppen och ville väl inte riktigt acceptera att man kanske inte är det första gången, men jag upplevde de andra tjejerna som roliga och justa, så jag tror de har kul ihop. Någon var lagets centrumfigur och den som tränaren drev mest med och M gillar ju att vara den personen, så det kanske var lite jobbigt...? :)

Summa summarum, i bilen efter första träningen var M måttligt nöjd, men jag tyckte det var helt ok. Jag hade frågat tränaren om det fanns fler som bodde i vår by och det var flera stycken sa han. Bra med tanke på samåkning framöver. Så kör vi in på vår gata och MINSANN, där går "centrumfiguren"!! Det hade blivit mörkt, men jag rullade ner rutan och sa "hej, bor du här?". Hon var SÅ trevlig! Bor i närheten och hade åkt hem med en annan tjej. Hon sa "är det NI som flyttat in här?, där bodde min kompis innan!". Det visade sig att hon var vän med tidigare sonen i huset här. Världen är LITEN! M tyckte jag skötte det korta samtalet LYSANDE (bra beröm där, då jag ofta kan säga HELT fel saker enligt M, utan att hon tycker att jag är direkt pinsam, men nästintill). Nästa dag i skolan såg M den här tjejen som går en klass över M, flera gånger!! Barnen har kommit in SÅ bra i sina klasser, men vi ÄR fortfarande NYA här, så M tyckte det var skönt att volleybolltjejen såg M i skolan och förstod att M har kompisar där som hon är med. Jag förstår verkligen precis vad M menade, att känna att man "tillhör" någonstans är viktigt. På det här slumpartade sättet landade M i sin volleybollträning, trots att första gången inte blev så bra som hon hoppats.

På söndagen hade hon sedan sin andra träning, som gick halvbra, men det var väldigt mycket färre där då, så det gjorde inte så mycket. I onsdags förra veckan hade hon sin tredje träning. Ordinarie tränare var borta och plötsligt lossnade det. Spelet flöt på MYCKET bättre och det var en glad tjej som åkte hem. I söndags missade hon träningen pga mig, men det är en HELT annan historia :) .

Jag tycker det verkar lovande med M's aktiviteter och jag hoppas det blir ett kul volleybollag som M kan hänga med flera år framöver....

För de båda andra jagade jag vidare på tennisklubbar....

Catharina, tack för bra tips!! Ja, jag är ju van vid tre trädgårdsmästare som kommer varje vecka, så jag håller med, ha ha. Kram.

Ingrid