Vi har en gymnasietjej!

Mindre än en vecka efter att vi flyttat hem från England var det dags för L att börja gymnasiet! Själv menar hon (helt riktigt) att hon redan gått på gymnasiet ett tag, speciellt eftersom hon redan gått detta skolår på High School i England, MEN för mig var det ändå känslan av att "OJ nu har vi en tjej så stor att hon går på gymnasiet!".

Curlingmamman körde henne till skolan första dagen, med ursäkten att hon faktiskt inte alls hittar lika bra som de andra, med tanke på att vi kommer utifrån. Denna morgon ÖPPNADE sig himlen och mer regn än så, kan inte falla inom en halvtimme. Det kändes som det definitiva och tydliga tecknet på att sommarlovet var slut. Språngmarch in på skolan där elever vällde in från alla håll. Ettorna såg lagom förvirrade ut och tittade alla på de uppsatta klasslistorna där de förhoppningsvis hittade sitt namn samt var de skulle samlas. De flesta skulle till aulan, men IB-eleverna skulle ha sin introduktion på engelska och var inte så många, så de skulle till musiksalen. Det är två parallellklasser som startar samtidigt på IB. L ska gå i A och bredvid oss stod en tjej som uppenbart sökte kontakt med oss och frågade L vilken klass hon skulle gå i samt om hon hittade till musiksalen. Tjejen hade en storasyster på skolan, så hon hade koll på lokalerna. Denna tjej var till förväxling lik en tjej i L's engelska skola och det är en tjej som L inte har så mycket gemensamt med, så jag såg direkt att L var skeptisk (hon är dock väldigt väluppfostrad och just mot alla hon möter, så ingen annan än en mor kunde se det ;) ). Jag lämnade henne där och de båda tjejerna gav sig iväg tillsammans.

Hemma tänkte jag mest på L hela dagen, men jag fick ändå försöka få liv i de två sömntutorna som låg hemma. Nu VAR det verkligen dags att få lite gjort i huset. Annars fanns det en viss risk för att lådorna skulle cementeras på sina platser. Jag skickade ut M och L i trädgården för att plocka upp äpplena på marken och slänga i trädgårdstunnan. DET var inte populärt. Insåg att våra barn är OERHÖRT rädda för att få "skit under naglarna". Gamla äpplen, hur farligt kan det vara på en skala??? Själv var jag mest orolig för getingar som skulle kunna attackera dem. M blängde på mig med ögon som tydligt undrade hur jag kunde utsätta henne för något SÅ fruktansvärt som detta. Jag kunde inte ta det problemet på allvar, men tipsade dem om att använda ett verktyg att ta äpplena med om det var SÅ äckligt :) . Vi måste definitivt fundera på hur våra barn ska härdas så som vi gjorde genom att släpa latrinsäckar, städa toaletter, rensa ogräs och skära bort mögliga kanter på osten.

På eftermiddagen hämtade jag R och vi körde i full karriär till IKEA där vi av en mycket hjäpsam och trevlig tjej fick hjälp med de saknade delarna till M's byrå. Vi köpte speglar till M's rum och lite annat smått och gott. Därefter åkte vi och hämtade L efter hennes första skoldag. Allt hade gått bra. Tjejen hon gått med på morgonen hade verkligen varit precis som sin like i England och det fanns en tjej till i klassen med samma intresse. Dessa båda hade diskuterat dataspel och annat HELA dagen. L hade hittat några andra tjejer som verkade trevliga, men framför allt hade hon hittat en australiensisk kille som bor i byn bredvid oss och han fick hon direkt bra kontakt med. En tjej var (ville vara) coolast i klassen och hon verkade känna sig "hotad" från flera håll. L sa att coola tjejen gärna ville vara med australiensaren, men samtidigt hålla distans till L. Hade varit lite komiskt. De hade haft en LÅNG rast mitt på dagen, för lärarna hade sagt att de inte trodde de skulle orka så mycket första dagen.... "Godkänt", skulle jag sammanfatta L's omdöme av första dagen.

Hemma gjorde vi färdigt Malins byrå och möblerade om hennes rum så att det blev mycket bättre. Jag kunde tänkt mig ännu en alternativ möblering, men M fick bestämma och hon blev och är, SÅ nöjd.

Ny byrå på plats.
Infasningen på väggen till vänster väntar på speglar...

Denna kväll var måttet rågat. INGET NÄT! Desperationen var ett faktum och tålamodet slut. Redan tidigare hade de utlovat ekonomisk kompensation till oss för försenad uppkoppling, men det HJÄLPTE inte särskilt mycket. Inget argument vi kunde använda oss av i våra nödvändiga uteblivna kontakter. FEM dagar istället för max 24 timmar är för stor skillnad. R for iväg och köpte ett memorystick med ett antal gigabyte så vi kunde sätta igång med de mest akuta sakerna. Grannarnas nät var inte tillräckligt pålitligt... SÅ skönt när alla var i säng och jag kunde börja dänga iväg alla mina eftersatta mail! NÄSTA dag blev vi äntligen inkopplade och fick det efterlängtade "riktiga" nätet. Det har dock varit rätt instabilt hela tiden sedan dess...

Bilder till detta inlägg blir det inte (inte just nu i alla fall). Jag hade SÅ mycket problem med datorn igår att jag nästan blev deprimerad och den fungerar inte mycket bättre idag. Jag kopplar av från datorn med en TV som inte fungerar, flyttkartonger, misslyckade kontaktförsök med R samt bensinmackar som inte tar mitt engelska betalkort. Det känns inte som om jag valt bästa medicinen...

Mitt mantra är: "efter regn kommer sol". :)

Ingrid