Hej då snälla biblioteket!!

Onsdag 1,5 vecka tillbaka gick våra låneböcker ut på vårt gamla bibliotek. Biblioteket som varit en trogen fast kontakt under ALLA våra utlandsår. Jag är helt säker på att L inte hade fått något MVG i svenska när hon läste in 9:an över nätet, om det inte vore för att jag verkligen sett till att hon (och de andra barnen med såklart) läst så mycket böcker på svenska hela tiden.

Jag har ALLTID lånat mycket böcker och jag insåg när vi bestämde oss för att flytta till Danmark att vi skulle sakna att inte kunna låna böcker på svenska. Jag nämnde det bara i förbifarten för en mamma på barnens förskola. Denna mamma var själv bibliotikarie och sa "då ska ni be om långtidslån". Jag hade aldrig hört talas om detta, men gick försiktigt och frågade på vårt lilla bibliotek. Jodå, det fanns något som hette så och det kunde vi få. Jag skulle bara tala om hur länge jag behövde böckerna, så la hon in det datumet i datorn. Inte visste jag hur ofta vi skulle åka hem (det var ganska ofta medan vi bodde i DK), men jag drog till med ett datum tre månader framåt. Vid den tiden visste vi inte hur länge vi skulle vara iväg. En gissning var två år. Det blev FEM! I verkligheten har R åkt hem nästan varje månad, så vi har inte behövt ha "långtidslån" så ofta, utan har kunnat sätta om böckerna som en vanlig besökare. Ibland har det dock kört ihop sig och då har jag bara mailat så har de satt om böckerna så istället. MÅNGA böcker har varit med oss utomlands. Som mest när alla barnen gjorde skolprojekt i Århus och alla läste skönlitteratur, men Johan väldigt korta lätta böcker, så det behövdes rätt många hemma, var vi uppe i ungefär 150 böcker!!! Att vi inte tappade bort EN ENDA av dem då är ett under! Nu har vi flyttat till en ny stad med ett eget bibliotek. Vi hade 37 böcker kvar som tillhörde gamla biblioteket. Jag plockade ihop nästan alla (några har vi ännu kvar för att avsluta) och gav mig iväg. Glad i hågen, för det är alltid kul att åka till ett ställe där man bott i många år.

På vägen stannade jag för att fotografera mig i en fotoautomat. Behövde ta en ny bild till körkortet. Min mamma går alltid till en fotograf, men jag är inte så nogräknad. Hade dock dagen till ära tagit på mig lite smink för att något förbättra upplevelsen för framtida poliser. Det var KÖ till automaten! Jag trodde ingen använde sådana längre och om de gjorde det, så var det väl ett helt gäng unga tjejer som skulle ta tokiga bilder tillsammans och dessa var förhoppningsvis i skolan vid den tiden på dagen. Jag hade FEL. Fler än jag är onogräknade. ÄNTLIGEN blev det min tur. Automaten tog betalkort. Vissa kort! Svenska kort! Ett sådant kort som jag ännu inte har. Bland allt som är prioriterat, är detta inte med på listan. STÖN! All väntan i onödan, för vanliga hederliga kontanter tog den INTE.

Istället gick jag in i en affär och köpte en stor chokladkartong till bibliotekspersonalen. Det är de verkligen SÅ värda. Sedan körde jag iväg med den. Anlände senare än jag trott till biblioteket, men men. Det var SUPERKUL att prata med dem och skönt att lämna tillbaka våra böcker. Jag fick gärna låna om de sista en månad till och nu har jag en bra anledning att åka dit snart igen.

Efter att det var avklarat åkte jag till "vår" gata. Hade turen att våra mittövergatan-grannar var hemma och som alltid redo med tevatten. ÅHH, vad det var mysigt att sitta där i deras kök igen, att veta att nu är vi hemma på riktigt, att prata om ditt och datt. TYVÄRR hade jag lovat att hämta L och pga fotograferingen (som inte blev av!) var jag efter i tidsschemat. Alltså blev det en alldeles för kort stund med grannarna (enda trösten är att det snart kan bli tillfälle igen) innan jag körde iväg för att hämta L. Saknade att inte alla grannar vi håller kontakten med var hemma och funderade på hur det kändes att vi inte bodde där längre, men det var ok. Vi är så nöjda med nya huset, så jag kände att det blir bra där med. Fast jag tvivlar på att vi får så bra grannar igen!

L stod och väntade med sin nya kompis och hon såg glad och trevlig ut. Sedan körde vi hem.

På kvällen var M på sin första volleyboll-träning som jag skrev om i förra inlägget. Jag lämnade henne, körde hem och läste med Johan och "stoppade honom i säng" innan jag körde tillbaka för att hämta M. När vi kom hem stod en bil parkerad utanför oss och jag förstod att det var någon som besökte grannen. Det är gott om plats på gatan så den stod inte ivägen för oss, men jag tänkte flyktigt att det var intressant att den stod på vår sida, men men. M gick före in och jag gick till brevlådan. Har en tendens att HELT glömma kolla posten eftersom den i England kom rakt genom ytterdörren, så man KUNDE inte missa den. När jag kommer sist in i huset till köket, för fullt pratande, står TOR där!!! Vilken överraskning! Tor är en av våra tidigare grannar som INTE var hemma då jag var där tidigare på dagen. SÅ kul!

Tor hade varit i våra krokar och eftersom han ändå var nyfiken på att se hur vi hade det, passade det bra att han då tittade förbi hos oss. L hade hunnit med husvisning innan jag kom hem med M, så det var bara för oss att sitta ner och uppdatera oss om vad som hänt och hur alla mådde. Inte ett DUGG ville han ha som jag kunde bjuda på och jag hade i och för sig inte heller något smörgåsbord att ställa fram, men förhoppningsvis är det inte lika fattigt nästa gång han kommer hit på besök. Tjejerna somnade och det var väldigt trevligt med sällskap och goda idéer som Tor faktiskt alltid bidrar med när vi ses.

TÄNK vad mycket som händer en vanlig dag.... och då har jag ändå inte nämnt allt spännande jag hittar i flyttlådorna, ha ha.

Kram Ingrid