Skolstart

ÄNTLIGEN var det dags för skola för de båda yngsta. J hade väntat SÅ och var full av förväntan. Han började kl 8.30. M började kl 10. Jag följde med J och trodde bara jag skulle droppa honom, men alla andra föräldrar följde med sina små arvingar (hade inte J varit yngst av våra tre, hade jag förmodligen skrivit "sina stora barn"), in i klassrummet, så då gjorde förstås jag det också.

Första skoldagen.
Jo, han använder cykelhjälm varje dag!
Ser ut som om han behöver en större cykel... :)

Förutom J var det en annan ny kille som också hette J :) . Han bytte skola från en annan i grannbyn. Övriga barn kom från olika 3:or där de gått förra året, men alla kände någon. Det var givna sittplatser och vår son hamnade längst fram. Vi fick veta att läraren var sjukskriven och att de skulle ha en vikarie minst fram till jul. Vikarien är en man med argentinska rötter, men han är uppvuxen i Skåne. Han var FANTASTISK! Så rolig och han hade en bra kontakt med barnen. Han började med en frågesport om sig själv.
Exempel: "Vad var mitt första arbete?"
1. Sophämtare  X. Servitör  2. Kundvagnsplockare
Svaret var 2. Han berättade att han fick 50 kr i timmen varpå något barn sa att då skulle han ju plocka vagnar så långsamt han kunde. Läraren skrattade och sa att han inte hade kommit på det.

Det delades ut papper och informerades om allt möjligt. Efter ungefär en timme var det dags att gå och lyssna på rektorn i aulan och då gick jag hem. Hade gärna stannat kvar, men hemma hade M redan börjat bli undrande över var jag var eftersom jag skulle hänga med henne kl 10 och borde varit tillbaka för länge sedan.

Malin redo för skolstart.
Det är verkligen enastående bilder vi fick till i år...

Strax innan 10 gick M och jag till skolan. Samma ställe som där J är, men i ett annat hus. M som varit SÅ cool, var plötsligt riktigt nervös. Helt förståeligt. Ny och ett år yngre än de andra, även om det inte syns utanpå. Jag var dock säker på att det skulle gå bra och sa hej till henne. Hon försvann ner i korridoren.

Jag KUNDE gått tillbaka till J's klass. Föräldrarna fick vara med hela dagen om de ville. J tyckte dock inte jag skulle vara där och jag ville absolut respektera att han försöker klara sig och etablera sig själv. Dessutom fanns det ju LITE att ta tag i på hemmafronten, alltså gick jag till huset med planen att gå tillbaka till J en stund innan de slutade.

Det jag reagerade på i J's klass var ALLA märkeskläder! Visserligen skulle de FOTOGRAFERAS redan första dagen (väldigt ovanligt!), men ändå. Jag har nog inte sett så många Polo Ralph Lauren och Hilfiger kläder under alla våra skolår tillsammans där vi bodde förut, som jag nu såg i en och samma klass. Inget jag hoppade högt över och det gällde framför allt KILLARNA, märkligt nog. Blir intressant att se hur det ser ut i vardagen framöver...

Tystnad, sommarlovet var över och huset var alldeles TYST. Flyttkartonger isolerar väldigt bra, så inget ljud trängde in från något håll. Gjorde ett ryck i köket och vid kl 13 var jag tillbaka i J's klass. Han BLÄNGDE på mig och undrade varför JAG var tillbaka. Under förmiddagen var VÄLDIGT många föräldrar på plats. Nu var det bara de nya killarna J & J's mammor som var där :) . Klassen höll på att gå igenom sitt schema, såg till att alla förstod hur man läser det. Väldigt bra. Vår son hade handen i luften mest hela tiden och FÖRMODLIGEN pratade han mest av alla, MEN till hans försvar kan sägas att han aldrig pratar utan att ha fått ordet. Han hänvisade till sin favoritsite "Brainpop" när det gällde kunskap om var drömmar kommer ifrån och när läraren frågade om första skoldagen levt upp till förväntningarna var det nog inte svårt att tolka J's uttalande när han sa att han tyckte skolan skulle börja klockan 7, för han vaknar så tidigt och då vill han gå till skolan direkt. En annan kille deklarerade att han skulle vilja börja kl 14 och sluta kl 14. Jag undrar hur snabbt det tänket kommer få inflytande över vår sons inställning till skolan...

Vi gick (J cyklade lyckligt) hem och där väntade en "förtvivlad" M. "VAR har ni varit?", undrade hon. De skulle slutat kl 14, men hade fått sluta tidigare. (Med risk för att verka tjatig, så är det här med håltimmar och att få sluta tidigare något helt nytt för oss. I England åkte barnen skolbuss och inte en minut av skollektionerna försummades. Jag tror inte L har haft en enda håltimme på två år och har hon det så är det MAX en eller två gånger.) M visste såklart inte att jag skulle vara med J sista timmen på dagen, så hon hade väntat en stund utan att kunna komma in. HUR skulle jag kunna veta att de skulle få gå hem tidigare FÖRSTA dagen?

Nåväl, viktigare var att M hade haft en SUPERBRA första dag i skolan. Tjejerna som tog hand om M då hon var och hälsade på en dag i våras, går i hennes klass och de var riktigt trevliga tyckte M. Det är få tjejer i klassen, så alla verkar hänga ihop. Nya kamraterna delar glatt med sig av tips om allt från att man ska lägga upp lite på tallriken på hemkunskapen om man inte gillar maten, för man bör äta upp allt, till vad man bör veta om lärare och andra elever. Med tanke på att tjejer i högstadiet ibland kan ha sina sidor är vi oändligt glada och tacksamma över att M haft sådan tur. Rektorn hade redan innan sagt att det var en bra klass och hon hade helt rätt. Efter ytterligare en dryg vecka i skolan säger M att hennes klass verkar vara den bästa av alla 8:orna. Naturligtvis är hon partisk, men vem bryr sig, det är ju TOPPEN att hon känner så.

För L's del var det dags att börja åka buss till skolan. För att hon skulle hitta första gången åkte R med henne denna morgon då jag var upptagen med de andra. SÅ skönt att R var KVAR hos oss! Han visste inte heller exakt hur bussen gick, men de kom fram och efter att L gått till sin skola åkte R vidare till Malmö där han hade konferens under dagen. Bussen hem fixade L fint och andra skoldagen hade de träffat flera av sina ämneslärare av vilka L tyckte de flesta verkade riktigt bra.

Ett hus vi kände att vi skulle trivas i och tre barn som var nöjda med sina nya skolor. DET var SÅ mycket bättre än jag vågat hoppas på och det gjorde att hemflytten genast kändes betydligt bättre. Saknaden efter England försvann inte, men alternativet kändes inte så dumt utan tvärtom ganska lovande.

Astrid, det är verkligen inte KLOKT vad tiden springer iväg!! Skönt att bara stå bredvid nu och heja på barnbarnet vad han än väljer och inte behöva känna föräldraransvar och råda dem på bästa tänkbara sätt :) .

Ingrid