Jag vill så det gör ont

Ni vet hur det är, man börjar läsa (i mitt fall lyssna) på en bok man har rätt höga förväntningar på, man väntar hela tiden på att wowet ska infinna sig, men det kommer inte riktigt loss. Jag tror faktiskt inte jag läst någoning av Kerstin Ekman, men ack så mycket gott jag hört om denna fantastiska kvinna. Mamma och vänner har citerat henne och skulle jag möta henne skulle jag (utan något som helst bättre vetande) säkerligen säga till henne hur bra hon är (enbart grundat på rekommendationer och TV-intervjuer).

Alltså har jag glatt satt igång med boken "Grand final i skojarbranschen":



HELA tiden tänker jag, "den ÄR bra", men sanningen är att jag LÄNGTAR inte alls efter att sätta mig i bilen och lyssna på den. Tvärtom väntar jag bara på att den ska ta slut. Jag vill så det gör ONT, älska boken. Uppskatta alla tidstypiska observationer (även om det inte är min tid så jag kan gå på igenkänning), men istället tycker jag bara att den blir långsam. Kapitlen har namn som jag aldrig sedan kommer ihåg vad de kopplar till, nackdelen med CD-bok jmf med att läsa på riktigt.

Det är inte ens så att det är en dålig bok av Ekman så att jag har haft otur som just valt denna som min första, utan jag VET flera som tycker den här är super, så jag känner mig synnerligen ointellektuell. MEN jag har inte kommit till hälften än, jag väntar på lyftet och tror att det kommer!

Av någon FULLSTÄNDIGT outgrundlig anledning har jag fått för mig att jämföra den med "Potensgivarna" (se nedan) och den har säkert många av er läst. Jag kan inte tänka mig att det beror på något annat än att det är två äldre kvinnor i huvudrollerna. De har inget med varandra att göra och den nedan är otroligt lättsam och lättläst, så det finns ingen som helst anledning att jämföra dem, men tänk om det finns något undermedvetet i huvudet på mig som spökar och sätter fälleben (som man säger för krokben i Skåne :) ) för mig. Vem vet?



Lovar att återkomma med en slutrecension då jag har mer på fötterna."Lyft nu, lyft nu, lyft nu", blir mitt mantra när jag sätter mig i bilen nästa gång.

Karin, jag har redan släppt det :) . Dåliga samvetet alltså. Det är toppen att matkassarna utvecklats så att det finns FLERA olika upplägg. Så var det inte i början och från det danska företaget vi hade har det inte ändrats än. Lovar såklart att berätta hur det blir. Vi börjar nog efter höstlovet...

Kram alla,
Ingrid