Författarsurprise & Fredriksdal

På lördagen för 1,5 vecka sedan var det meningen att L's kompis Vendela skulle komma på besök på väg tillbaka till England, men ett getingstick på fredagen som ledde henne raka vägen till sjukhuset, satte stopp för det. L var förstås besviken, men det var inget att göra åt. Det blev dock en fantastisk dag i många andra avseenden, så det kompenserade en hel del.

Efter frukost kom svärföräldrarna över. Jag hade en plan för förmiddagen. Under min tid i London kom jag i kontakt med författarinnan Kim M. Kimselius och vi har följt varandras bloggar ganska regelbundet. Nu när vi var hemflyttade såg jag fram emot att någon gång få chansen att träffa Kim live. Min syster och hennes barn har gjort det flera gånger på en mässa i Kristianstad och de har sagt att Kim är världens trevligaste. Jag hade snappat upp att Kim skulle signera böcker på Nova Lund denna lördag och bestämde mig för att åka dit och överraska henne. Frågade om tjejerna och farmor ville följa med och det ville de gärna.

Killar hemma, tjejer iväg. Vi gick direkt till bokhandeln där Kim redan var i full gång med signeringar. Då hon blev "ledig" gick jag fram och frågade om hon kunde känna igen mig när jag stod där och det gjorde HON. Direkt! Väldigt imponerande. "Du kom!", sa hon. Ja, det var verkligen jättejättekul. Vi fick en liten pratstund och köpte naturligtvis böcker. Det fick bli en dedikation var till L, M och undertecknad :) . Kim berättade att vår tidigare granne Astrid varit där strax innan oss, så sedan höll vi utkik efter henne, men utan framgång. Vi håller tummarna för att det kan bli fler chanser att ses framöver. Jag är SÅÅÅ sugen på att åka på bokmässan i Göteborg där jag aldrig varit, men efter att ha hållt möjligheten öppen ett tag, har jag nu insett att det inte går att klämma in det också i år. Vi ska fira en födelsedag där istället och så händer det lite annat därikring. Om ett år har vi förmodligen/kanske/förhoppningsvis packat upp våra kartonger och landat ordentligt och DÅ gör jag ett nytt försök.

Här är våra tjejer med Kim och så jag.
Vi har två av Kims FYRA nya böcker! Min är inte ny för i år.
Bild lånad från Kim. Hoppas att det var ok Kim?

Båda tjejerna behövde nya byxor, då vi gick en sväng för att hitta det. Vi hade lite ont om tid, så Malin hittade inget men L hittade ett par snygga ROSA byxor. Otippat, men lyckat.

Hemma hade R och J installerat värmepumpen till poolen. Jag tror J tyckte det var det roligaste han gjort sedan vi flyttade hem. Han ÄLSKAR att bygga och fixa, han har världens tålamod (och väldigt gott självförtroende när det gäller vad han kan på den tekniska fronten).

Rör genom nyborrat hål i väggen.

Då vi kom hem från köpcentrat tittade jag ut på installationen och frågade när de skulle hänga upp värmepumpen på väggen. Rikard såg undrande på mig och sa att det skulle de inte, den skulle stå där den var. Installationen var klar. Det var där någonstans som jag spårade ur. Schabraket var SÅ mycket större och fulare än jag trott och jag ville VERKLIGEN inte ha det ståendes där. Stackars R, men också lite stackars mig faktiskt. Jag har inget toppstylat hem och utseendet är inte så viktigt för mig, men prestanda KAN inte vara det enda kriteriet när man väljer en sak som ska stå SÅ synligt. Jag var minst sagt förtvivlad. Vi jobbar fortfarande på en lösning för detta... :)

Det är inte så att jag UNDANHÅLLER en bild på den fula värmepumpen, den fastnade helt enkelt av förklarliga skäl inte på bild.

Det närmade sig kväll. Vi har en tradition i familjen som nu börjar bli rätt mångårig. Vi brukar åka till Frediksdal och se Eva Rydberg. Första åren var Johan liten och det var bara vi, men snart hängde R's föräldrar på och har varit med länge nu. Svärmor har frågat HELA sommaren om vi skulle gå, men precis som med LCI var jag tveksam till om vi "vågade" boka in något innan flytten var överstökad. Detta var SISTA helgen som de spelade och dagen innan på fredagen, bestämde vi oss för att se om det fanns biljetter till lördag kväll och det gjorde det! Först visste inte farmor och farfar om de kunde komma med, men nu bestämde de sig och vi köpte biljetter till dem också. JÄTTEKUL! I sista minuten sprang vi ut till vårt bageri på gatan och köpte fikabröd att ta med.

Två bilar med fikakorg gick till Helsingborg. Årets föreställning var "Arsenik och Gamla spetsar" med Eva Rydberg och Marianne Mörck i huvudrollerna. Dessutom hade "Pelle" en stor roll. "Pelle" är Björn Kjellman, men i vår familj är han bara "Pelle" för mormor och morfar har spelat in julkalendern med Pelle Svanslös som gick för över 15 år sedan och den har våra barn tittat på MILJONGER gånger. Jag överdriver inte. I åratal var den det enda de såg när de åkte dit och den är verkligen SÅ bra. Pelle spelas alltså av Kjellman och man känner igen honom direkt på RÖSTEN. Jag hör honom framför mig sjunga för Maja Gräddnos:

Om du är en strömming, vill jag vara ditt fat,
Om du är en dyna, så vill jag vara lat,
Om du är ett fönster, är jag din gardin,
Om du vill ha mig, så vill jag vara din.

Så fin :) !!

Kanske tänker våra nu mycket större tjejer även på filmen "Livet är en schlager" när de ser Kjellman, men han går ändå under namnet "Pelle" här. :)

Nåväl, trots den välkända föreställningen har jag faktiskt aldrig SETT "Arsenik och gamla spetsar" förut, så bara det var kul och det var LÄTT att förstå varför det är en pjäs som sätts upp om och om igen. Historien är SÅ rolig, dråplig och makaber. Två välrenommerade, omtyckta gamla damer tycker de gör en insats när de med jämna mellanrum tar livet av personer som är inte har någon familj eller några vänner. Hur de gör det och var de gömmer liken är en del av hela historien.

Det var mindre sång- och dansnummer än i vanliga fall på Fredriksdal, men vi skrattade alla högt och Johan tycker föreställningarna blir bättre och bättre för varje år, förmodligen för att han förstår fler och fler skämt :) . Jättekul att vi kom iväg i sista minuten!

Trots att flyttkartongerna blivit lidande, så var jag glad och tacksam över alla saker vi lyckats få till under våra första dagar hemma. Mer kartonger skulle det dock bli...

På söndagen gjorde vi något väldigt tråkigt och jobbigt. Vi tömde ett förråd. Sedan vi sålde vårt hus har vi haft en del saker kvar i Sverige lagrade på två ställen. Det ena var ett förråd som kostar ett par tusen i månaden och med tanke på att vi har köpt ett hus så ville vi så snabbt som möjligt tömma förrådet, ta hit sakerna och slippa den utgiften. Vi hade hyrt ett släp och efter frukost stack R, J och jag iväg. Det var HUR, verkligen HUR mycket grejer som helst i förrådet. Lådor, lådor och en del annat. J var enastående, han älskar alla sådana här projekt som ni förstår. Det fanns "vagnar" man kunde använda för att flytta sina lådor från förrådet till bilen och J körde dessa vagnar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi såg inte EN själ på stället, men plötsligt kom en tant och skulle till sitt förråd och av alla 100-tals förråd de har, låg hennes bredvid oss! Nog är det märkligt! Det gjorde dock inget. Vi samsades om korridorutrymmet och vi var nästan redo att åka hem och tömma bilen ändå.

Hemma fick tjejerna hjälpa till att tömma släpet. Sedan kom småkusinerna, vilket var MYCKET roligare än att bära kartonger. Kusinerna stannade, Rikards bror med fru åkte iväg några timmar för att fixa en del grejer, R och jag åkte tillbaka till förrådet. Då var endast EN annan person där och det var han som hade förrådet mitt emot vårt. SUPERDUPERMÄRKLIGT. Vi tömde det sista och när det bara var stora tunga vinkylen kvar anslöt svåger och svägerska och hjälpte oss att lyfta in det i släpet och sedan följde de med hem till oss och tömde släpet och satte vinkylen på plats. Den är min 40-årspresent till R och den har faktiskt aldrig haft någon hedrande plats, så det är väldigt kul att den nu kan stå och skina i vårt hus :) . Vi har ingen perfekt plats för den, men den är i alla fall här.

Kusinerna åkte hem. Rummet som vi kallar pingpong-rummet ser inte ut att någonsin kunna rymma något pingisbord. Det är KNÖKFULLT med lådor och huset såg sju resor värre ut än tidigare. Det är INTE kul och nu en vecka senare är de flesta av dem fortfarande kvar där...

Det var första söndagen innan en ny skolvecka, så vi spelade spel med barnen i poolrummet. Det blev Pictureka. Jättekul! M är en MÄSTARE på att hitta småsakerna...

Så här ser spelet ut för er som inte känner till det:



Kim, jag skriver under på det :) . Jag är TOKIG och det händer lite väl mycket ibland, MEN glad. Jag är nästan alltid nöjd med de val jag gör. Så du har rätt, hittills har det hänt tillräckligt och jag har sluppit skrivkramp på bloggen. Kram.

Ingrid